Förundersökningen, som Norran tagit del av, beskriver hur kvinnan den 27 mars i fjol gjorde en polisanmälan i Skellefteå där en namngiven man anklagades för våldtäkt. Mannen är sedan tidigare bekant med kvinnan.
Tre dagar efter att kvinnan gjort anmälan, där hon beskrev detaljerna kring det påstådda brottet, så tog hon kontakt med Skelleftepolisen igen. Hon berättade för polisen att det var en falsk anmälan, att mannen inte hade våldtagit henne.
Angav hon något syfte med den falska anmälan?
– Syftet ska ha varit att mannen var skyldig henne 2000 kronor. Eftersom hon inte hade fått pengarna så ville hon hämnas på mannen, hon var arg på honom. Men den 30 mars uppgav hon för polisen att mannen betalat tillbaka pengarna, därför tog hon tillbaka anmälan, berättar chefsåklagare Åsa Jonsson.
I ett nytt förhör den 12 april i fjol delgavs kvinnan misstanken om brottet falsk angivelse. I ett efterföljande förhör den 9 augusti upprepade kvinnan att hon erkände brottet.
Det felaktigt utpekade mannen har hörts som målsägande och påpekat att det aldrig funnits någon skuld på 2 000 kronor. Han har också sagt i förhör att han bara vill slippa kvinnan. Han har inte haft några skadeståndsanspråk.
Inför rättegången, som nyligen hölls i Skellefteå, var brottsrubriceringen i första hand falsk angivelse, alternativt falsk tillvitelse.
Nu döms hon enligt den senare rubriceringen, att det är en falsk tillvitelse.
I domen konstateras att kvinnan ”osant beskyllt honom för att ha våldtagit henne”.
Tingsrätten anser dock inte det bevisat att hon vid anmälan hade uppsåt att få mannen dömd:
”Hon ska således i enlighet med sitt erkännande fällas till ansvar för falsk tillvitelse, och brottet är inte ringa.”
Påföljden blev skyddstillsyn med en särskild föreskrift att hon ska genomgå ”samtalsbehandling eller stödjande behandling som Frivården finner lämplig”.
Vidare i domen:
”Hon ville inte att han skulle dömas och hon är mycket ångerfull.”
Den är mycket ovanligt med den här typen av rättsliga prövningar i svenska domstolar.
Det inkommer då och då polisanmälningar om påstådda brott som aldrig inträffat, men det kan vara svårt att bevisa rena lögner eftersom det ofta är ”ord mot ord” vid exempelvis sexualbrott.
– Men här har ju kvinnan själv tagit kontakt med polisen och erkänt att hon ljugit, konstaterar Åsa Jonsson.