Bolaget Kauno Tiltai från Litauen fick uppdraget i konkurrens med ytterligare två bolag. Platschef Michael Jevcinec och biträdande JIndra Marecek är på plats sedan i april. Båda kommer närmast från olika byggen i Stockholm, de har arbetat med var sin järnvägsbro.
Nu är det alltså en träbro över Skellefteälven som väntar. Arbetsplatsen ställdes i ordning i maj och i måndags, den 21 juni, började det fysiska arbetet.
– Något formellt första spadtag togs inte, kanske blir det någon ceremoni kring det senare, säger Anna Lundström projektledare på Skellefteå kommun.
Det som händer är utfyllnaden av en så kallad tryckbank. Det är en terrass som går en bit ut i älven, och ska vara kvar även när bron är klar. Syftet är att hålla kvar landbacken, eftersom det annars finns skredrisk med tanke på att nipan är hög och tvär.
Terrassen blir också praktisk för själva arbetet och ska fungera som vändplan för lastbilar.
I nuläget finns fyra tjänstemän från Kauno Tiltai på platsen, samt fyra maskinförare från ett bemanningsföretag.
Nästa moment blir att påla för fundamenten. Pålningen börjar i slutet av juli och sedan får folk som bor nära älven vänja sig med dunkandet. Ljudet kommer att sprida sig längs vattnet och pågå 07-17 varje vardag fram till vintern.
I mitten av juli börjar man göra landfästet och då kommer mer personal. Tre nya arbetslag anländer med 14 dagars mellanrum för att börja med varsitt fundament. Totalt blir det 22-25 anläggningsarbetare, som sedan ska jobba sig utåt i älven. Tre fundament i taget ska göras.
När det är dags att bygga på vattnet ska det slås ner pålar där man lägger en väg för fordon. Orsaken är att vattnet är så grunt att man inte kan köra dit en pråm. På djupare vatten ska man jobba från pråm.
Vid jul kommer de första trädelarna, och de ska läggas på plats från februari.
När vårfloden kommer nästa vår ska bron vara så klar att den inte hotas av vattnet. Nästa sommar ska man sedan klä limträstommen med ett yttre trähölje som målas rött.
Bron blir alltså av trä i enlighet med Skellefteå kommuns trästrategi. Men träet blir inte lokalt, utan delarna ska troligen göras i Lettland och levereras med båt till Skelleftehamn.
– Inför anbudsgivningen hade vi bra samtal med Martinsons, men de ledde inte till avtal. Sedan försökte vi med det andra av de två svenska företag som gör broar, men fick ingen kontakt. Då fanns ingen annan lösning än att vända sig till företag i andra länder, säger Michael Jevcinec.
– Det är förstås en prisfråga, men handlar också om leveranstider och kapacitet, säger han.
– När det gäller brobyggarna hade vi tänkt söka svenska betongarbetare och snickare. Men det är svårt att få tag i lokalt folk. Så det lutar åt utländska bemanningsföretag även då.
När det gäller möjligheten att gynna lokal industri säger Anna Lundström att det är omöjligt att ställa krav på ursprungsland i lagen om offentlig upphandling.
– Vi kan bara ställa krav på brons kvalitet, vilket vi givetvis har gjort. Vi har en stor stab av personal som ska hjälpa kommunen att granska det som görs, säger hon.
Ännu ett arbete som görs av Kauno Tiltai är rivningen av Abborrverket. Det började för en månad sedan och sysselsätter tre personer.
Bygget får enligt kontraktet kosta 202 847 706 kronor. Av detta ska staten betala 78 miljoner kronor.