Drunkningsolyckan i älven blev den andra för året. Tidigare i somras omkom en man efter att ha badat i Falkträsket.
Förra onsdagen var älvbrinken i centrum full av Skelleftebor som tagit lunchrast i solen och familjer som lekte i fontänen och på lekplatsen.
Där blev de vittnen till den tragiska drunkningsolyckan och en stor räddningsinsats som pågick i drygt en och en halv timme.
Människor på platsen uppger att de sett mannen, som var i 65-årsåldern, försvinna under ytan.
En person som suttit på bryggan nere vid älven och ätit lunch med kollegor såg när mannen tog sig i vattnet.
– Han skulle hoppa i och bada. Vi såg honom simma alldeles för långt ut, där det är som mest strömt. Det kändes bara som att ”det här kommer inte att gå bra”, sa personen till Norran.
– Vi såg honom vifta med armarna mitt ute i älven och helt plötsligt var han borta, sa samma vittne.
Polisen har samma bild av händelsen.
– Det är en man som har bestämt sig för att bada, säger Per Miller vid Skelleftepolisen.
Många personer blev vittnen till händelsen, som inträffade vid lunchtid förra onsdagen.
Johan Gustafsson, brandmästare vid räddningstjänsten i Skellefteå, upplever att det varit fler drunkningstillbud i år jämfört med en ”vanlig” sommar.
– Men om man ser det ur ett längre perspektiv kan man knappast tala om någon ökning. Slumpens skördar gör att det kan hopa sig vissa år, säger han.
Statistik som Norran tagit del av visar att räddningstjänsten i Skellefteå ryckt ut på åtta drunkningstillbud hittills i år. Två av dessa fall har haft dödlig utgång.
Många gånger rör det sig om ”falsklarm”, till exempel att vittnen sett en drivande, förarlös båt som slitits från sin förtöjning.
– Vi utgår alltid från att ett larm är på riktigt tills motsatsen bevisas. På väg till platsen får vi ibland nya uppgifter som gör att vi omvärderar läget.
– Om det är en drivande båt kan det vara väldigt svårt att avgränsa sökområdet. ”Var kommer den ifrån, var började den driva”, och så vidare.
Johan Gustafsson var insatsledare vid drunkningsolyckan. Arkivbild.
Johan Gustafsson var insatsledare vid förra veckans drunkningsolycka. Han vill inte kommentera det enskilda ärendet, men konstaterar att räddningstjänstens arbete blir lättare när det finns vittnen som faktiskt sett en person försvinna.
– Personer hittas oftast i närheten av platsen där de senast sågs. Det gäller även när det är strömmande vatten, säger han.
Hur ska man tänka kring att bada i just Skellefteälven?
– Man ska inte överskatta sin egen förmåga. Det är svårt att bedöma avstånd på vatten och därför ska man aldrig simma längre ut än att man orkar simma tillbaka.
– Det är väldigt energikrävande att simma mot strömmen, så om man hamnar där det är för strömt i älven ska man inte försöka simma tillbaka till platsen man klev i, utan hellre sikta lite snett nedströms mot land.
Han ger också tips på vad man kan tänka på om man blir vittne till en drunkningsolycka:
– Ring alltid 112 så fort som möjligt. Och om man ska hjälpa en person i vattnet ska man alltid ha något mellan sig och personen, annars kan man bli meddragen i panik.
Som enskild person kan man hjälpa till genom att till exempel leta efter strandkanten eller bilda en skallgångskedja i vattnet där det inte är för djupt.
– Vårt arbete underlättas också om man markerar ut senast sedda plats. Det kan markeras med två käppar i linje på land, eller att man markerar var man står och tar ut ett riktmärke på andra sidan vattnet, säger Johan Gustafsson.