En julhälsning från Barbro Viklund i Yttervik: Ravelbiten 2023.
Nufförtin bö man ju eint höv ga ve päninga klingenes deri plamboka. Man kan ju beställ ham graijern å sen få dem netrådd nidi postlåda. He jer maang som naapp oppa he. Men da jer he ju se - återidjen – da jett man första”inglish!
I läst nyligen en litn text om att hannel graijern. He ruve vara schwenska. Men där sto även flar konsti a ol som att vara ”pick me-tant”, å vara ”wrapped” å att kööp ”superfakes”. Vå harsken? I försto eint nanteing!
Värre ändå vart he igar. Söstra mine komme förbi å hon hadd ve se n kweinn som hon hadd börje trääff, å I feick haar att hon var en berömd ”Influensar” oppa Fasebok.
Återidjen – I försto he eint. Men he hårtes ju brano iill. Influensa – he ve bruk kaall gangsjuka – tocke som coviden jer -var kweinna ain som spridd influensa?
– Fasiken, tainkt I, he jer bäst man hall se ånna se att man eint vaal smitte.
Jer he gocke för schwenska?
Ja hovaligen! I haar möittje oppa radio å där lat he ag konstut. Dem prata om
”appa å podda å chips å dipps å tik å tok”! Fa ve ännu mar a tocke se val he väl alldeles gocke för schwenska snart. Rettnu jetta ve aall övergå deill de dära: plick o plock o tick och tock. Å he val viktigare att kånna tala djöning klösbrea än ve faltje direkt.
I gamla tider var he jettare tala ve faltje direkt. I hav nager exempel: För en 60 ar sen, da var he eint schwårt att träffes å hannel varern deri bynom mine - Yttervika. Man kånd väli mela tjwå butika. Å atve dem fanns he bå n poststation å n telefonstation. Derna kånd man träffes å sei faltje oppi öga å prata bort en stann meste vår dag.
Da he var jultin komme tomta fram.
Da he var skyltsöndan bruke ain a butika ordna nanteing rolit för barnom. Ve fing sta utaför e butiksfönster å sei oppa nager tomta som språånt dern einn å vise opp leksakern för ass. He var dockern å dockskåpa å bila å tåga å knallpulverpistola. Oj oj vå ve vort fraiste! Se olecklit möittje som man skull vili hava deill julklapp! Sjölven hadd man ju aller mar än nan 10-öring att tjöp 2-öreskola för.
Jåå, böissfaltje träffese ju ofta derna atve butika. Å postn skull dem ju även hämt denna, i n särskild böning. He var no jett att starn a å prata n stann.
Deri ain a butika fanns he även en telefonstation. Där jobba nager oong a kweinn å där bruke ungdoma ofta samles, kanski köp se n korvbit å prata bort en stann. Ja, å se begangen telefona förstas. He vart eint förrän oppa 1930-tale som förste böissborn kånnd rust se egna telefona.
Men att träffes sederna vart he slut om runt 1950- 60 – å likartat var he i ader a böija. He kan man läsa om deri n gammal skrift som hait ”Boa, butiken, affär`n å som hannel om nager a böija närmest Buur.
Alexandra Aveling har gjort illustrationen till årets ravelbit.
Glassn å postn fram deill huse
Oppa 60-talet se komme ju ader a möjligheter att hannel. He for komma: varubussa som saald matn, å personbila om sald bröde eller fisken. Å se var he bröiggeribiln ve läskedrycker å se glassbiln förstas, icket att förglömma!
Poststation staingdes ag oppa 50-tale. Iställe feing ve n brevbärar i bil. Han täfft ne posten nidi brevladern som nu for väx opp nära husa. He var n bra postsörvis, men he vart eint riktit oppskatte deri bynom vore för postkörarn komme fra Sjöbotten å da vart ju adressn ”Yttervik, Sjöbotten. Böissborn småla brano möittje uti he. He hadd väl kändes finare förr att skriv ”Yttervik, Skellefteå”.
Skrintjöntjara
He fanns dock en aann sorts hannel som fortsätte uti böija e tag deill. He var ”skrintjöntjara” som ging omkring - gårdfarihandlara. He bruke vara n kar ve en cikel å ve n välda stor n skuff oppa. Han skråppe oppa dörn å veille helst träff husmora. Derna ein öpne han skuffen å for bju ut vacker a tygbita, nager klea å hushallsraiskapen.
Men snart var he gocke för skrintjöntjara ag, för nu hadd privatbila komme i rullning. He som da gall för att hannel he var att fara ein deill stan, sök at e storvaruhus å shoppa, shoppa, shoppa.
Nu idag da? Vårs kånna ve nu träffes å prata n stann? Kanskin jett man fram ve klösbrea för att feinn nagen arr tala ve. Eller - mar trolit - man jett ta fram brea
för att plicke-plocka nan att ticke-tocka ve – för rettnu kan he vara gocke alldeles att tala ve n levande männisch.