Pussel kan vara riktigt svårlagda ibland. Nils Holgersson är en riktig utmaning tycker Hanna Knutsson på Pingstkyrkans Second Hand.
Detta slumpartade möte blev inte bara en kraftig ögonöppnare, det blev också starten på en inspirerande resa som ledde både till ett bord på Campusbiblioteket och till ett sorteringsrum hos Pingstkyrkans Second Hand där Hanna Knutsson håller på att lägga ett gammalt träpussel.
- Det är så svårt, suckar Hanna.
Detta pussel, som enligt kartongens lock ska ha Nils Holgersson och hans gås som motiv, är bara ett av alla de begagnade pussel som lämnats in för att säljas vidare.
"En gång fick vi två fulla kassar från ett dödsbo."
Om det är ett pussel med max 100 bitar, då räknar Hanna dem för att vara säker på att pusslet är komplett.
- Jag räknar tio och tio, berättar Hanna som ibland också måste ta till metoden att lägga hela pusslet för att se att det inte fattas någon bit.
Jamen om nu Nils Holgersson är så himla svårlagd, då borde det ju gå att kontrollräkna bitarna istället. Inte sant?
Men se det går inte alls det, för det står inte hur många bitar det ska vara. Noll information. Bara en bild på locket.
Då finns det desto mer att säga om det pussel som påbörjats på ett bord alldeles vid ingången på Campusbiblioteket. Pusslet som ligger där är inte bara modernt. Det är chefens.
En dag slog hela arbetsgruppen ihop sina kloka skallar för att fundera ut vad de skulle göra med ett grupprum. Visst borde det kunna användas till något kul?
Det var då de började prata om pussel. Det visade sig att flera stycken, (tre) antingen hade pusslat när barnen var små. Eller hade pusslat förut, men inte gjorde det längre. Eller hade börjat pussla igen för den sköna avkopplingens skull.
"det blir ett sätt att koppla av från pluggandet."
Chefen, Erika Svanborg Ekström, hon gillar att pussla och lyssna på böcker samtidigt. Det var hon som tog med det första pusslet till biblioteket, men det hamnade inte i ett grupprum. Det placerades i entrén där vem som helst kan få syn på det, slå sig ner och pussla bort en stund.
- Det är alla möjliga som pusslar och det blir ett sätt att koppla av från pluggandet, konstaterar Erika.
Hon har ett intryck av att somliga människor är utrustade med ett särskilt ”pusselöga”. Det är personer som har en särskild blick för former och färger och snabbt hittar de bitar som passar ihop.
Det måste finnas åtskilliga boklånare som har just ett sådant specialöga, för så fort ett nytt pussel lagts fram på bordet så är någon där och börjar sätta ihop de första kantbitarna. Sedan dröjer det inte länge förrän hela pusslet är lagt och Erika måste ta dit ett nytt.
Personalen har dessutom lagt märke till att somliga har väldigt svårt att slita sig från pusselbordet. Det är så lätt att bli fångad av de små, utstansade pappbitarna, att tappa greppet om tid och rum och bara låta själen flyta med i pusselflowet.
Ta´t lugnt - Ta en pusselpaus.
1 000 bitar är kanske lite väl många för den oerfarne nybörjaren.
Pusselhyllan för vuxna hos Pingstkyrkans Second Hand fylls ständigt på.
Ett träpussel med 80 bitar kan vara en bra start för den som aldrig pusslat förut.
Vad ska det bli? Inget vet, för detta är ett mysteriepussel. Motivet avslöjas först när alla bitar är på plats.
Och tänk så många pussel det finns sen.
- En gång fick vi två fulla kassar från ett dödsbo, berättar Hanna Knutsson.
Och en annan gång ska det ha lämnats in ett pussel som bestod av 5 000 bitar till second handbutiken där hon arbetar med leksaker, pussel och böcker. Undertecknad, som är bekant med den pusselbitna Ulla-Bella, törs knappt tänka på vad ett sådant gigantiskt pussel väger. Mycket måste det vara för Hanna har just plockat fram ett pussel med 3 000 bitar och att bära omkring på den kartongen det känns, det vill jag lova: Två kilo. Minst.
En sak är riktigt, riktigt säker; Hanna kommer inte att räkna bitarna i den kartongen. Förhoppningsvis tillhör den förre ägaren den extremt pedantiska sorten som varken låter någon bit smita ner på golvet eller gå och gömma sig under en duk.
Det är ändå lite fascinerande att tänka på att så många i denna nätbaserade tid fortfarande vill pyssla med någonting som är så extremt gammaldags. Om man nu nödvändigtvis känner att man måste få pussla en stund, då är det väl ändå lättare att göra det på datorn? Skriv in ordet ”pussel” i sökrutan och vips! så dyker de upp - alla gratispussel som finns på nätet. Dra och släpp, dra och släpp. Så pusslar man med musen nuförtiden.
Men å andra sidan är det inte heller särskilt svårt att förstå alla dem som älskar riktiga, fysiska pussel med bitar som man kan hålla i. Att pussla borde vara det närmaste man kan komma att handarbeta utan att handarbeta. För när den sista biten tryckts på plats i sitt hål, då ska ju alltsammans rivas upp igen och läggas på nytt av Ulla-Bella till exempel (javisst är hon en verklig person, hon är bara lite blyg av sig).
Blyga är däremotinte de många som handlar med mer eller mindre begagnade pussel på Facebooks köp- och säljsidor.
Det första pusslet uppfanns på 1760-talet då en karta limmades fast på en träskiva som sågades i bitar.
Gör som biblioteksenhetschefen Erika Svanborg Ekström och pussla en stund.
Idag, drygt 250 år senare, finns det pussel som man inte har en susning om hur de kommer att se ut förrän de är färdiglagda. Just ett sådant pussel har Erika Svanborg Ekström tagit med till sin arbetsplats. Och visst finns det en bild på kartongens lock, det gör det visst det, men det är inte den bilden som finns på själva pusslet.
Alltså, så här va: Bilden på locket föreställer en skräckslagen tant som befinner i en skönhetssalong. När pusslet pusslats ihop så kommer det att visa vad det är som den uppjagade kvinnan har fått syn på.
Eeehh ... jag håller med. Det är lite knepigt att begripa det där, men det finns ett sätt att skingra dunklet. Stick iväg till Campusbiblioteket och pussla en stund. Då ska du se att det börjar klarna.
Den där mörka i mitten, visst är det en hörnbit? Brukar vara bra att starta med en sådan.