I staden finns många höga skyskrapor.
I en förort till Chicago börjar Celias dag tidigt på morgonen. I hennes värdfamilj finns två små barn, vilka hon har som jobb att hjälpa till och ta hand om.
– Jag börjar halv sju, så vanligtvis brukar jag väl kliva upp kvart över sex. Men det krävs inte så mycket förberedelse till att börja jobba när jag jobbar på övervåningen bara, säger hon.
I juni tog hon studenten, och den ursprungliga planen var länge att plugga vidare direkt efteråt. Men under sista året ändrades Celias inställning.
– Jag blev så himla skoltrött och kände att jag måste göra något annat innan jag ger mig in på nya studier. Då fick jag tips om att bli au pair, och det tyckte jag lät riktigt bra.
Hon slog slag i saken, för att drömmen skulle bli till verklighet. Första steget var att kontakta en agentur och skapa en djupgående profil för att nå ut till familjer. Det inkluderade även att göra en hälsokoll, svara på flera frågor och bifoga bilder.
– Det är nästan som en dejting-process. Familjerna kan gå in och bläddra mellan au pairer, och om, de tror att det kan vara en match skickar de en vänförfrågan, beskriver Celia det som.
Hon pratade med några familjer och matchades slutligen ihop med den familjen hon nu bor och jobbar hos i Chicago.
Celia har passat på att se en ishockeymatch med Blackhawks: "Det är nog det coolaste jag gjort här", säger hon.
– En del kände man ju ganska snabbt att vi kommer nog inte gå ihop. Och andra så pratade man ju med fler än en gång. Och till slut så hamnade jag hos den här familjen. Precis som jag har en jättedjupgående profil om mig. Så har ju även familjen en profil med massor med bilder och information om hur och var i USA de bor. Om barnen, om scheman, om hur de är som personer. Allt egentligen.
Hade du något önskemål om var i USA du ville?
– För mig var det väl kanske inte jätteviktigt vars jag hamnade. Men det är klart att man hade en baktanke om att det skulle vara kul att åka till någon större stad eller någon varmare. Så det blev egentligen perfekt för mig att få åka till Chicago. Sedan har alla sina egna preferenser om vad man prioriterar, om det handlar om familj eller miljö.
Från att aldrig ha besökt USA fixade Celia visum och bokade en enkelbiljett. I slutet av augusti anlände hon, och snart har hon nu varit i Chicago i fyra månader.
Celia med sitt kompisgäng.
Till att börja med sträcker sig vistelsen ett år, och sedan finns möjlighet att förlänga visumet och fortsätta jobba som au pair. Då kan man välja att vara med samma eller byta.
– Det finns absolut en möjlighet att jag kommer vilja stanna längre. Sen om jag vill stanna till augusti 2025 vet jag inte eftersom att jag gärna vill komma hem och förhoppningsvis börja studera.
Trots att Celia befinner sig på flera hundra mils avstånd från Sverige, så har hon ändå hittat svenska sammanhang där borta
– Jag har hittat ett väldigt bra svenskt gäng som jag hänger med. Sedan har jag även träffat folk från andra länder. Allt från Frankrike till Argentina till Sydafrika. Det är många olika kulturer, och det är väldigt kul att ta del av.
I Chicago tar Celia hand om familjens två barn.
Vidare berättar Celia om en av de största skillnaderna mellan Sverige och värdlandet USA – nämligen trafiken. Bilisterna i Chicago kör som galningar, menar hon. Tutar hejvilt, kör mot rött och sitter med mobilerna. Något som Celia säger tog ett bra tag att lära sig att hantera.
Även maten har hon reagerat på. Till skillnad från EU berättar hon att USA inte har lika strikta förhållningssätt när det gäller besprutningsmedel.
– Även om man tror att man äter typ samma mat som hemma så är det väldigt annorlunda.
Hur trivs du då?
– Jag trivs jätte-, jättebra. Jag har hamnat hos en superbra familj som är jättesnälla. Och det finns mycket att göra och upptäcka i en sådan här stor stad. Bara att åka till innerstaden är en upplevelse, med häftig arkitektur och många skyskrapor.
"Det är en stad med väldigt mycket liv, och det händer väldigt mycket grejer hela tiden", säger Celia om nya hemstaden.
I en sådan stor stad finns det alltid saker att göra. Strosa runt i olika kvarter, äta ute med vännerna eller se en hockeymatch, berättar hon:
– Jag har åkt på en Blackhawks-match, vilket nog är det coolaste jag gjort här. Det finns alltid saker att göra. Det är en stad med väldigt mycket liv, och det händer väldigt mycket grejer hela tiden, säger Celia.
Men trots att hon trivs finns hemlängtan och lurar i bakhuvudet. Mest av allt saknar hon maten, som svenska köttbullar.
– Jag saknar nästan allt med Sverige. Jag har inte kommit på någonting som är bättre här. USA har fått mig att inse att vi har det bra i Sverige.