Enklaven i Vindeln. Sluttningen i förgrunden hör till Vindeln, liksom bergen i bakgrunden. Dalen kring Lappsjön hör däremot till Skellefteå kommun. Det var marker som Lubboträsk använde för myrslåtter.
Vindeln/Skellefteå. Området ligger i höjd med Ekträsk i norra delen av kommunen och var tidigare Lubboträsk bys slåttermark.
Ingen i dag verkar känna till enklaven när VK börjar att ställa frågor kring det mystiska området. Ingen i kommunhuset i Vindeln eller i byarna runt omkring, inte ens markägarna i området. På kartor är det cirka fem kilometer långa och en kilometer breda området utmärkt med likadana linjer som kommungränserna.
Andreas Nehlin, samhällsplanerare vid miljö- och byggkontoret i Vindeln, gav sig in i kartmaterialet och kunde konstatera faktumet att det finns ett område som tillhör Skellefteå kommun innanför Vindelns kommungräns.
Grafik: Kalle Jacobsson//Västerbottens-Kuriren
Lubboträsk och Granöträsk
Vidare forskning visar att det en gång i tiden hörde till Lubboträsk och Granöträsk byar, som i dag ligger i Skellefteå kommun.
– Byborna behövde kanske de här utskiftena för myrslåtter eller fiske för att överleva och de kom att höra till byarna. Det hände att såna här marker låg långt ifrån byarna när man gjorde avvittringen. När kommungränserna drogs så följde de inte alltid de gamla bygränserna och därför hamnade området innanför Vindeln kommun i stället, säger Andreas Nehlin.
Han hittar gamla kartor från laga skiftet år 1886 som visar hur området såg ut. Här finns de vattendrag och åar som är en del av början av Sävarån. Han hittar också en avskrift av ett protokoll från 1937, där häradshövdingen i dåvarande odelade Västerbottens södra domsaga ville att vissa avvittrade områden skulle överflyttas till respektive kommun, däribland det enklaverade området som tillhörde Lubboträsk skifteslag men låg i Degerfors, som Vindeln hette på den tiden.
Karta från 1886 visar Lubboträsk bys avvittring i området.
Ingen bebyggelse
Bönderna i Lubboträsk och Granöträsk motsatte sig den föreslagna överflyttningen, eftersom de hade ”huvudparten av sina slåtterängar i det enklaverade området och överflyttningen skulle förorsaka stora olägenheter”.
Kungliga Kammarkollegiet fann inte skäl för att vidta åtgärd för överflyttningen utan beslöt att markerna fortsättningsvis skulle höra till Burträsksocken.
Så kom området fortsättningsvis att utgöra en enklav i Vindeln. Här finns ingen bebyggelse och de två bröder i Vindeln som äger marken och 70 hektar skog i området är inte medvetna om att delar av skogen ligger i en annan kommun.
Vad händer om någon vill bygga där?
– Är det så att det är en del av Skellefteå kommun är det de som har byggnadshanteringen. Bosätter man sig där är man också medborgare i Skellefteå kommun och betalar sin skatt där, konstaterar Andreas Nehlin.
Andreas Nehlin, samhällsplanerare vid miljö- och byggkontoret i Vindeln, gav sig in i kartmaterialet.
Västerbotten i Norrbotten
Erik Sandén, som är antikvarie vid Västerbottens museum, påpekar att Vindeln inte är ensam om att ha den här typen av enklaver, alltså ”öar” som hamnar in i andra kommuner. Oftast är det just byar som haft slåttermark som legat avlägset från byn.
– Det finnas faktiskt en bit Västerbotten som ligger i Norrbottens län också. Likaså är det ganska rörigt hur gränsen går mellan Stensele och Tärna församlingar, säger Erik Sandén.
Andreas Nehlin har också ett exempel från trakterna kring Torne älv, där vissa öar som användes av svenska bönder hamnade på finska sidan och tvärtom när gränsen drogs efter att Sverige förlorat Finland efter kriget 1809 till Ryssland.
– I gränsregleringstraktatet gav ryske tsaren bönderna tillstånd att fortsätta använda öarna fast de låg på fel sida av gränsen. Vad tsaren beslutade gäller fortfarande i dag, men skulle någon söka bygglov på en av de öarna skulle det vara intressant att se om det blev Sverige eller Finland som ska hantera bygglovet, säger Andreas Nehlin.
Tom Juslin// Västerbottens-Kuriren