I grillstugan vid badplatsen i Falkträsket brinner redan elden och en efter en kommer medlemmarna körandes in på parkeringen. De lastar fram en fyrhjuling, pulka, motorsåg, spett och annat som behövs för att dykarna ska ta sig ner under isen. Några ur gänget går ut på isen för att såga upp en vak medan andra packar fram sina dykutrustningar. Så kommer den sista medlemmen körandes in på parkeringen och ljudet från motorsågen nere på isen överröstas av ett dunkande basljud. Ut ur bilen kommer en glad dykare, öppnar bagaget och tar fram sin dykutrustning som ligger intill en stor baslåda.
– Du kan kalla mig ”Bas-Mange”, säger han med ett skratt och förklarar att han egentligen heter Magnus Larsson.
Han berättar att han ska göra sitt första isdyk någonsin just denna dag. Trots det verkar han inte ett dugg nervös.
– Jag har tidigare dykt i Saltströmmen i Norge så kallt vatten är jag van vid. Jag är mest nyfiken på hur det känns att vara under isen. Det ska bli spännande.
– Här har vi klubbens nestor, hörs någon säga och menar Rolf Lundström som med sina fyra stjärnor är den mest rutinerade i klubben. Han berättar hur det är att dyka under is.
– Vi brukar dyka två och två men då vi är under isen med lina så finns det risk att vi trasslar in oss. Därför dyker vi en och en idag. Det blir korta dyk men det känns bra att vi nu är på gång, säger han och fortsätter:
– Det är en helt annan värld under vattnet. Man blir viktlös och svävar fram. Det är rogivande att dyka, lugnt och skönt och man kan släppa allt annat.
Tillsammans brukar Rolf Lundström och Roland Lindblom åka ut för att kolla och provdyka på olika platser. Roland berättar att klubben ofta dyker i Bjuröklubb under sommaren.
– Där har vi dykt efter gamla vrak som är över 100 år och det är riktigt spännande. Vintertid brukar vi vara på badhuset i Bureå men den här vintern blev det inget på grund av corona. Många har nog varit sugna på att dyka igen.
Vaken är nu uppsågad och det börjar bli dags för årets första dyk. Under tiden som Jimmy Jonsson tar på sig sin dykutrustning så berättar han att det är viktigt att göra planerade dyk och att aldrig dyka ensam.
– Att dyka är inte svårt men det är viktigt att ha rätt utbildning, rätt utrustning och god kunskap. Det är viktigt att vara psykiskt och fysiskt förberedd.
Han berättar att det alltid finns en dykledare på land som rapporterar djup, tid och hur många som är i vattnet.
– Att hålla tiderna är jätteviktigt och vi har alla var sin dykdator på oss i vattnet. Dessutom har vi alltid reservdykare på plats.
På väg ut på isen berättar Jimmy att utrustningen väger runt 20 kilo, beroende på vilket viktbälte och hur djupt man ska dyka.
– Vi har alltid med oss lufttuber, en kniv och regulator att andas i. Vi har också en regulator som kan användas till en dykarkompis om det skulle uppstå en nödsituation. Det är viktigt att kontrollera tuberna och annan utrustning.
Idag ska dykarna ner på 3,5 meters djup och göra dyk på cirka 15 minuter var. Fredrik Lundström som håller i det 50 meter långa repet, hjälper också dykarna med utrustningen innan de går ner. Det blir Bas-Manges tur och efter en kvart kommer han upp ur det kalla vattnet.
– Det här var riktigt häftigt! Det gör jag gärna om, säger han och gör tummen upp.