Från vänster: Nasrullah Ashori, Ali Khavati och Morteza Khavary.
Det är en sammanbiten Ali, 22, som ger sin bild av vad som händer i Afghanistan. Blicken är tom och han har svårt att sitta still i den mörkgrå soffan. Nervöst rullar han tummarna samtidigt som vännen Morteza Khavary, också 22 år gammal, stundtals hjälper till att tolka från dari.
– Min mamma och mina två bröder bor i Kabul och är kvar där, säger Ali.
I soffan sitter också Nasrullah Ashori, 57, ursprungligen från Kabul. För 25 år sedan flydde han och hans familj från talibanerna. Förra veckan flög dock hans son, Shafi, till Kabul. Planen var att Shafi skulle hjälpa sin fru att ta sig till Indien. Där skulle hon ha en intervju med svenska ambassaden, i hopp om att få komma till Sverige.
Men talibanerna hann till Kabul innan dess – och nu sitter sonen fast. Nasrullah säger dock att han inte är särskilt orolig.
– Talibanerna har lovat att inte skada folk. När de var på väg till Kabul blev alla rädda. Men nu känns det bra, det gör det för honom (Shafi) också.
När Ali hör honom säga det höjer han rösten och låter irriterad. Både Ali och Nasrullah får rapporter via sina familjemedlemmar om vad som händer i Kabul och Ali tror inte på talibanerna.
– Absolut, de säger att de ska vara snälla och inte skada någon men de ljuger. De försöker lura media och folket i Afghanistan. Talibanerna kan göra vad som helst, säger Ali och fortsätter:
– Värst är det för folkgruppen hazarerna, som vi tillhör, och för kvinnorna. Jag har hört att talibanerna våldtar unga flickor och tvingar dem till giftermål. Jag är jätteorolig, jag har inte kunnat sova ordentligt på flera nätter.
”Jag har inte kunnat sova ordentligt på flera nätter”, säger Ali Khavati.
Plötsligt ringer Nasrullahs telefon. Det är sonen, Shafi, som är på plats i Kabul. Nasrullah slår på högtalartelefonen. Bilden som pappan gett, att Shafi inte är orolig, stämmer inte.
– Talibanerna säger att folk ska hålla sig lugna, men jag är inte lugn. Folk är jätterädda. Jag vågar knappt gå ut, säger Shafi på en knastrig telefonlinje.
Hur ska du ta dig till Sverige?
– Jag vet inte om jag kan det ens, vi är fast här.
Nasrullah håller sig fortsatt lugn. Han tar telefonen och ställer sig och pratar med Shafi samtidigt som han blickar ut över Skellefteå. Han vet inte när, eller om, Shafi kommer hem igen.