Vi har stämt träff på Kanalskolan, där förvaltningen Utbildning och arbetsmarknad nyligen flyttat in.
– I och med riksdagsuppdraget har jag fått djupare förståelse för att allting hänger ihop och hur viktigt det är att ge förutsättningar för att hålla Sveriges hjul snurrande, säger han.
Kan du utveckla?
– Vi behöver tänka i nya banor och vi kan ta Stigs konditori som ett exempel. Mitt i pandemin så satsar de på drive-in och det är ju helt fantastiskt.
Hans tid i riksdagen handlade om ett tidsbegränsat vikariat. Fredrik representerade Västerbotten och satt som ledamot i finansutskottet och i EU-nämnden. En politiker som gjort starkt avtryck på honom är EU-nämndens ordförande Åsa Westerlund (S).
– Hon är kunnig, förstående, pragmatisk och har verkligen hjärtat på rätta stället.
En normal riksdagsvecka innehåller mycket resande, men coronapandemin satte sin prägel även på det. Trots det så säger han att dagarna ändå blev fulltecknade.
Om du jämför uppdragen, riksdagsledamot och kommunpolitiker. Vilka är de största skillnaderna?
– En tjusning med kommunpolitik är att det blir mer påtagligt. Jag tycker också att riksdagens politiker håller större distans till varandra utifrån partitillhörighet än i Skellefteås kommunpolitik, säger han och fortsätter:
– Som politiker så får du ett mandat och på sitt sätt är det lättare att befinna sig långt ifrån, men de klokaste besluten kanske fattas när du befinner dig nära.
Rådande restriktioner för att minska smittspridning påverkade även antalet ledamöter i riksdagen. Trots det tycker Fredrik att Sveriges demokratiska process upprätthålls och, inte helt överraskande, var de tongivande diskussionerna välfärd och stödpaket i skuggan av pandemin.
– Jag har bakgrund som förste socialsekreterare i Arjeplog och det kändes bra eftersom jag kunde applicera frågorna i riksdagen till inlandet, säger han och fortsätter:
– Det absolut svåraste riksdagsfrågorna är vilka åtgärder som kommer att ha bäst effekt för att säkra välfärden i en tid som är så okänd.
Han brinner för skolfrågor och ekonomi och vid två av de tillfällen han tog plats i riksdagens talarstol var rubrikerna penningtvätt och skuldavskrivningar i världsbanken.
– Det var väldigt nervöst, men jag är också nervös när jag ska tala inför fullmäktige i Skellefteå. Det viktigaste är att vara förberedd och när jag hade talat i riksdagen så kände jag mig nöjd.
Regeringen har inte majoritet, hur upplever du att riksdagens arbete påverkas?
– Styrningen blir ”hoppande” och det är svårt att ta ett helhetsansvar. Där tycker jag att vi i kommunen är mer lyhörda för goda argument oavsett partitillhörighet och för min del så behöver inte alla goda förslag komma från mitt eget parti, säger han.
Skolan då. För det går ju inte sitta mitt emot en skolpolitiker utan att vidröra ämnet.
Så, Fredrik Stenberg, vilka är skolans största utmaningar?
– Det som är nytt för Skellefteå är att hålla ihop tillväxtfrågan och inse att alla barn inte kommer att rymmas på den skola de vill gå på. Det är inte heller uteslutet att bygga fler skolor och sedan har vi kompetensförsörjningen. Jag har tidigare sagt att det inte finns någon kvick-fix och vi måste vara medvetna om att vi vissa gånger kommer att ta felaktiga beslut.
Hur ser du på utredningsförslaget om betygssystemet och ska vi riva upp det nuvarande?
– Utredningsförslaget är klokt och jag tycker att det nuvarande betygssystemet är nog så krångligt.
Betygssystem på privata skolor faller under affärshemlighet, enligt en ny utredning. Hur ser du på det?
– Där är jag oerhört kritisk eftersom vi finansierar skolan till hundra procent. Om de inte vill ha insyn, så tycker jag att de ska syssla med något annat.
Sparpaket i skolan, på grund av pandemin, kan han inte sia om, men säger:
– Det finns en positiv insikt i riksdagen i att kommuner och regioner måste ha resurser.
Ministerpost, hur tänker du där?
– Jag skulle nog tacka ja och samla många goda människor runt mig, för en minister är ingenting utan dem.
Han säger också att riksdagen, maktens korridorer, gör något med en.
– Det finns en väldigt stor vördnad och tänk så många krafter som skulle vilja ha den makten, så måtte det alltid vara goda krafter som styr – oavsett partitillhörighet.