Serietecknaren Lena Furberg och dottern Hannah gästade Tuvagården i Skellefteå 2013.
Seriefiguren Mulle, den egensinniga, knubbiga lilla ponnyn, föddes som kludd i Lena Furbergs anteckningsböcker när hon gick i skolan. Det var i början av 1970-talet.
– Det är lite obegripligt att det har gått så lång tid. Att han fortfarande finns och är på topp just nu i sitt liv, säger hon.
När allt började var Lena Furberg tonåring och hade inte i sin vildaste fantasi kunnat tro att Mulle skulle bli en världskänd seriefigur.
– Hade jag skickat honom till någon tidning idag, så hade jag nog inte ens fått svar, men då var jag helt ensam i gemet, säger Lena.
Allt började med att Lena vann en affisch i tidningen ”Ponnybilderna”.
– Jag vann sedan jag skickat in mitt namn på ett vykort. Men när affischen aldrig kom, skrev jag ett argt brev och klagade, med hästar klottrade i marginalen. Chefredaktören såg teckningarna och kom på att man kunde göra en seriefigur av någon av dem, berättar Lena.
– Tidningen hörde av sig och egentligen var Mulle en apelkastad skimmel, men det gick inte trycka de grå ringarna, så han blev vit med svart man och svans, säger hon.
På den vägen var det. Sedan dess har Lena Furberg tecknat och tecknat och tecknat.
När Norran ringer för att gratulera 50-åringen sitter hon och skriver på Mulles tionde dagbok.
Hade du trott att han skulle bli så populär?
– Nej och i början ville jag egentligen inte göra det här. Jag var bara 15 år och kunde inte teckna serier. Mulle var bara en lite ”random” figur och det var väldigt svårt och pressande, men ett erbjudande som jag inte riktigt kunde tacka nej till, säger Lena och fortsätter:
– Jag fick ju betalt och ville spara pengar för att köpa en egen häst. Det enda jag hade råd med då var en ridlektion i veckan på Skelleftehamns ridhus. Jag kom ihåg att jag tänkte: ”Om jag stretar på kanske jag kan köpa en ponny, men så blev det aldrig”.
Hon halkade in i seriebranschen ”på ett bananskal” och det bara fortsatte.
Lena Furberg är bosatt i Skåne, men född och uppvuxen på norra Tuvan i Skellefteå, intill Tuvastallet, där hon själv tillbringade tid med hästarna under tonåren.
– Vi bodde på norra Tuvan vid älven precis nedanför Tuvagården och jag har ju även tecknat serien Stallgänget på Tuvan, men förlaget plockade bort n:et, så det blev Tuva.
Huset där Lena växte upp är sålt i dag. Hennes föräldrar har gått bort och även om hon hade velat ha kvar det säger hon att det inte fungerade då hon bor i Skåne.
– Jag har tänkt besöka platsen i sommar eftersom Tuvan har betytt allt för mig.
Tror du Mulle banat väg för andra hästserier?
– Det kan jag tänka mig. Sedan tidningen Min häst dök upp var det tecknare som inte kunde någonting om hästar och det märktes. De tecknades också utomlands, man kände inte igen sig och jag tror många inspirerades av det man kände igen i mina serier, säger hon och fortsätter:
– Mulle är ju också normbrytande, han bryr sig inte om hur han ser ut, går sin egen väg och tror på sig själv och sina ideér.
Hon säger också att Mulle och hennes andra serier speglar vardagslivet i ett stall.
– Det är ju både sorgliga och positiva saker och jag kan till exempel vara på en hästmässa och så kommer det fram personer, i min egen ålder, och säger att de inspirerats av mina hästserier. Det är fantastiskt, jag blir så rörd av det och känner att serierna varit värdefulla.
När det gäller yrkeslivet hade hon egentligen andra planer och drömmar.
– Som liten ville jag bli fårfarmare, sedan konstnär och jag försökte också jobba med hästar. Men nu har jag jobbat med det här sedan jag var femton år. I dag gör jag också andra teckningsjobb, men Mulle är roligast och minst stressig.
Har du haft egen häst?
– Nej, det blev aldrig så, men jag har hästar utanför fönstret så jag ser dem varje dag. Tidigare i livet hoppade jag fallskärm, det var så roligt så det tog nästan över mitt liv ett tag. Nu, vid 65 års ålder, har jag börjat hoppa igen.
Mulle fyller 50 i år. Det är hög ålder på en häst. Hur länge kan han finnas med i bilden?
– Han kommer nog att finnas så länge jag finns i alla fall. Hans utseende har ändrats väldigt mycket under årens lopp och i dag har han hittat sin form och stil.
Han finns avbildad på muggar, burkar och allt möjligt.
– Hööks hästsport gör också exempelvis schabrak och andra hästprylar med Mulle. Han finns lite här och lite där och det är jättefint, tycker jag.