Innan pandemin hade småföretagaren Shervin Ahmadzadeh en plan. Om några år ska dottern börja skolan, och då kan han och frun planera för att utbilda sig till någonting annat och söka en trygg anställning. Pandemin har skapat hinder för planerna då företaget inte alls är värt var det var för ett år sedan.
– Innan pandemin gick det bra. Ett tag var vi uppe i åtta, nio anställda så det rullade på bra. Fan vad planer går i kras. Nu är inte efterfrågan att köpa en restaurang eller en bar direkt skyhög, allvarligt, vem vill göra det i det här läget? Jag har sett hotell ligga ute till försäljning för halva priset.
Han uppskattar att han tappade mellan 40 och 50 procent i omsättning under 2020, vilket i hans fall handlar om en sjusiffrig summa.
– Man jobbar ihjäl sig, och även om man jobbar hårdare bygger man egentligen bara upp skulder. Det är jättehemskt. När jag ska vara ledig får min fru stå och baka pizza istället, vi har ju inte råd med några anställda. Det känns som vi försummar dotterns barndom. Vi hämtar henne sovandes från förskolan, säger Shervin Ahmadzadeh.
Han beskriver början som värst. Att säga upp anställda och klippa deras scheman, säga upp leasingavtal, se räkningarna trilla in men inte matgästerna.
– Jag har fått sömnproblem. Det finns dagar då jag inte kan somna, jag är bara vaken. Nu när det finns ett vaccin har ett litet hopp väckts som man kan klamra sig fast vid, men innan dess gick det inte ens att tänka. Det har varit riktigt tufft. Som företagare sitter man med kostnader och det var inte lätt att bara sparka folk. Man tappade i omsättning men hade i princip samma kostnader, så det var otroligt tufft.
Shervin Ahmadzadeh har varit i restaurangbranschen sedan tonåren och har drivit eget företag i snart 15 år.
– Alla mina besparingar är borta, jag har skitmycket lån, jag måste stänga tidigt för jag får inte ha öppet. Ingen kunde gissa att vi skulle sitta här nästan ett år senare med tuffare restriktioner än det var i början. Men jag kan inte kasta in handduken, det är inte bara att konka då konsekvenserna är enorma, så man kämpar på tills man inte kan längre.
Han har vid flera tillfällen hört åsikter om att företagare som inte har en ordentlig buffert inte ska vara företagare, eller att det är egoistiskt att hålla öppet.
– Först och främst vill jag säga att om man går från sex miljoners omsättning till fyra miljoner försvinner den bufferten väldigt snabbt. Visst kan jag tänka mig att stänga igen, men då blir alla mina anställda arbetslösa och mitt företag går i konkurs. Jag förlorar vårt hus och jag får miljonskulder.
Han tror att fler företagare känner en stigmatisering kring det även om de inte vågar prata om det öppet.
– Det är människor som står bakom företag. Det är viktigt att folk förstår att, är man anställd får man a-kassa eller blir permitterad, men driver man eget småföretag får man ta från sina besparingar och låna upp sig för att anpassa sig till situationen.
Flera stödpaket har introducerats för företag men Shervin Ahmadzadeh upplever inte att det har varit problemfritt.
– När jag skulle söka stöd för fasta kostnader hade jag tappat 46 procent i omsättning. Det blev ”tyvärr, du får inget stöd” då kravet var 50 procents tapp. Om man ska vara efterklok hade det kanske varit bästa att stänga helt.
När han pratar med sina branschkollegor hittar han liknande historier.
– Jag har vänner som än i dag inte har fått svar om sina permitteringar, och andra har fått svar om att de inte har rätt att permittera då det har fallit på någon formalitet. En del jag känner har lånat upp sina privata tillgångar, pengarna har de antingen använt i företaget eller för att klara sin privata ekonomi.
Shervin Ahmadzadeh är aktiv inom Liberalerna i Skellefteå och pandemin har fått honom att fortsätta driva på för förändringar.
– Absolut, jag har sett hur länder, regioner och kommuner har hanterat saker olika. Politiken är jätteviktig och den gör skillnad, det är jag mer övertygad om än någonsin, säger han.