De delar av Skellefteå kommuns verksamheter som kan granska boenden har en samsyn: antalet olämpliga bostäder ökar i samband med den snabba tillväxt som kommunen har.
I snabbt expanderande regioner så hinner ofta inte bostadsbyggandet med. Det öppnar för en kreativitet då det gäller bostäder – ibland av välvilja, ibland med målet att göra en snabb och bra affär.
– Ja, ett Klondyke lockar såklart både entreprenörer och gangsters, säger Enar Nordvik, verksamhetschef Bygg vid Skellefteå kommun.
Han leder en av tre myndigheter vid Skellefteå kommun som har olika ansvarsområden. Varje myndighet kan utifrån sitt lagstiftningsområde förklara att lägenheter eller andra lokaler är olämpliga som boenden. Norran har också lyft samma fråga med Elisabeth Berggren, verksamhetschef Miljö/hälsoskydd/livsmedel på Skellefteå kommun, och Daniel Haarala, enhetschef på räddningstjänsten.
De har olika utgångspunkter då de gör tillsyn på boenden: plan- och bygglagen, miljöbalken, samt lagen om skydd mot olyckor.
Miljöbalken säger till exempel att bostäder ska vara utformade och användas så att olägenhet inte uppstår för människors hälsa. Bygg tittar på om plan- och bygglagen följs, som att en bostad inte får skapas i en lokal på ett industriområde. Räddningstjänsten ser bland annat på möjligheten till utrymningsvägar och annat som kan innebära risker om en brand utbryter.
Alla tre berättar att det inte sker någon rutinmässigt tillsyn, utan att frågor kan väckas i samband med andra inspektioner eller på direkta tips.
”Ett Klondyke lockar såklart både entreprenörer och gangsters”, säger Enar Nordvik, verksamhetschef Bygg vid Skellefteå kommun om att olämpliga bostäder ökar i kommunen, enligt flera myndigheter.
– Vi vill absolut ha tips, för vi har inte resurser bedriva patrullerande verksamhet. Ju fler tips vi får in desto mer motiverat blir det att jobba med det, konstaterar Enar Nordvik och fortsätter:
– Vi ser en ökning, men det är nog bara en topp på isberget.
Elisabeth Berggren har samma åsikt:
– Vi är ganska säkra på att det bor människor i allt från industribyggnader till delar av byggnader som inte är utformade för att vara bostäder, till exempel verksamhetslokaler, garage eller vinds- och förrådsutrymmen, säger hon.
Alla betonar att samarbetet mellan myndigheterna är viktigt.
– Misstänker vi något eller får tips av andra myndigheter om vissa lokaler kan det ske en gemensam insats. Det sker några gånger per år. Vi har börjat samverka mer. Vi jobbar på att förbättra vår dialog hela tiden, berättar Elisabeth Berggren.
På Bygg finns två personer som sysslar med tillsyn och bland annat tittar på möjliga svartbyggen.
– Det är nog väldigt, väldigt lite av det här vi ser. Vi har inte en verksamhet som är uppsökande utan får informationen på annat sätt, berättar Enar Nordvik och konstaterar att det kommer signaler om att lokaler på industriområden också används som bostäder:
– Vi har kommit dit då kyckling låg kvar på tallriken, men kunde inte leda det i bevis.
För Bygg handlar det ofta om närboende som hör av sig. Detsamma gäller räddningstjänsten. För Miljö är det vanligast att den direkt berörde också är den som hör av sig.
–Det är oftast hyresgäster eller deras närstående som hör av sig till oss. Det kan till exempel handla om mögel och mögeldoft eller att ventilationen inte fungerar som den ska. Då kontaktar vi fastighetsägaren eller hyresvärden för en dialog. I de här sammanhangen kan vi, om behov finns, också samverka med andra myndigheter. Vi måste gemensamt titta på om det kan finnas någon brottslighet, berättar Elisabeth Berggren.