Norran kunde torsdagen den 18 mars avslöja att den 68-årige Skelleftebon ännu en gång häktats för nya brott mot samma kvinna. Efter upprepade våldsbrott fortsatte den våldsamma mardrömmen – och i veckan möttes de på nytt i rättssalen.
Den här förhandlingsdagen i Skellefteå tingsrätt börjar precis som alla andra rättegångar där det finns en häktad gärningsman, ett brottsoffer, en åklagare, en advokat och ett målsägandebiträde.
En rättegång leds av rättens ordförande och följer ett givet mönster, en procedur som ska skapa en trygghet för den som utsatts för brottet och för den åtalade: när det är dags för att tala eller lyssna, när allting är över och när en dom förväntas komma.
Men det här är ingen vanlig rättslig prövning.
Aldrig tidigare i Skellefteås moderna kriminalhistoria har det hänt att en man ställts inför rätta för upprepade våldsbrott mot ett och samma brottsoffer vid tre tillfällen under en period på mindre än ett år.
Norran kunde i mitten av mars avslöja att den 68-årige mannen ännu en gång misstänktes för våldsbrott mot samma kvinna som han haft en längre relation med.
Inom loppet av knappt två månader förra sommaren döms mannen för upprepat våld mot kvinnan, bland annat strypvåld som innebär att hon svimmar.
Den första domen den 30 juni, efter fyra fall av misshandel, innebär skyddstillsyn som påföljd med en föreskrift att han ska genomgå program ”kring relationsvåld i frivårdens regi”.
I nästa dom den 13 augusti, där han döms för två nya fall av misshandel mot samma kvinna, undanröjs skyddstillsynen och det blir tio månaders fängelse.
Det 26 december i fjol blir mannen villkorligt frigiven från fängelsestraffet med en återstående tid på 100 dagar att avtjäna ifall han återfaller i brott.
Under rättegången i Skellefteå framkom det att kvinnan hade förhoppningen om att mannen hade ändrat sitt våldsamma beteende. ”Det han gör mot mig är kränkande och respektlöst”, sa kvinnan i förhöret i rättssalen.
Mannen och kvinnan har var sin lägenhet, de bor inte långt ifrån varandra i Skellefteå – och efter frigivandet händer det som regelbundet sker när det gäller brott i nära relation.
Kvinnan vill ge 68-åringen ytterligare en chans, han är ju ”världens snällast när han inte dricker”, säger hon där hon sitter i rättssalen i Skellefteå och får de inledande frågorna om varför relationen börjar om efter att han friges från fängelset.
Allt blir väldigt tydligt: här möts en normaliseringsprocess med vilsna känslor som, trots allt upprepat våld, ännu inte riktigt har svalnat.
Som bakgrund till detta våldsdrama, och som tynger med en kraftig och svart sorgkant, finns en vardag där det regelbundet förekommer alkohol. Och visst, svensk lagstiftning är utformad så att man aldrig kan skylla ett begånget brott på att man varit berusad, det ska aldrig ge ett lägre straff.
Men alkoholen bidrar till våldet, hoten, osämjan, bråken, kränkningarna – och inte minst: svårigheten att minnas viktiga och i rättssalen efterfrågade detaljuppgifter till följd av att man – där och då – har varit mer eller mindre påverkad.
Det framgår när mannen och kvinnan i rättssalen berättar om de senaste händelserna. Även svartsjuka finns med i bilden.
Alkoholen har ofta stått i centrum i relationen mellan mannen och kvinnan. Samtidigt tillåter inte rättspraxis i Sverige att man kan skylla ifrån sig och hävda att man ska få ett lägre fängelsestraff för ett brott för att man varit berusad.
Men det finns något mer också, som är betydligt viktigare och helt avgörande för att brottsligheten inte upphör.
Det återkommande våldet.
– Han slår aldrig omedvetet, vid en av händelserna har jag aldrig sett honom mera svart i ögonen. Han är ju världens snällaste när han inte dricker, men det har förekommit mycket alkohol, berättar kvinnan.
– Hur känner du inför att han har misshandlat dig igen, vilka är dina känslor, frågar kvinnans advokat Linda Sundlöf.
– Det är kränkande, respektlöst. Jag trodde att han hade ändrat sig. Och jag vill inte ens upprepa vad han kallat mig.
Åtalspunkterna handlar om händelser i februari men främst i mars: misshandel, olaga hot, ofredande. Våldet har bland annat bestått av att mannen kastat ett avlångt så kallat pizzakit mot kvinnan, där glasburken som finns i förpackningen träffade henne nära ena ögat.
– Det blöder väldigt mycket, jag ber honom om hjälp eftersom jag blöder och att vi borde åka till akuten. Han svarar: ”Nej, det slutar snart att blöda”.
Skelleftepolisen ryckte den 13 mars ut till en adress i ett bostadsområde i Skellefteå efter larm om ett våldsdåd. I polisrapporten om den 68-årige mannen som grips står det: ”Han upplevs som väldigt påverkad och har ett väldigt sluddrande tal”.
Mitt i allt detta, mitt i berättelsen om misshandel och kränkningar, så framkommer det att det inte är kvinnan som larmar polisen på kvällen den 13 mars. Istället ringer hon en av sina döttrar som tar då kontakt med ett äldre syskon som i sin tur larmar polisen – och som åker till bostaden och griper 68-åringen.
Polisförhören som hållits och vad som sägs denna dag i rättssalen ger sammantaget en skrämmande förklaring till kvinnans samtal till dottern.
– Han säger att han ska slå ihjäl mig innan han går. Jag frågar om jag kan få ringa och säga ”hej då” till mina barn – och det får jag. Då ringer jag en av mina döttrar, berättar kvinnan.
Den dottern kontaktar alltså ett äldre syskon som ringer polisen. I polisförhör och vid rättegången berättar hon om det yngre syskonets samtal:
– Mamma ringer till min syster och säger något i stil med: ”Vill bara säga att jag älskar dig, jag kommer inte att leva så mycket längre, du ska se vad han har gjort med mig”. Och i julas, när han ska släppas ut från fängelset, säger hon att hon var rädd för att han skulle döda henne.
Bakom skyddsglaset, på väg in till ännu en rättegång. På kort tid stod den 68-årige Skelleftebon i somras inför rätta för flera brott mot en och samma kvinna. I veckan var det dags för ännu en rättegång med nya brottsanklagelser på liknande tema.
När 68-åringen förhörs så försvarar han sig med att slaget mot huvudet var oavsiktligt eller att ”ena handen bara for iväg så där”. Han ville inte skada kvinnan när han slängde pizzkitet mot henne.
– Jag har aldrig försökt att skada henne eller sagt de ord som hon beskriver, tillägger han.
I slutpläderingen så yrkar åklagare Minna Aspnäs på fem månaders fängelse samt att den tidigare villkorliga frigivningen på 100 dagar ska förverkas, alltså avtjänas.
Advokat Jens Nyström anser att hans klient ska frikännas. 68-åringen har aldrig haft något uppsåt till misshandel, mannen och kvinnan har ömsesidigt använt ett hårt språk mot varandra och det finns brister i polisutredningen och i de uppgifter som kvinnan har lämnat, menar han.
Den 68-årige Skelleftebon släpptes villkorligt fri från det tio månader långa fängelsestraffet den 26 december i fjol. Den 13 mars i år greps han av Skelleftepolisen och nu sitter han häktad i väntan på domen om de senaste våldsbrotten.
Linda Sundlöf understryker:
– Den åtalade har sagt att ”det inte var meningen”. Han har också sagt att ”man slår inte den man älskar”, men det är ju precis vad han gör om och om igen. Här måste tingsrätten sätta ned foten, släpps han ut är risken stor att vi snart sitter här igen.
Det sista som händer är att tingsrätten, efter en enskild överläggning, ger beskedet att 68-åringen är på sannolika skäl misstänkt för de åtalade gärningarna och att han ska stanna kvar i häktet i väntan på domen.
På vanlig svenska betyder det: han kommer att dömas.