Anna Stenberg bor på Sörböle och jobbar som utbildningsledare på Folkuniversitet i Skellefteå. När hon började arbetsdagen hemifrån på torsdagen hade hon ännu inte koll på det senaste nyhetsläget.
– Flera kollegor och chefer hörde av sig till mig och var oroliga. De undrade hur jag mådde och om jag orkade jobba. Då förstod jag att något hade hänt och slog på tv:n.
Vad tänkte du när du slog på tv:n?
– Jag trodde inte mina ögon, jag tänkte: ”Vad är det som händer?” Jag hörde Joe Biden tidigare säga att invasionen är oundviklig men jag ville inte tro på det då.
Anna är född i staden Odessa som ligger i södra Ukraina, vid Svarta havet. Odessa är en av flera städer i Ukraina där det rapporterats om explosioner under torsdagen.
– Jag har pratat med kompisar som bor i Odessa. En av dem sade att hon blev hemskickad från jobbet, säger Anna.
Under stora delar av uppväxten bodde Anna på Krimhalvön.
– Jag har mycket släkt och vänner som bor på Krim, säger hon.
Krimhalvön tillhörde fram till mitten av 1950-talet den ryska delen av Sovjetunionen, men tillhörde efter det den ukrainska delen. När Sovjetunionen upplöstes 1991 förklarades Ukraina som en självständig stat.
2014 annekterades Krimhalvön olagligen genom ett militärt angrepp från Ryssland.
Anna pratar svenska, ukrainska och ryska. De senaste veckorna har hon följt svensk, rysk och ukrainsk nyhetsrapportering.
– Svensk rapportering kan vara väldigt ensidig, man får inte höra så mycket från den ryska sidan. Och i rysk och ukrainsk media anklagar man varandra väldigt mycket, säger hon och fortsätter:
– Det är mycket anklagelser mot Ryssland just nu och det vill jag inte ska vara sant eftersom ryssar och ukrainare lever så nära varandra i Ukraina, både historiskt och kulturellt. Man jobbar tillsammans, man gifter sig med varandra. Det är som svenskar och norrmän. Jag fattar inte hur folk kan bli så aggressiva mot varandra.
Vad tänker du om att Ryssland har tagit beslutet att gå in i Ukraina med militära styrkor?
– Det är hemskt, jag vill inte att någon ska skadas och hoppas att angreppet slutar snart, säger Anna.
Hon säger också att hon är orolig. Dels för Ukraina, men inte minst för släkt och vänner.
– Jag vet inte vad jag ska säga… Det är människor som drabbas och det är förskräckligt.