Kokain är en utpräglad partydrog som oftast används i festsammanhang.
Året var 2016. Lisa, då 24 år gammal, hade redan provat en del narkotikaklassade preparat och umgicks i en kompiskrets som hon beskriver som väldigt drogliberal. En dag hade en person i hennes närhet fått tag på kokain och Lisa bestämde sig för att testa.
– Jag skulle inte rekommendera det till någon, men jag kan förstå varför folk tycker att det är roligt. Självförtroendet påverkas, man tappar omdömet och känner sig oövervinnerlig. Man blir inte en trevlig person men det skiter man i där och då, förklarar hon.
Efteråt började Lisa sporadiskt att ta kokain i festsammanhang. Det fortsatte hon med i drygt två år.
– Det är en enorm energi som byggs upp i det lilla, lilla utrymme som är ens kropp och hjärna. Då klarar man inte av att sitta hemma och göra ingenting, man måste ut och träffa människor och lyssna på musik. Allt rör sig så mycket fortare, alla samtal blir mycket mer intressanta, alla låtar blir mycket bättre, berättar hon.
För en tid sedan hittade Norran misstänkt spår av kokain på flera uteställen i Skellefteå. Polisen och ordningsvakter menar att drogen är vanligare än någonsin i stan. Men Lisa förvånas ändå över att efterfrågan på just kokain verkar ha ökat så mycket.
– När jag höll på var det vanligast med amfetamin, ecstasy, bensodiazepiner och röka av olika slag, säger hon.
Lisa vill inte avfärda alla droger som kategoriskt dåliga, men just kokain var aldrig hennes ”favoritdrog”.
– Dagen efter att jag hade tagit kokain kunde jag skämmas väldigt mycket över mitt beteende för att jag hade tappat självinsikten. Jag gillade inte heller att umgås med andra som betedde sig så gränslöst, förklarar hon.
Efterfrågan på kokain har ökat stort i Skellefteå de senaste åren.
Ibland kunde Lisa känna sig beroende av kokainet och andra droger för att fungera i sociala sammanhang, berättar hon.
– När jag slutade tog det tid att vänja om hjärnan att inte vara rastlös. Allting kändes färglöst. Men efter ett tag börjar man uppskatta saker som de är, nyktert. Då kan man nästan bli hög på den upplevelsen!
Var du någonsin orolig att du skulle fastna i ett missbruk?
– Ja, det kunde jag vara. Tänk om man plötsligt inte vet om man faktiskt kan välja bort drogerna eller inte! ”Är det alltid ett aktivt val att ta droger, eller kan jag välja bort det?”. Den tanken kunde slå mig.
I skolan får vi tidigt lära oss att droger är dåligt. Fanns det någonsin i ditt bakhuvud?
– Nej. Skolan har ingen chans med det material som används i dag. Hur ska de kunna vinna över den typen av livsstil som associeras med användandet av droger?
Hur menar du, vilken livsstil?
– Det är en mycket mer spännande livsstil. Det händer saker, man känner sig tuff och sedd. För vissa är det förenat med ett slags status. Man dras ju till sånt. Och då kanske man tycker att ens lärare känns rätt så mossig och inte kan något om livet.
Arkivbild.
Var du orolig för att lagföras, att få en ”prick i registret”?
– Nä. Man bryr sig liksom inte. Sedan var det aldrig jag som införskaffade några substanser, och det förenklar ju saker väldigt mycket. Dessutom försvinner risktänket när man är påverkad.
Just kokain kan ju vara väldigt dyrt. Hur hanterade du kostnaden?
– Jag betalade som sagt aldrig själv, jag ville inte att det skulle synas att jag hade köpt någonting. Någon bjuder en gång, en annan bjuder nästa gång.
Lisa fortsatte att använda andra substanser, men började så småningom omvärdera sina vanor. Hon beskriver det som att hon ville någonting annat med sitt liv.
Genrebild.
– Jag mådde inte bra av att vara i den sfären. Och jag såg andra personer omkring mig som absolut inte mådde bra av sitt bruk av kokain och annat. Då fick jag en dålig smak i munnen. För många personer urartar det i misär. Jag tänker att det finns en anledning till att vi har den lagstiftning vi har, även om man förstås kan ifrågasätta delar av hur den ser ut i Sverige, säger hon.
Sedan 2018 är Lisa helt drogfri.
– Jag kom till en punkt där jag inte längre ville. I dag skulle det aldrig vara aktuellt för mig att ta droger, jag är klar med att mixtra med hjärnan. Nuförtiden dricker jag inte ens alkohol.
Om du ser tillbaka, skulle du säga att det var värt det?
– Det är en svår fråga. Jag tycker att de flesta erfarenheter är värda att uppleva, även om de i grunden är negativa. Men om vi pratar om specifikt kokain så var det nog aldrig något för mig.
Fotnot: Lisa heter egentligen något annat.