Under torsdagen höll regeringen en pressträff där den nya infrastrukturpropositionen presenterades. För perioden 2026-2037 har den ekonomiska ramen för infrastruktur ökat med 27 procent, jämfört med den nuvarande. Det handlar om 1 171 miljarder kronor.
– Det är en historisk, rekordstor satsning på infrastrukturen och behoven är stora, säger infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD).
Två principöverenskommelser som han nämner är att vårda det transportsystem vi har och prioritera underhåll av befintlig järnväg, samt att investeringar i ny infrastruktur ska fokusera på arbetspendling och godstrafik.
– Mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna är vägen till en pålitlig transportinfrastruktur för att hela Sverige ska fungera, säger Andreas Carlson.
Norrbotniabanan omnämns inte i propositionen, men trots det är Norrbotniabanegruppens projektledare Elisabeth Sinclair hoppfull efter regeringens pressträff.
– Att satsningen har ökat med 27 procent öppnar upp en möjlighet till att realisera banan i sin helhet, säger hon.
Hon menar att bygget av Norrbotniabanan alltså kommer att gynnas av regeringens förslag, men att det också kräver att Trafikverket gör ett utkast på nästa nationella transportinfrastrukturplan.
– Det är en frustrerande väntan på byggstartsbeslutet för sträckan Dåva–Skellefteå, och då ställer vi oss frågande: ”Vad beror det här på?”. Trafikverket måste förstå hur viktigt det är att realisera beslutet. Kommunen står i startgroparna, säger Elisabeth Sinclair.
Också Lorents Burman, Socialdemokratiskt kommunalråd och ordförande för Norrbotniabanan, uppger i ett pressmeddelande att väntan är frustrerande, och att den påverkar kommunernas egna åtagande negativt i samband med bygget.
– Nu är vi hoppfulla om att projektet kan intensifieras där ett byggstartsbeslut i närtid från regeringen är av högsta betydelse, säger han i pressmeddelandet.
– Vi hoppas att det här ska båda gott för Norrbotniabanan, för den kan inte vänta. Det går så otroligt långsamt med stora infrastrukturprojekt och behoven är otroligt stora i norra Sverige, säger Elisabeth Sinclair.