Den 44-årige Skelleftebon åtalades nyligen för lika systematiska som allvarliga brott i hemmiljö vilka riktats mot kvinnan och de två barnen: allt från knivattacker till grov kvinnofridskränkning som ska ha pågått under nästan två års tid.
Rättegången avslutades i torsdags. Efterföljande dag kom tingsrättens besked i häktningsfrågan: 44-åringen ska vara ”fortsatt häktad till dess att domstolen meddelar dom eller annat”.
Någon annan tolkning än att Skelleftebon kommer att dömas för åtminstone merparten av de åtalade brotten går inte att göra.
Norran berättade i början av veckan om den inledande rättegångsdagen. Förutom vad kvinnan och den åtalade mannen sagt i polisförhör var det en omfattande stödbevisning som utmärkte detta rättsfall på ett mycket speciellt sätt.
Och det var brottsoffret själv som säkrat denna bevisning.
Fram till den 5 mars i år, då polisen kontaktades, hade hon visserligen inte haft ork och mod att ringa polisen.
Men hon hade gjort något annat som oftast blir helt avgörande för att hot och våld i nära relation ska kunna bevisas i en domstol:
• En jacka och en tröja hade sparats som visade var knivhuggen hade träffat den 18 december i fjol. Ärrbildningen och skadorna på kläderna stämde överens. Hon hade också googlat på suturtejp.
• Hon hade sparat omfattande, egna anteckningar som fanns i hennes mobiltelefon, sparade konversationer och förföljelseliknande samtal från mannen som vissa dagar uppgick till hundratals meddelanden och telefonsamtal.
• Läkarbesök efter att han misshandlat henne så att revben knäcktes. På det sättet kunde polisen kontrollera gamla läkarjournaler.
• Ett stort antal bilder sparade på mobiltelefon som visade skador som 44-åringens slag och sparkar orsakat. De exakta datumen kunde kopplas till fotografiernas ”datumstämpel”.
• Nödsamtal till sjukvården där hon uttryckte oro över mannens beteende (mannen fanns i närheten och avbröt samtalet).
Norran har talat med flera poliser i Skellefteå som har lång erfarenhet att brottsutredningar, inte minst ”brott i nära relation”.
Marie Kristiansson säger:
– Det är så lätt att säga: ”Gå vid första slaget”, och det är ju ett viktigt budskap. Men vi vet ju att många kvinnor stannar kvar i förhållanden där de utsätts för upprepade hot, kränkningar och våld. Men om man utsätts för misshandel, och just då inte orkar polisanmäla, är det viktigt att besöka läkare och få skadorna dokumenterade. I sin tur kan polisen ta in rättsintyg på journalanteckningarna, och vi får ett specifikt datum på händelsen.
Lars-Marthin Markstedt fortsätter:
– Det går inte att tillräckligt att understryka hur viktigt den här typen av stödbevisning är. Våld i nära relation handlar ofta om händelser inom husets fyra väggar. Finns inte denna typ av stödbevisning är risken att det blir ”ord mot ord”, och då blir det svårt för en åklagare att få till en fällande dom.
Johan Karlsson tillägger:
– Det är lika starkt som viktigt gjort av målsäganden i den här utredningen att hon, mitt under allt som hon har utsatts för och där även barnen har drabbats, gjorde sin egen dokumentation av mannens många brott. Det är sällan det finns så bra stödbevisning som i detta fallet.