Anders Bergström, före detta skolchef i Skellefteå kommun, kom på idén att rekrytera lärare i Storbritannien.
– Redan på min första arbetsdag tänkte jag bara ”åh, herregud”. Det var inte det här jag tackade ja till.
Så sammanfattar en av de utländska lärarna sin tid som högstadielärare på en skola i Skellefteå kommun. Läraren, som vill vara anonym, är inte ensam om sin kritik.
Norran har granskat skolkontorets rekryteringsprojekt 2018 för att ta reda på hur mycket satsningen kostade och vad utfallet egentligen blev. Vi har fått kontakt med merparten av lärarna som kom till Skellefteå och bett dem berätta om sina upplevelser. Flera är mycket kritiska. Fram träder en bild av en desperat kommun som inte hade någon ordentlig plan eller struktur, orimliga förväntningar och människor som for illa.
För att förstå hur vi hamnade här måste vi backa bandet – till januari 2018.
Det var Skellefteås dåvarande skolchef Anders Bergström som kläckte idén att skolkontoret skulle leta arbetskraft utomlands. Lärarbristen i kommunen var stor och något behövde göras.
Rekryteringsresan till London var ett unikt initiativ som vid tidpunkten uppmärksammades i många olika medier.
Tolv representanter från Skellefteå kommun flögs över för att delta på en utbildningsmässa och marknadsföra kommunen. Kostnaden för projektet budgeterades till 250 000 kronor och en annons sattes in i tidningen The Guardian. Norran har begärt ut uppgifter om vad kostnaden faktiskt blev, men detta finns inte tydligt redovisat. Vi frågar upprepade gånger utan framgång. Det hela mynnar ut i ett mejlsvar från nuvarande grundskolechef Henrik Bolin, som tillträdde 2021:
”Var kostnader för delar så som resor, hotell, annonser, event och så vidare har landat har jag inte lyckats få reda på”.
Efter rekryteringsresan fick kommunen många ansökningar och i slutändan anställdes åtta lärare. De flesta kom från Storbritannien, men det kom också lärare från bland annat Kanada, USA och Grekland.
– Jag såg annonsen i tidningen. Efter Brexit ville jag vara kvar i Europa och vid den här tidpunkten letade jag efter någonstans att arbeta, berättar en av lärarna som kom 2018 och som fortfarande jobbar kvar i kommunen.
Väl i Skellefteå placerades lärarna på olika grundskolor. Tanken var att de till en början skulle undervisa på engelska för högstadieelever. De fick ledigt en dag i veckan för att läsa SFI och skulle efter ett år ha lärt sig svenska tillräckligt bra för att få sin svenska lärarlegitimation. För det krävs godkända betyg från kursen Svenska som andraspråk 3.
Det här visade sig vara en alldeles för snäv tidsplan: Inte en enda lärare hade lyckats få sin legitimation efter ett år.
– När vi först kom till Skellefteå och fick information om tidsplanen visste vi inte riktigt vad den skulle innefatta. Vi var bara glada att vi hade fått möjligheten att komma, så vi ifrågasatte ingenting. Vi är ju lärare och tänkte väl att vi vet hur man pluggar. Vi försökte vårt bästa men det var för svårt, säger Celina Viner, en av lärarna som nu har sagt upp sig.
Samtliga lärare som Norran har pratat med håller med. En annan lärare, som i grunden är nöjd med sin tid på kommunen, kallar kommunens mål för ”väl ambitiöst”.
– Det känns som att projektet inte var perfekt genomtänkt. Men de ska ha kredd för att de försökte, säger han.
Här, på svenska ambassaden i London, anordnades en del av evenemangen kopplade till rekryteringsprojektet.
En annan lärare tillägger:
– Jag tror att idén bakom det här projektet var mycket större än vad kommunen realistiskt kunde planera för. Det var upp till skolorna att se till att allt funkade, att det fanns strukturer och en plan för vad som skulle hända med oss. Men kommunen hade inte koll på hur det skulle bli. Jag tror att alla vi lärare fick väldigt olika upplevelser på grund av det.
Under det första läsåret betalades 2 039 183 kronor i lönekostnader till de utländska lärarna. Norran har kontaktat alla skolor som lärarna jobbade på det första året för att ta reda på vad de fick för arbetsuppgifter.
Det visar sig att de i praktiken ofta fick agera stödresurs i klassrummet. På flera skolor höll de i regel inte i lektioner själva utan fick gå dubbelt med en ordinarie lärare.
– Jag kände mig aldrig som en riktig lärare, jag var bara där som ett slags stöd. Jag är i grunden en introvert person, men till och med jag kände mig isolerad. De flesta av mina kollegor var osäkra på engelska och ville inte prata med mig. De första sex månaderna gick jag hem och grät efter jobbet nästan varje dag. Jag kände mig aldrig som en del av ett sammanhang, säger en av lärarna.
De utländska lärarna kom från olika länder, bland annat Storbritannien, USA, Kanada och Grekland.
Kommunen insåg att tidsplanen inte höll. Lärarnas kontrakt förlängdes med ytterligare ett år och så småningom lyckades ett par av dem få sin svenska lärarlegitimation.
Men då kom nästa kalldusch.
Nu skulle de utländska lärarna nämligen ingå i den ordinarie personalplaneringen och få jobb där det fanns eventuella vakanser.
– Kommunen kunde inte längre garantera att vi skulle få arbeta på den skola där vi gjort oss hemmastadda i två år. Om man hade jobbat i Bureå och köpt hus där kanske man skulle bli tvungen att flytta till Jörn, Boliden eller Byske. Det kändes inte alls bra, säger en lärare.
– Det var väldigt uppslitande att det inte fanns något passande jobb till mig efter två år. Skolan som jag arbetade på hade inga tjänster så mitt enda val var att ingå i en vikariepool. Då valde jag att flytta, säger Celina Viner.
Flera av lärarna som slutat jobbar nu på Internationella engelska skolan, antingen i Skellefteå eller på någon annan ort.
Fyra år efter rekryteringsresan jobbar fyra lärare kvar inom Skellefteå kommun. Två av dem har fått ut sin svenska lärarlegitimation. En är grundlärare, en jobbar på fritidshem och två är modersmålslärare. De flesta som har sagt upp sig jobbar numera på Internationella engelska skolan, antingen i Skellefteå eller på någon annan ort.
– Jag stannade i några år, det var så länge jag klarade av. Jag kände på något sätt att jag var skyldig kommunen det. Men sedan sa jag upp mig, berättar en lärare.
Trots kritiken är samtliga lärare som Norran har pratat med tacksamma över att de genom projektet fick möjlighet att flytta till Skellefteå och Sverige.
– Projektet var inte perfekt genomfört, men kommunen ska ändå ha beröm för att de tog en risk och provade något nytt. De flesta som kom hit bor fortfarande kvar här, de betalar skatt och bidrar till samhället, konstaterar en lärare.
Celina Viner håller med:
– Jag vet att hela projektet var ganska kontroversiellt med tanke på hur mycket pengar det kostade och vad utfallet blev. Men jag är glad att jag fick komma till Sverige. Det förändrade mitt liv.
En av lärarna tillägger:
– Kommunen hade en storslagen vision som de inte lyckades genomföra. Jag har en del väldigt skarp kritik mot hur saker sköttes och för min del blev det inte alls bra. Men jag är åtminstone tacksam att jag fick möjligheten.
”Jag är i grunden en introvert person, men till och med jag kände mig isolerad”, säger en av lärarna som nu sagt upp sig.
Fredrik Stenberg (S) är ordförande i för- och grundskolenämnden i Skellefteå kommun. Han säger att rekryteringsresan 2018 var ett sätt att ”slå två flugor i en smäll”.
– Varje år i London anordnas Bett-mässan, en stor skolmässa. Vi åkte dit både för att rekrytera lärare och för att delta på mässan. Jag vill minnas att det var just därför vi valde England och inte något annat land, säger han.
Vi har, utan att lyckas, försökt ta reda på hur mycket satsningen kostade. Hur kan det vara så svårt när det bara har gått fyra år?
– Jag kan inte svara för hur förvaltningen redovisade budgeten. Jag var inte delaktig i det arbetet.
Du som politiker har väl ett ansvar för ekonomin?
– Det finns ett politiskt ansvar för budgeten i stort och naturligtvis finns kostnaderna bokförda någonstans. Men jag vet inte hur de har redovisats.
Är du bekymrad över att vi inte fått ta del av de här uppgifterna?
– Ja, det borde ha kopplats en tydlig budget till projektet med alla kostnader redovisade. Det hade varit fördelaktigt för transparensen.
Fredrik Stenberg (S), ordförande för- och grundskolenämnden i Skellefteå kommun.
I dag har över hälften av lärarna sagt upp sig. Många har gått till Internationella engelska skolan. Var satsningen motiverad utifrån resultatet?
– Ja, det tycker jag. Det är bra att vi stärker svensk skola med kompetenta lärare. Jag hade förstås önskat att de valt att stanna inom kommunen, men alla har ju rätt att söka jobb var man vill. Det var säkert inte en klockren satsning ur alla avseenden. Men det var modigt och djärvt utifrån den situation vi befann oss i med den höga lärarbristen.
Medan lärarna fick två miljoner i lönekostnader var de fortfarande inte självgående i klassrummen. Är det godkänt?
– Jag tänker att vår personal i skolorna är det viktigaste vi har. De här lärarna har kommit våra barn och elever till gagn. Och allt som kommer våra barn och elever till gagn är väl använda skattepengar.
Efter två år fick lärarna veta att de kanske inte skulle få jobba kvar på de skolor där de dittills jobbat. Varför gjorde ni så?
– Vi gör en personalplanering på varje skola. Man kan inte för tid och evighet lova en placering på en viss skolenhet, eftersom mycket spelar in. Det handlar om regelverk, budget och var det finns vakanser. Någon gång var de tvungna att betraktas som medarbetare likställda med alla andra medarbetare i organisationen.
Hur reagerar du på att vissa lärare kände sig förbisedda på sina arbetsplatser?
– Det låter jättetråkigt. Det är viktigt att vi tar till oss av det, det finns alltid fog för förbättring. Det är nog så att det har fungerat olika på olika skolor. Men det är klart att vi ville att lärarna skulle komma in i samhället, hitta bostäder och socialt umgänge. Vi hjälpte till när de hade olika funderingar. Vi försökte göra vad vi kunde, men känslan är alltid känslan.
Varför fick lärarna så kort tid på sig att skaffa legitimation?
– Vi hade nog helt enkelt ingen uppfattning om hur lång tid det skulle ta. Man måste komma ihåg att ingen annan kommun hade gjort en satsning på det här sättet tidigare. Det fanns ingen för oss att rådfråga, ingen som kunde berätta hur vi skulle göra saker.
En av lärarna beskriver att kommunens mål med Englandsresan var storslaget, men att det inte funkade så bra i praktiken.
Fredrik Stenberg berättar också att nämnden aldrig gjorde någon skriftlig utvärdering av satsningen.
Brukar ni inte göra det efter den här typen av projekt?
– Det är nog lite olika. Vi har fått rapporter från förvaltningen om hur det har fortlöpt, men jag har inte tagit del av någon utvärdering.
Finns det inte en risk att man felsatsar i framtiden om man inte utvärderar ett sådant här projekt?
– Om vi skulle göra om samma typ av satsning så skulle vi behöva få en utvärdering på pränt och diskutera våra erfarenheter. Men vi har haft ett annat läge de senaste åren och behövt fokusera på andra frågor, som att hantera pandemin.
Dåvarande skolchef Anders Bergström uttryckte att han gärna ville göra om satsningen. Han hade tankar på att åka till Tyskland och Kroatien. Har ni fortfarande det?
– Nej, i dagsläget finns det inga planer på det. Däremot finns ju Northvolt här nu, som rekryterar internationellt. Det skulle kunna dyka upp utländska lärare den vägen. Då kan vi använda våra erfarenheter i rekryteringsarbetet.
Fotnot: När anställda vid förvaltningen för utbildning och arbetsmarknad fick veta att den här granskningen skulle publiceras skickades plötsligt de kostnadsuppgifter som vi tidigare inte kunnat ta del av. Det visade sig att skolkontoret spenderade ungefär 266 000 kronor på projektet, alltså runt 16 000 kronor mer än vad som var budgeterat.
Enligt förvaltningen var det bristande intern kommunikation som låg bakom att kostnadsuppgifterna inte skickades tidigare.