Dennis Johansson, 32, är Skellefteås stora hopp i Robinson men inledningen av programmet har inte alls sett lovande ut då lag syd, som Dennis tillhör, förlorat tre raka tävlingar och tvingats till lika många öråd – något som satt sina spår i laget där frustrationen blivit allt mer påtaglig.
I torsdagens program var det dock nära att Dennis klev fram som hjälte när han i en statisk tävling stod ensam kvar med sex sandsäckar över huvudet mot Alexander Chennaoui i lag nord. Den som tappade en sandsäck först förlorade, och efter en lång kamp kom dessvärre Dennis till slut att tappa den vilket förkunnade lag syds tredje raka förlust.
Du stod sist kvar med påsarna i tävlingen, hur minns du känslan när du insåg att du skulle tappa påsen och förlora?
– Jag minns bara när Elias försökte lägga påsarna på varandra, det blev ostadigt och Olivia skrek "han får hålla i den sista med lillfingret". Så jag nöp i en påse med lillfingret och höll för allt jag var värd. Men efter några minuter så orkade inte fingret hålla kvar sandsäcken så när jag tappade den var det över. Hade jag fått ett annat grepp om den sista säcken hade jag kunnat klara någon minut till.
Du reagerade på motståndarna och att de uppförde sig som "bumbibjörnar" vilket blev en rätt rolig snackis, vad var de du reagerade på och har du fått gliringar för det efteråt?
– Haha, bumbibjörnarna! Jag var jävligt less efter förlusten och är väl inte känd för mitt trashtalk, men som dom studsa på och alltid ska vara ”glada familjen” så var väl det vad jag kom tänka på?
Till vardags arbetar Dennis som platschef på en byggfirma i Skellefteå och på sin fritid tränar han mycket på gym samt spelar padel – vilket kräver ett stort intag av mat. En vanlig dag i Skellefteå får Dennis i sig ungefär 3 000 kalorier men under tiden i Robinson har han fram till nu snittat ungefär 400 kalorier per dag vilket har satt sina tydliga spår.
I de senaste avsnitten har er hunger blivit tydlig, hur låg var du egentligen av matbristen där?
– Hungern har verkligen börjat ta ut sin rätt, man är inte så energisk och positiv som man annars är. Det tar mycket psykiskt på en att gå på kanske 400 kalorier flera dagar. Man går inte omkring och är hungrig, som man kanske ska tro att man gör, det är som man tappar känslan av hunger efter någon dag, men man blir riktigt låg. Bara att vara social, eller att stå och fiska blir otroligt jobbigt.
Ännu ett öråd för ert lag, beskriv känslan inför att hamna i ett öråd?
– Ja, nu väntar ju ännu ett ö-råd. Man vet att det är en tävling, så man har ingen aning om vart man har varandra. Så för mig är det otroligt viktigt att försöka ta hem immuniteten innan.
Sen är vi ett sargat lag, tre ö-råd på raken. Det är svårt att hålla huvudet högt speciellt när man är en tävlingsmänniska.