Föräldrasupporten erbjuder kostnadsfri rådgivning och vägledning till föräldrar och nära anhöriga till barn upp till 18 år. Arkivbild.
Tisdagens masskjutning på en skola i Örebro har varit samtalsämne på alltifrån arbetsplatser till sociala medier. Händelsen har också diskuterats i skolor runtom i landet.
Men hur hanterar man som förälder eller vårdnadshavare när ens barn kommer hem och säger att ”jag vågar inte gå till skolan längre”?
– Jag skulle säga: ”det är klart att du är orolig att det ska hända något utifrån det du har fått höra, men skolan är en trygg plats i grund och botten”. I grunden är det extremt med sådana här händelser, säger Anna Gustafsson, rådgivare på Föräldrasupporten i Skellefteå.
– Det viktigaste är att utgå från vad barnet har för frågor och vad de har för oro. Lyssna in och bekräfta barnen i att ”det är klart man kan bli orolig över vad som hänt”. Det är det viktigaste – att de känner att de blir bemötta.
Sedan dådet i Örebro har rapporteringen fyllt flödet i både nyheter och sociala medier.
– När en sådan här stor sak händer så blir det så oerhört svårt att värja sig för det, även om man som förälder tänker att ”mitt barn är egentligen för litet för att förstå eller prata om det”, säger Anna Gustafsson.
– Man kanske inte behöver ta upp frågan, men det blir viktigt att lyssna in. Om ett barn går på en skola där det finns äldre barn så kanske de pratar om händelsen. Alla skolor blir på ett sätt berörda av en sådan här händelse. Det blir viktigt att möta barnen och höra om de har några frågor eller en oro, och sedan anpassa sig utifrån barnets ålder.
Att utgå från frågorna som ställs är ett bra sätt att ta reda på hur mycket barnet faktiskt vet om händelsen, förklarar Anna Gustafsson.
– För ibland kan det bli att man som förälder menar väl, och så pumpar man på med för mycket information som blir mer än vad barnet vet. Då är det bättre att fråga ”vad är det du har hört?”.
Hon drar en liknelse till vintern 2022 när Ryssland invaderade Ukraina.
– Då blev man orolig att det skulle bli krig här. Då behövde man också prata med barnen och möta dem på deras nivå. Alltså man behöver inte informera barnen om att det rekommenderas att köpa en radio (nödradio reds. anm.), den informationen kan man ha själv som vuxen.