Gunnar Olsson förlorade katten Ponken när den rymde i samband med en flytt från Hedensbyn till Burträsk.
Gunnar sålde sin villa år 2014 och minns väl hur stort sökpådrag det blev efter Ponken.
– Jag och min dotter var där och letade, djurskyddet var där och letade, jag skickade in kort på honom för efterlysning och allt. Han var omöjlig att hitta, berättar han.
En tid senare skrev en person på Facebook att en katt med liknande utseende hade blivit påkörd på Järnvägsleden.
– Han såg ut som Ponken och vi gav upp hoppet. Vi trodde att han hade dött, berättar dottern Desirée Holmgren.
På skärtorsdagen, nästan sju år senare, läste Desirée ett inlägg på Facebook som hon knappt trodde var sant.
– Min kompis mamma skrev att de hade ute ett tips om en katt på Hedensbyn som ser ut som vår katt. Jag tänkte att det kan inte vara sant, det kan inte vara han? Vi som hade räknat med att han skulle vara död, berättar hon.
Direkt ringde hon till Djurskyddet för att ställa frågor och be om fler bilder. Det visade sig att katten strosat omkring på ett företagsområde de senaste två åren.
– Min dotter fick se att det var ju han, min kille, min Ponken, säger Gunnar.
– Först hade den varit vid företaget på somrarna, men det sista året har den varit där även på vintern. De som jobbar där har gett katten mat, vatten och kärlek. Innan dess vet vi inte var han har varit, säger Desirée.
Hon var undrande till en början, men när företaget svarade ”ja” på frågan om katten hade en vit fläck längst upp på tippen av svansen, då visste hon att det var Ponken. Efter återföreningen har hon blivit ännu mer säker på sin sak.
– Jag är 100 procent säker på att det är pappas katt. Det är en manxkatt så den ser lite speciell ut, med kortare framben och längre bakben. Han ser exakt ut som han gjorde när han var yngre, säger Desirée.
I vilket skick hittades katten?
– Jag tycker ändå att han är i ganska bra skick. De har gett honom mat, han är inte smal men inte tjock heller. Han har hållit sig väldigt bra. Det enda är att han är väldigt skitig. Jag blir tvungen att duscha honom flera gånger, men den första duschen har gått bra så det ska nog inte bli några problem.
Desirée Holmgren berättar att Ponken blir innekatt på Sunnanå från och med nu – om han inte börjar markera att han vill vara utomhus.
Hur känns det att Ponken är tillbaka?
– Det är som en dröm. Hur kan man överleva så många år? Har någon gett honom mat hela tiden eller har han levt på naturen? Det är jättefascinerande att han är i så pass bra form. En sten har fallit, nu behöver man inte gå och tänka på var han kan ha varit. Jag är så lycklig att han är vid liv, säger Desirée.
– Jag blev jätteglad. Det var som att vinna första priset på lotto, säger Gunnar.
Han berättar att han bor på trygghetsboende numera och inte kan ta hand om katten längre. Därför ska Ponken få prova på livet som innekatt hos Desirée på Sunnanå.
– Hittills har han mest legat på golvet, soffan eller i sängen. Jag tror han är ganska nöjd. Men börjar han markera att han vill ut kommer jag lära honom att vara utomhus, säger Desirée.