"Det är så fin personal här och ni gör så god mat", säger Elisabet Karlsson. Charlotte Åström slutar snart sitt uppdrag som kock på Skogsbacken.
Elisabet visar vägen till Skogsbackens restaurang och lyser upp när hon får syn på kocken Charlotte Åström. Snart försvinner Charlotte och börjar nytt jobb i Skellefteå. För Elisabet är det en stor förlust.
– Jag kommer att sakna er i personalen. Ni är så fina och gör så god mat, säger Elisabet.
– Men sista dagen blir det fläskfilé och potatisgratäng. Och kramkalas! säger Charlotte.
Elisabet och hennes grannar är alla hyresgäster med eget boende. De klarar mycket själva men kämpar med diverse ålderskrämpor och sjukdomar. Med nedsatt syn, hörsel och rörlighet blir tillvaron begränsad och närheten till service viktig. För 15 år sedan bildades föreningen Trivselgruppen, där de boende ordnar olika aktiviteter. Nu har de samlats i en mindre lokal för att protestera.
– Vi har bland annat haft julbord, surströmming och teater i matsalen, säger Karin Axelsson. Det är det enda utrymmet där vi ryms allihop.
Ketty Norström är både syn- och hörselskadad. När hon flyttade till seniorboendet tyckte hon att hon kommit till ett bra ställe.
– Jag fick gå till matsalen, sitta och äta med en bricka framför mig. Det var en glädjestund. Så ska det vara när du blir gammal, du ska inte behöva få en matlåda.
– Om det inte varit en möjlighet att träffas i matsalen när jag flyttade hit för ett år sedan, hade jag varit lika ensam nu som innan jag flyttade hit, säger Signe Brännström.
Elisabet Karlsson och Signe Brännström säger att restaurangen har varit viktig för gemenskapen på boendet.
Gunnar Lindgren undrar hur de som sköter vård och omsorg tänker.
– De måste vara utan empati, säger han. De tycker att det bara är att ställa in matskålen i köket. Det är fel hur vi blir behandlade.
Men faktum är att eftersom han och de andra har privata boenden, kan kommunen göra som de vill med restaurangen.
– Kommunen ville göra om det här till ett trygghetsboende men det skulle ha inneburit en hyreshöjning på 120 kronor. Det satte vi stopp för, säger Karin.
– Det är där skon klämmer. De skyller på att vi röstade nej till trygghetsboende, säger Elisabet.
Elisabet och hennes grannar har fått höra att stängningen planerats i tre års tid. De tycker att det är märkligt att de fick reda på den via en lapp på restaurangens dörr.
– De började i fel ände, säger Karin. De har inte involverat oss som drabbas. De knuffar undan oss. Familjecentret skulle kunna vara i andra lokaler.
Gunnar Lindgren, Ketty Norström och Eva Burén har engagerat sig i stängningen av Skogsbackens restaurang.
Det är många inblandade i stängningen av restaurangen, och enligt beslutet handlar det om att säkerställa kvalitet och kostnadseffektivitet. Peter Lundmark är chef på måltidsavdelningen och en av de ansvariga.
– Det är få som ätit i restaurangen och det är svårt att rekrytera kockar. Dessutom är det viktigt för utvecklingen med ett familjecenter, och det behöver vara nära hälsocentralen, säger han.
De boende tycker att de borde ha fått bättre information. Vad tycker du?
– Jag kan förstå hur de känner. Men eftersom det är privata boenden vet vi inte vilka som bor där så då hade vi fått informera alla i hela kommunen i så fall.
Peter har tagit emot de boendes protester, och den 17 mars hålls det ett informationsmöte på Skogsbacken. Men Elisabet, Gunnar och de andra oroar sig för hur det ska gå på måndag när restaurangen har stängt.
– Jag måste nog lära mig laga mat, funderar Gunnar. Jag får väl göra mig en bruta.