Norran har tidigare berättat om Oleg Berezovskiys öde och flykt till Sverige. Han växte upp i staden Kaniv mitt i Ukraina, men flyttade i vuxen ålder till Kaliningrad i Ryssland. Där jobbade han som granskande journalist i många år, vilket till slut ledde till att han hotades och var tvungen att fly landet.
När Oleg kom till Sverige hamnade han först i Jörn, men sedan flera år bor han nu i Skellefteå. Den senaste tiden har han följt Rysslands aggressioner mot hemlandet Ukraina med förtvivlan.
– Det som händer är hemskt och fruktansvärt, jag hoppas att hela västvärlden nu kan se att Putin och hans armé är mördare. Ukraina är ett offer och jag känner mig väldigt deprimerad, säger han.
Delar av Oleg Berezovskiys familj bor kvar i Ukraina. Han vill inte berätta exakt vilka släktingar det rör sig om, av rädsla för att de kan råka illa ut i framtiden.
– Om Putin skulle vinna det här kriget så vet jag inte vad som skulle hända med dem, jag kan ju inte förutse framtiden. Men det är klart att jag är orolig för min familj, säger han.
Han berättar att han följer nyhetsläget via sin mobil ”flera gånger i timmen”, men han har inte haft någon kontakt med sin familj i Ukraina sedan Ryssland invaderade landet tidigt på torsdagsmorgonen svensk tid.
– Jag drar mig för att ringa dem eftersom jag vet att jag ändå inte kan göra någonting för att hjälpa till. Tanken på det gör mig rädd, säger han och tillägger:
– Jag bodde i Ukraina från att jag var ett år tills jag fyllde sjutton. Mina syskon föddes där, ukrainska är ett av mina modersmål. Jag känner bara tomhet och förtvivlan nu.
Hur reagerade du i morse när du fick veta att Ryssland hade invaderat Ukraina?
– Det var tyvärr väntat, en kedja av händelser har lett fram till det här. Jag blev däremot förvånad 2014 när Ryssland attackerade Krim. Men det här är bara en logisk fortsättning av det som hände då.
Hur kan man göra det bästa av en sådan här svår situation?
– Jag vet inte riktigt, det känns som att läget försämras för varje dag nu. Människor dör och fler kommer att dö. Men jag hoppas förstås på det bästa, det måste jag göra. Ingen vet hur det här kommer att sluta men man måste vara hoppfull.