Från början så fanns det bara en Skelleftekille med i detta års Robinsonäventyr. Andreas Alseryd, som numera bor i Obbola, fanns med på ön Seskar-Furö söder om Haparanda, redan från starten av säsongen.
Men från ingenstans så dök det helt plötsligt upp en till. Dennis Johansson, 32 år, som ursprungligen kommer från Malå kastades tillsammans med tre andra deltagare in i leken. Det var i tisdags som han klev in i tävlingen.
Hur blev du mottagen?
– Det var lite blandade reaktioner – men det var många som blev glada då vi var ett sargat lag. Vi hade ju en mullvad i laget och han kanske de inte var lika glad på, säger Dennis.
Till skillnad från många andra så hade inte Dennis själv valt att anmäla sig till Robinson. Det var hans sambo Ida Gunnarsson som anmälde honom.
– Jag har själv inte sett så mycket på Robinson och det hade inte Ida heller. Men då började de prata om det på hennes jobb och hon började se det och även jag och det var ett bra program. Hon sa hela tiden att hon trodde att jag skulle passa bra där och sa att hon skulle anmäla mig.
Och helt plötsligt så var hans deltagande klart.
– Det var jag inte direkt förberedd på. Och jag trodde ju att inspelningarna skulle vara på Fiji men när de ringde sa de: "Förresten, det är en liten förändring. Det blir inte på Fiji – det blir i Norrbotten", säger Dennis och skrattar.
Något som Dennis tog emot med blandade känslor.
– Först var det en eufori att få vara med – men sedan att det blev Norrbotten blev lite annorlunda.
Men som norrlänning ser han det ändå som en stor fördel. Dessutom är jakt ett av Dennis stora intressen och han är van att vara ute i skogen.
– Jag har bott i Malå under nästan hela mitt liv. Jag är också same, så jag har varit ute i renskogen under hela min barndom. Så jag är van det kalla klimatet. Det tror jag var en stor fördel. Man är nog mer psykiskt förberedd på vad som väntar när det gäller kyla och natur.
Att årets Robinson ska vara tuffare än de tidigare är det många som vittnar om. Och Dennis tycker att det var tufft.
– Den tuffaste biten är ju det du inte kan påverka. Väder och föda. Och det påverkar naturligtvis både fysiskt och psykiskt. Kroppen får ju kämpa för att hålla värmen.
Hur är det att se sig själv i TV?
– Det är faktiskt jätteroligt. Men en liten chock också. Jag försökte gå in och inte ta så mycket plats och det tycker jag syns.
När han går på gatorna i Skellefteå så är han numera lite av en kändis.
– Jo, det är många som kommer fram och känner igen mig. Det har varit många lyckönskningar. Det är roligt. Det är kul med lite uppmärksamhet.
Han är annars en ganska lugn norrlänning – enligt sig själv.
– Jo, jag är väldigt lugn och brukar inte jaga upp mig. Men jag gillar att tävla och har tävlingsinstinkt och då kan det nog hoppa ut en och annan groda.
Även tidigare har en Skelleftekille dykt upp som en joker i Robinson. År 2000 fick Håkan Marklund dock göra en helt annan entré in i tävlingen än Dennis då Håkan fick klarade sig själv i 19 dagar på en öde ö. Där fick han dessutom bygga upp ett läger för de andra tio deltagarna. Ett läger som skulle innehålla sovhus, kök och toalett.
Men för byggaren Dennis hade det kanske inte varit en utmaning. Eller?
– Det hade inte varit roligt. Jag behöver socialt umgänge.
Så om du hamnade på en öde ö så skulle du inte klara dig?
– Jo, det tror jag att jag skulle fixa ändå.
Men att bygga ett läger borde du klarat av?
– Absolut, den biten hade jag nog klarat av utan problem, säger han och ler.
När Dennis kom in i tävlingen så hamnade han i lag syd efter en auktion där hans nya lagkamrater fick betala med sina personliga föremål. För att få Dennis till sitt lag så var de tvungna att ge upp en flugsmälla, en deo och en tandborste. Det påminner lite om den obekräftade historien om när en annan Malåkille, fotbollsprofilen Erik Lindblom gick från Malå IF till Adak SK och fick en begagnad video som betalning.
– Hahaha. Erik är ju en profil och driven människa – den historien hade jag inte hört. Men det var roligt att de ville ha mig så mycket att de kunde välja bort de där sakerna, säger han och skrattar.
Själv tog han med sig en ficklampa.
– Det blev ficklampa för om man får vara kvar till slutet blir det mörkare på kvällarna. Folk tror att det är ljust dygnet runt där uppe hela sommaren men det stämmer inte.
Robinson rullar på och naturligtvis måste man ställa frågan hur det gick. Men svaret får vi vänta på.
– Vi får väl se hur det utvecklar sig, säger han och ler.