När bussen svängde in på en hållplats ramlade två säten ner rapporterar en resenär. Slitna bussar är ett problem som chaufförer lyfter.
Även bland verkstadspersonalen är omsättningen hög. Enligt en mekaniker som hör av sig till Norran har det med arbetsmiljön att göra.
Personal djupt kritisk mot Skellefteå Buss vd och styrelse”Hann inte med”
– Det blev mer och mer att göra, det spelade ingen roll hur mycket vi sprang, det byggdes på då vi inte hann med. Verkstaden går på knäna och arbetet uppskattas aldrig av ledningen, säger mekanikern.
Under en vecka valde sju personer att sluta, de flesta på grund av missnöje. Men ingen fick frågan varför, ledningen bryr sig inte.
”Att man förlorar erfarenhet är ett allvarligt problem”Skellefteå Buss: Styrelsen viftar bort kritisk skrivelse – ”Den är inte trovärdig”Samma bild tecknar flera chaufförer.
– Tidigare när något gick sönder fick man en ny buss direkt, det är en utopi idag, enligt en anställd.
Ytterligare en säger:
– Det stående skämtet är att vi lagar med silvertejp och buntband idag. Det är bara in och ut för att fortsätta rulla, säger han.
”Kolla våra bärgningskostnader” sms:ar en chaufför, angående att fler incidenter inträffar. Det gör vi – och kostnaden visar sig ha ökat.
Sedan 2015 ligger bärgningskostnaderna på cirka 300 000 kronor per år, med en topp 2017 på 360 000 kronor. 2013, året före den stora trafikomläggningen, är kostnaden 128 000 kronor.
”Ledningen bryr sig inte”
Mekanikern Norran talat med valde att söka sig vidare, och var inte ensam om det. Det rör sig inte bara om verkstadspersonal.
– Under en vecka slutade sju personer, de flesta på grund av missnöje. Men ingen fick frågan varför, ledningen bryr sig inte. Om någon som jobbat mycket länge plötsligt väljer att sluta, borde man inte prata med personen då?
”Snöboll som växer”
– Med rutinerad personal slits bussarna mindre, säger en mekaniker samt flera chaufförer.
Mekanikern anklagar inte de nyanställda chaufförerna, men menar att det märks att personalstyrkan förlorat erfarenhet.
– Backar du sönder en bakruta, så tar det tid att laga. Under tiden får de köra med reservbuss, som det finns begränsat av. Det är som en snöboll som bara växer, säger mekanikern.
Enligt flera av de äldre förarna så ges nybörjarna inte en chans.
– Det tar tid att lära sig köra, på min tid fick man en längre introduktion. Nu kastas de in direkt, säger en person.
”Fick sitta dubbelvikt”
Skador på bussarna som påverkar trafiksäkerheten prioriteras, men det betyder att annat får vänta – exempelvis förarstolar som gått sönder och inte kan ställas in.
– Jag fick sitta dubbelvikt som en tävlingscyklist för att köra med tånaglarna, en kollega fick sitta på en kudde, berättar en tidigare chaufför.
Chaufförer uppger också att de tvingas köra runt i alltför kalla bussar. Och en buss som varit svår att styra i vissa lägen, och som kunde lägga av i farten.
Säkerhetsrisker
Ett exempel på en allvarlig händelse var en skenande buss. Det inträffade för cirka två år sedan. På en vild färd genom bussgaraget kraschade fordonet in i tre andra bussar varav två fick skrotas.
Mycket blev fel i den hanteringen, de borde ha tagit in en oberoende som utredde händelsen.
”Mycket som blev fel”
Men någon tillbudsanmälan till Arbetsmiljöverket har vi inte kunnat hitta i diariet. Trots att det är arbetsgivarens skyldighet att anmäla, särskilt då någon kunnat skadas. Även facket bekräftar händelsen.
– Jag påpekade att det borde anmälas som en arbetsplatsolycka. Det var mycket som blev fel i den hanteringen, de borde ha tagit in en oberoende som utredde, säger Fredric Viklund, huvudskyddsombud för Kommunal på Skellefteå Buss.