Skelleftepoliserna Hanna Granström, Erik Lidman och Maria Hedman på plats i Jörn. Det var här som den första insatsen gjordes efter larmet om att en kvinna utsatts för brott av den 52-årige knarkkuriren.
Det är kvällen och natten mellan 23 och 24 maj i fjol: en granne slår larm om att det varit ett bråk i ett närliggande hus i Jörn. Kvinnan som utsatts tar sin tillflykt till grannen.
– Vi befinner oss i Byske när larmet kommer, så det behövs viss tid för oss att komma till Jörn. I det läget är det som vi prioriterar först att komma fram till målsäganden, berättar polisen Hanna Granström, som tillsammans med kollegan Samuel Burström tar sikte på det lilla inlandssamhället.
Polispatrullen får snabbt viktig information om den misstänkte 52-åringen. Det gäller såväl det misstänkta brottet mot kvinnan som att det kan förekomma hantering av narkotika.
52-åringen är vid den här tidpunkten föremål för polisiärt spaningsarbete kring narkotikabrott, men den här dagen pågår inte någon konkret spaningsinsats.
– Informationen om händelsen i Jörn är detaljrik och det är upprörda känslor över vad som har hänt. Det framkommer att 52-åringen har lämnat platsen i bil. Vi lägger upp en plan för hur mannen ska kunna gripas. Men det är natt, glesbygd, många mindre vägar att välja på och behov av polisiär förstärkning, säger Hanna Granström.
Eftersom ett nattåg ska stanna till vid järnvägsstationen i Jörn klockan 23.45 inser Hanna och Samuel att det är bråttom att bege sig till stationen och spana efter 52-åringen.
De söker av parkeringen, sedan gömmer de sig bakom en träddunge intill perrongen. Men de ser varken den misstänkte eller hans bil.
Poliserna Hanna och Samuel får också hjälp av en annan polispatrull från Skellefteå. I den bilen finns Maria Hedman och Erik Lidman.
De kör sin ”målade” polisbil – Hanna och Samuel har en civil polisbil – från Skellefteå mot Jörn längs väg 95.
Polisen Hanna Granström sökte efter 52-åringen vid järnvägsstationen i Jörn. Då hade redan en plan lagts upp i jakten på knarkkuriren: ”Vår inställning som poliser i yttre tjänst ska vara att våga vara modiga, göra fordonsstopp, hitta bevis, vända upp och ner på saker och leta oss in i dessa kriminella miljöer. Ett enda bevis kan leda oss vidare och in i dessa kriminella miljöer”, påpekar hon.
När Maria Hedman och Erik Lidman vikt höger i Bolidenkorsningen tar det bara någon minut innan de passerar rastplatsen i Bastunäs.
– Vi ser en bil stå parkerad, så vi åker in och tittar till fordonet. Vi förstår att det är bilen som den efterspanade har kört, men vi ser ingen person i eller kring bilen. Så vi lämnar rastplatsen i riktning mot Boliden, berättar Maria Hedman.
Det är nu som samarbetet inleds mellan de fyra poliserna i de två polisbilarna för att hitta 52-åringen.
Istället för att lämna närområdet tar patrullbilen med Maria och Erik plats en bit bort från rastplatsen. De gömmer sig och fordonet, men har uppsikt över platsen ifall 52-åringen skulle köra iväg.
Samtidigt lämnar Hanna och Samuel Jörns samhälle i riktning mot rastplatsen.
”En sak är känslan att man som polis kan göra skillnad, yrket känns meningsfullt när man gör ett så stort beslag”, påpekar Maria Hedman, polis Skellefteå, om rekordbeslaget av amfetamin förra våren vid Bastunäs rastplats.
– Vi kommer fram, kör in och försöker uppträda som att vi är ett vanligt par som behöver en paus. Vi ser en husbil som är parkerad, vilket gör att vi måste vara extra försiktiga eftersom det finns en risk att 52-åringen kan vara beväpnad, säger Hanna Granström.
Poliserna parkerar en bit bort från 52-åringens bil, men när de passerar bilen gör de en viktig observation:
– Vi observerar ingen i bilen men vi ser att det är imma i fordonet. Det tyder på att någon befinner sig i bilen.
Frågan är nu: hur ska polisen locka fram 52-åringen ur bilen utan att det uppstår en farlig situation?
”Det var en härlig känsla att gripa honom och hitta den stora mängden narkotika, som är det största narkotikabeslag jag varit med om som polis”, säger Erik Lidman om beslaget av amfetamin i maj i fjol vid Bastunäs rastplats.
Lösningen är en präktig blåsning, en fejkad blåljus-utryckning utförd av Maria Hedman och Erik Lidman i den polisbil som finns gömd i närheten.
– Därför kör vi i hög hastighet, med blåljusen påslagna, förbi rastplatsen mot Jörn. Det visar sig få den effekt vi önskar. Våra kollegor ser först hur en telefon tänds i bilen, mannen går ut, tittar efter polisbilen och tar sedan ut hunden från bagageutrymmet. Då vänder vi om för att ansluta till våra kollegor, berättar Erik Lidman.
Sedan händer allt i rask takt.
I samma veva som poliserna Hanna och Samuel kliver ut sin civila polisbil och närmar sig 52-åringen, anländer Maria och Erik och tar plats med polisbilen framför 52-åringens bil för att hindra en eventuell flykt.
Skelleftepoliserna Maria Hedman, Hanna Granström och Erik Lidman (bilden) samarbetade med kollegan Samuel Burström den där kvällen och natten i maj förra året då en 52-årig knarkkurir kunde gripas vid rastplatsen i Bastunäs, strax utanför Boliden. En fejkad blåljus-utryckning spelade en central roll för hur 52-åringen kunde avslöjas.
– Han verkar oberörd när vi närmar oss, vi håller oss avvaktande, kanske är han beväpnad. Vi vet att det ska finnas narkotika i bilen eller möjligen gömd vid rastplatsen. Och hur kommer den kopplade kamphunden att uppträda mot oss? Frågor är många och det är oerhört viktigt att vi här och nu gör rätt bedömningar i rätt ordning, minns Hanna Granström.
Poliserna upplever dessutom att 52-åringen verkar vara fortsatt obekymrad när de närmar sig mannen och ber honom sätta sig ned vid ett av rastplatsens fikabord.
Poliserna frågar vad som har hänt och mannen pratar om att han har bråkat med en närstående kvinna i bilen.
Allt 52-åringen säger låter som en märklig historia för Hanna, Samuel, Maria och Erik. Uppgifterna stämmer helt enkelt inte med kända fakta.
Amfetaminet i påsen i 52-åringens bil vägde 4,6 kilo, vilket är ett rekordbeslag för Skellefteå lokalpolisråde när det gäller just detta narkotiska preparat. Redan vid ett halvt kilo bedöms vanligtvis innehav av amfetamin som ett grovt narkotikabrott, där minimistraffet är två års fängelse.
Sedan tas beslut att mannen ska gripas och föras till polishuset i Skellefteå. En husrannsakan genomförs i bilen.
Sistnämnda blir en lyckträff: polisen hittar 4,6 kilo amfetamin i bilen, det största amfetaminbeslag som Skelleftepolisen hittills gjort. Senare påträffas ytterligare 1,5 kilo amfetamin i mannens hem. Totalt alltså drygt 6 kilo amfetamin.
Allt fortsätter med en omfattande narkotikautredning i Tullverkets regi där bland annat 52-åringen senare döms till fängelse i fyra och ett halvt år för kurir-uppdraget med kopplingar till ”Kurdiska räven” (se faktarutan).
När Norran träffar poliserna Hanna, Maria och Erik på Bastunäs rastplats tio månader efter tillslaget märks att de på olika sätt är nöjda över deras insats den där maj-natten i fjol.
Skelleftepoliserna Erik Lidman, Hanna Granström och Maria Hedman vid Bastunäs rastplats. De påpekar de viktiga följderna av att knarkkurien kunde gripas: allt från att han initialt misstänktes för brott mot en kvinna i Jörn, till att det stora beslaget av amfetamin kunde göras. De tre poliserna ger också beröm till vittnet som inledningsvis slog larm om 52-åringens angrepp mot kvinnan.
– En sak är känslan att man som polis kan göra skillnad, yrket känns meningsfullt när ett så stort beslag kan göras med tanke på så mycket brott som inträffar med kopplingar till narkotikahandeln, säger Maria Hedman.
– Det var en härlig känsla att gripa honom och hitta den stora mängden narkotika, som är det största narkotikabeslag jag varit med om som polis. Det blev en kännbar smäll för ägaren av narkotikan och alla som kan kopplas till beslaget, tillägger Erik Lidman.
Hanna Granström avslutar:
– Om vi inte lyckas lagföra individer i olika nätverk för mord, skjutningar och sprängningar som finns idag, vilket vi ser i södra Sverige, så måste vi vrida våra resurser och metoder för att lagföra dem för något annat. Skjutningar och sprängningar är en del av deras våldskapital. Narkotikamarknaden och ekonomin är också en del som nätverken kämpar om här i Norrland. Vi vill binda personerna till andra brott för att få dom lagförda tidigt i brottskarriären och därmed hindra grövre brott.