Mindre Modiga Män la egentligen av redan 1998. Men nu släpper man en ny singel med namnet "Farväl Moder Jord".
Eller ny och ny. Faktum är att låten spelades in redan 1996.
Låtskrivaren och musikern Magnus Löfstedt, som var en stor del av bandet, avled i cancer 2016. 2017 anordnande Mindre Modiga Män en storslagen helkväll i hans ära. ”För Magnus – Mot cancer” bjöd på ett pärlband av bandets låtar och många känslosamma stunder. Det är Magnus som skrivit den nya låten och är också den som sjunger på singeln.
– Det har varit jättejobbigt under åren och vi tänker på Magnus hela tiden. Det känns som ett ansvar att förvalta ett arv också. Vi sitter ju på en låtskatt. Dels har ju jag gjort och gett ut halvfärdiga låtar som han och jag gjorde tillsammans under hans sista tid. I samband med jubileum och sånt blir det väldigt jobbigt – men det är mest glädje ändå, säger Lars "Tjalle" Lidgren och fortsätter:
– När bandet var nedlagt och vi träffades och drack öl med Magnus då han levde så blev vi Mindre Modiga Män, även om vi inte spelade. Och det är fantastiskt att ha ett kompisgäng som heter något. När Magnus dog så tänkte vi att vi finns inte längre – men litegrann finns vi. Uppenbarligen. Men Magnus är fortfarande en del av oss.
"Tjalle" kontaktade Magnus dotter Sanna inför singelsläppet som skedde i tisdags.
– Det var lite roligt. Hon hade inte varit med på tåget att det skulle komma och hon tände på alla cylindrar och blev väldigt känslosam. Och då hade inte låten släppts. Så hon fick inte höra den förrän idag (läs tisdag). Det är en möjlighet för henne att lyssna på hennes pappas röst från den tiden då vi var i form, så för henne blev det väldigt känslosamt.
Att ni får höra Magnus sjunga den här låten från 1996. Färdas man bakåt i tiden?
– Man blir väldigt stolt och glad att man fått vara med på den här resan. För det är klart att han var en fantastisk talang. Hans sångröst är ju mest personlig. Det är ju inte att han har en ekvilibristisk röst utan mer nerv och känsla i rösten. Att få ha delat det och fortfarande få dela det och känna det här är vi och det här gjorde vi tillsammans. Det är mest glädje.
Och att Magnus lyssnar är han övertygad om.
– Det är klart. När vi hade konserten 2017 kändes det som om han satt på läktaren någonstans med en dry martini och sippade och njöt.
Att Magnus skulle gilla att man släpper nytt är han lika övertygad om.
– Han tycker säkert det är roligt och det känns som en hyllning.
Faktum är att det finns fler outgivna låtar som egentligen skulle hamnat på bandets fjärde album. Men istället hamnade de i byrålådan. Tills nu.
– Egentligen är det så att vi ligger på en hel del gamla inspelningar. Och vi, eller jag, har tänkt att vi skulle se om vi skulle kunna släppa dem som ett album.
Som det fjärde som aldrig blev av?
– Ja, precis. Vi har inspelningar från 1996 och 2004, fyra från varje. Så jag tänkte det skulle vara en bra idé – men nu för tiden så släpper man ju inte album utan singlar. Jocke (Wallström) på skivbolaget A West Side Fabrication – han gillar oss – och han tyckte att det var en bra idé. Jag har satt igång Kjell Nästén att titta på det här och fixa till det som går att fixa till.
Göra det mer modernt eller behålla det som varit?
– En låt har han gjort lite pålägg så den är lite mer modern – men annars är det samma. Alltså det vi spelade in då. Det är bara att fräscha till ljuden och mastra lite.
Och bandet har börjat spela igen.
– Det kom ju en pandemi emellan och vi blev lite handlingsförlamade – för vi ville ju gärna spela de här låtarna live. Då hade vi kanske tänkt att plocka in lite folk. Men det blev uppehåll. Men nu har vi börjat repa och det är fruktansvärt roligt.
Det är 23 år sedan bandet lades ned.
– När vi spelar tillsammans, som på hyllningskonserten, och spelar våra gamla låtar så blir det som covers på vår egen musik. Det är så roligt – för det låter så likt, det blir så enkelt, säger han och skrattar innan han fortsätter:
– De här låtarna som skulle vara till fjärde skivan hade vi tänkt oss ett litet tuffare sound. Mindre folkmusik och lite mer brötigare. Och det kanske man hör nu.
Så vad händer nu?
– Vi har inget management. Vi har ingen som bokar spelningar. Vi har inga prylar, vi har inga pengar, säger han och skrattar igen.
– Men vi sitter ju på åtta låtar och hoppas på att släppa fyra-fem som singlar. Vi har ju inte gjort någon planering. Vi repar och tycker det är jätteroligt. Vi hoppas att det ska väcka en sorts efterfrågan. Vi kommer knappast att ge oss ut på någon turné. Men kan vi vara del av någon festival eller något nummer tillsammans med någon så vore det roligt.
Sedan står det ju ett Kulturhus där borta också...
– Ett Kulturhus ja. De är ju korkade om de inte bokar oss...
... hälsar du Sofia Andersson Lundberg...
– ... jag hälsar henne det ja, säger han och ler.
På 90-talet så var de ett väldigt uppskattat inslag i den musikhype som eskalerade i Skellefteå.
– Vi var ett band som var ganska älskat av en bred publik och vi har inte glömts bort. Rock med svenska texter hittar ju alltid en målgrupp. Vi har en plats i musikhistorien. Vi var inte störst och inte mest omskrivna – de flesta banden var indiepop och det var huvudfåran för skivbolaget och tog dem ut i världen – men A West Side Fabrication hade aldrig kunnat slå igenom så brett utan oss. För vi var ett band som sålde skivor och våra pengar gav ekonomiska muskler för dem att ta vidare ut.
Om vi nu räknar dessa nya låtar som ett album. Hur står sig dessa jämfört med de tidigare albumen?
– Det är ju lite mindre dragspel och mandolin på de här låtarna. Eller, det är inget dragspel och mandolin. Men låtmässigt står de sig nog bra. Jag tänker att vi kommer att släppa ett album till sist och det blir spännande att ställa det bredvid de andra. Det finns ju som en viss linje i det hela.
Och när kommer nästa album?
– Hahaha. Vi har tagit in Ronald Frank och även Niklas Bränberg. Niklas sjöng på galan. Bland annat för att han gillade Mindre Modiga män på 80-talet. Han är en av dem som kommer ihåg våra outgivna låtar. Vi kanske ska spela in en låt som heter Palme och Jesus som vi skrev innan Palme blev mördad. Eller Magnus skrev den. Det finns ingen inspelning på den, men jag kommer ihåg den och Bränberg kommer ihåg den. Vi känner på den och i så fall måste vi spela in den. Men det är i en avlägsen framtid.