Högen med avfall som ska brännas i Umeå till vintern. Lena Hällgren, enhetschef för hushållsavfall, tittar runt på området.
Skidstav som till vintern ska göra sin sista insats och bli värme.
Blandat brännbart bråte.
Överlevde storbranden.
Lagret av brännbart väntar på att skickas till Umeå Energi och eldas i förbränningsanläggningen på Dåvamyran. Det ska bli värme och varmvatten för Umeborna och får främst skickas under perioden oktober-april.
– I avtalet ingår leveransplaner. De vill ha minsta möjliga lager, precis som vi. Vi skulle inte få köra dit materialet i förtid även om vi givetvis skulle vilja, säger Agneta Lantto-Forsgren.
Från återvinningen
Soporna det handlar om kallas brännbart verksamhetsavfall. Det mesta har du och jag kastat i containrarna på återvinningscentralen. Annat har kommit från företag. Har folk sorterat rätt så handlar det om grejer av trä, plast, papper, tyg, läder.
– Det blir inga sanitära olägenheter av att lagra materialet och därför får det ligga till vintern. Däremot måste det brännbara som lämnas i gröna kärlen vid hushållen brännas i snabbare takt, så det levererar vi till Umeå löpande.
När det gäller Umebornas vinterbränsle så ska det alltså lagras ute i kommunerna. För Skellefteås del finns det på en avskild plats på Degermyrans avfallsanläggning. Där är underlaget anpassat och regnvatten går till en särskild reningsanläggning.
Kunde varit större
Agneta Lantto-Forsgren säger att man har diskuterat brandrisken, särskilt efter förra sommarens torra väder.
– I våras fick vi igenom en förbättrad leveransplan till Umeå Energi så denna sommar har vi faktiskt skickat en del. Annars hade högarna varit ännu större.
– Nu ska vi ta en diskussion om vi kan göra mer. Kanske lagra på ett annat vis, med fler högar. Men samtidigt gäller alltså att vi har det område vi har.
Varje vår brukar lagret vara tömt, så var det även i våras. När lagret är som störst i september brukar det vara 3 000-4 000 ton.
– Då har vi sparat i flera månader och dessutom får vi in mest avfall under sommarmånaderna när folk röjer i uthusen, säger Agneta Lantto-Forsgren.
Hon tror att cirka 1 000 ton brann och att det var hälften av det liggande lagret.
Blir förlust ändå
Kommunen betalar 600 kronor per ton för att skicka till Umeå Energi, så där sparar man alltså 600 000 kronor.
– Totalt sett blir ändå branden en förlust för avfallsavdelningen eftersom vi får stora kringkostnader. Dels under branden och dels att ta hand om resterna nu efteråt.
Agneta Lantto Forsgren tror inte att Umeå Energi sörjer över att mista leveranser från Skellefteå.
– De har snarare haft överskott på material, de tar emot avfall från många kommuner.
Detta sågs i högen
Hur ser då lagret av brännbart ut? Norran åkte för att se på det som inte berördes av den gångna veckans brand. Det vidsträcka lagret är cirka fyra meter högt. Materialet har krossats till mindre bitar, och är klart att köras till Umeå.
Men än syns vad sakerna har varit. Det är mycket textil, skumplast, samt de genomskinliga plastsäckar som prylarna slängdes i.
Jag ser före detta mattor, leksaker, böcker, en foppatoffel som för alltid förlorat sin make, gympadojor, bollar, en rulle Marimekko-mönstrad vaxduk (snygg!), virkad schal, nystan med mattrasor, ett näverarbete, en skidstav.
Slit- och slängsamhällets yttersta utpost.
En och annan felsorterad pryl ligger och blåser i vinden. Varken keso-burken eller tråget för köttfärs skulle ha varit här.
Brännskadad hög
Här är rester från helgens brand. Det är oklart om det får skickas till Dåvamyran i Umeå på vanligt vis eller om det måste ha specialbehandling.
Den ljusa högen är en bjärt kontrast till den svarta högen: Det ligger en hel del material kvar som bara brännskadades och inte brann upp helt.
Frågan är vad som ska hända med det.
- Jag ska ta kontakt med Umeå Energi nästa vecka för att höra om de kan ta emot materialet. Om inte, så får vi ta hand om det på något annat vis, säger Agneta Lantto-Forsgren.