Zakarias Pante kör den ena bilen tillbaka till Skellefteå.
I lördags bestämde de sig, kompisarna Zakarias Pante, 33 och Iulian Pandelica, 35 ville ta bilen ner till den ukrainska gränsen för att hjälpa till. Hur visste de inte riktigt, men de var säkra på en sak.
– Jag lovade min familj att inte åka in i Ukraina. Jag har tre barn själv, säger Zakarias Pante.
Väl i södra Sverige och Karlskrona tog de färjan mot Gdynia i Polen, och därefter bilen till den ukrainska gränsen, öster om den polska staden Kraków.
– Det var mycket folk i nöd. Många kvinnor och barn med ganska lite packning.
Problemet på plats var att nästan ingen kunde prata engelska. Iulian kunde dock ryska och rumänska och snart kom de i kontakt med en person som de kunde kommunicera med. Det bestämdes att tre vuxna – en man och två kvinnor – samt fyra barn skulle följa med hem till Skellefteå.
Mannen och en av kvinnorna är föräldrar till tre av barnen – fyra, sex och sju år gamla. Den andra kvinnan är mamma till en 15-åring.
När Norran får tag på Zakarias Pante har de just kommit tillbaka till Karlskrona. Eftersom de blev fler än de hade tänkt sig köpte de en bil i Karlskrona och åker nu tillbaka till Skellefteå i två bilar.
Hur mår ni?
– Flyktingarna verkar vara vid ganska gott mod. En av kvinnorna har sett ganska bekymrad ut under hela den här tiden, men i dag log hon för första gången när vi satte oss i bilen. Det är kul att se. De yngsta barnen sover nu.
Zakarias berättar att ingen i bilen pratar engelska, och att han inte har frågat dem om deras upplevelser.
– Man är ju rädd för att de har varit med om mycket, säger han.
Sällskapet vet inte om de ska åka raka vägen tillbaka till Skellefteå, eller om de stannar och sover någonstans.
– Vi har fått många erbjudanden om gratis sovplatser. Det lutar åt att vi stannar i Uppsala.
Hur mår du efter allt det här?
– Jag mår bra. Folk har hört av sig via Facebook och sms för att hjälpa till. De vill skänka pengar och erbjuda mat och boende, det är jättekul.
De har stannat till för att äta lunch på vägen tillbaka till Skellefteå.
Hur kommer det sig att ni bestämde er för det här?
– Ända sedan Northvolt etablerade sig och många från utlandet flyttade till Skellefteå, så upplever jag världen som mindre. Ukraina känns närmare nu än för fem år sedan. Man mår ju bättre när man gör något. Det är som idrott – att sitta på bänken och titta på är värre, säger Zakarias.