Nä, ska vi vara ärliga kryllar det inte av kungligheter i Skellefteå. Inte i Västerbotten överhuvudtaget. Prins Gustaf Adolf (1906–1947) har varit hertig av Västerbotten.
Men det har faktiskt funnits två Bernadotte i Skellefteå. Den förste var Johan Teodor Bernadotte Sidén och han flyttade till Skellefteå från Gästrikland.
Han föddes i Nätra den 20 maj 1829 och anlände till Skellefteå 1864. Där fick han plats som förvaltare vid Lejonströms sågverk.
Sidén var gift med Catharina Margareta Sundström och tillsammans hade de tre barn, Eva Sophie Margreth, Johan Teodor Bernadotte, som fick precis samma namn som sin far, och Peter Jonas Efraim.
Han kom till Skellefteå för att förverkliga sina idéer. Sidén hade sett hur liten inkomst bönderna själva fick av sina skogar och ville nu genom en producentförening ändra på detta förhållande. Sidén blev därför pionjären för de kooperativa idéerna i Skellefteåbygden.
I mars 1865 offentliggjorde han ett upprop, där han bjöd in till aktieteckning för grundande av en ångsåg vid Skellefte älvs mynning. Aktieteckningen blev en het potatis bland bönderna som var väldigt positiva, men det fanns också krafter som omedelbart sattes i gång för att stjälpa det nya företaget. En insändare, skriven av signaturen "Dixi" i Skellefteå Nya Tidning, gick till storms mot Sidén och hans företag. Men allmänhetens förtroende till Sidén rubbades inte. "Samtliga fjällgubbarna anse honom för en bland de bättre herremännen, för att icke säga den bäste", skrev kommunalnämndsordföranden i Arvidsjaur, bland annat.
Mitt under insändarväxlingarna i tidningen hölls konstituerande bolagsstämma i Hedensbyn den 10 juni 1865. Bolagets namn blev Skellefteå Ångsågs Aktiebolag och aktiekapitalet skulle utgöra minst 100 000 riksdaler, fördelat på 1 000 aktier om 100 riksdaler. Sidén blev bolagets förvaltare med en årslön på 2 500 riksdaler och bland styrelseledamöterna fanns grundaren av Skellefteå stad, Nils Nordlander.
Företaget köpte ett lämpligt område i Clemensnäs av hemmansägare E. Olofsson, som fick 300 riksdaler för tomten och våren 1866 stod anläggningen klar. Kostnaden för detta var 37 386 riksdaler. Maskinen var en gammal ångbåtsmaskin från Köpings mekaniska verkstad.
År 1868 fördubblades sågens kapacitet. Då byggdes ett andra såghus, även det försett med tre ramar och kantverk. Ångmaskinen till detta inköptes från den havererade ångaren Daniel.
Men Sidén var inte nöjd där. Han startade också en bolagsbod för tillhandahållande av livsförnödenheter för bolagsmedlemmarna och arbetarna. Sina arbetare var han mycket mån om. Om de var sjuka såg han till dem själv och hjälpte till med det som behövdes.
Hela familjen var ytterst välvillig. Det berättas att de båda sönerna pantsatte sina konfirmationsklockor av guld hos konsul Häggbom för att hjälpa de nödlidande att köpa mjöl.
Trots detta fanns det fortfarande människor som misstrodde Sidén och hans verk. Och dessa människor drog sig inte för att i skrift misstänkliggöra företagsledaren. Detta undermineringsarbete slutade med att Sidén inte blev omvald till förvaltare vid bolagsstämman 1875.
Men Johan Teodor Bernadotte Sidén var en rastlös själ. Och anlade ett nytt sågverk i Byske. Detta fick dock ingen längre livslängd.
Sidén byggde också de gårdar som kom att utgöra Nordanå. De husen var byggda precis som såghusen i Clemensnäs med tak byggda i 45 graders vinkel, så att de själva skulle befria sig från snö. När hans fru avled 1877 sålde Sidén Nordanå och flyttade söderut. Han avled sedan på Sabbatsbergs sjukhus 1889.
Sidén var en man i det absoluta toppskiktet i Skellefteå. Men hade han verkligen någonting med kungasläkten att göra?
Det visar sig att svaret är nej. Förmodligen valde föräldrarna helt enkelt att ge honom förnamnet Bernadotte för att affärerna skulle gå bättre. Något som på den tiden var enligt regelverket.
Men historien är inte slut. För det fanns ju ytterligare en Bernadotte, sonen Johan Teodor Bernadotte Sidén Jr. Denne var inspektor på Clemensnäs – men han hade en betydligt mer intressant fru, Charlotte Wikström. Hon var född och uppvuxen i Skellefteå och startade 1866 en egen affär för modevaror och sybehör.
Charlotte, som efter giftermålet tog efternamnet Sidén, var inte bara affärskvinna. Hon var politiskt aktiv och vice ordförande i Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt i Skellefteå, som bildades 1907.
Men inte nog med det. Hon var dessutom den första kvinnan som röstades in i stadsfullmäktige i Skellefteå. Ett uppdrag som hon hade från 1911 fram till valet därpå, i december 1914.