Händelsen inträffade 02.15 natten mot söndag. Bekanta till en ung kvinna ringer 112 och en ambulans larmas ut. Fallet bedöms som en prio 1, det vill säga akut livshotande. Eftersom Skellefteås båda ambulanser är upptagna, blir det en polispatrull som skjutsar till akutmottagningen.
”Vid ankomsten till akuten har patienten ej fri luftväg.” Hon prioriteras som röd, vilket betyder att omedelbar läkarkontakt krävs. Som orsak uppges ”brist på Skellefteå-ambulanser.” Personal skriver: ”patienten kunde ha avlidit på plats i väntan på ambulans.”
Christina Appelblad, avdelningschefen vid ambulansen i Skellefteå, har ännu inte fått ta del av avvikelsen.
– Men den kommer, som alla avvikelser, utredas ordentligt.
Vi har tidigare sett i avvikelser att räddningstjänst fått skjutsa till akuten. Nu gör polisen det. Blir det vanligare?
– Jag skulle inte säga att det är ett mönster eller något jag sett under mina år som ambulanschef. I dessa fall gjorde man det enda rätta, tog med patienten, säger hon.
Enligt avvikelsen var alla ambulanser upptagna när larmet kom. Vilket slags larm de befann sig på, och var, utreds nu.
– Det är möjligt att båda ambulanserna var ute på prio 1-larm. Det är även möjligt att ambulanser som är ute på prio 2-larm hunnit så långt att de inte hinner tillbaka även om de dirigeras om, säger Christina Appelblad.
Era avvikelser har fördubblats sedan i fjol. Hur ser du på det?
– En ambulans som tidigare befann sig i Skellefteå nattetid finns inte längre här. I riskanalysen som utfördes skattade vi riskerna med förändringen mycket högt. Och nu ser vi fler avvikelser. Sedan kan vi inte säga än om alla avvikelser beror på resursbrist eller på annat. Men vi behöver verkligen reda ut det nu.
– Sedan måste politikerna ta ställning till vad de vill med ambulansverksamheten. Det är inte verksamheten som kommer med sparbeting, det är regionpolitikerna, det vill säga våra arbetsgivare.
Jani Sundqvist, chef för ambulansverksamheten i länet, sa nyligen att SOS Alarm har en läxa att lära, att de inte varit ”tillräckligt aktiva i sitt dirigerande” av ambulanserna.
Markus Alfredsson är gruppchef vid SOS Alarm i Östersund, som dirigerar ambulanserna i Västerbotten. Han vill inte ge en muntlig intervju, men svarar via mejl. På frågan om han delar ambulanschefens bild säger han att de dagligen omprioriterar ambulanser mellan livshotande, brådskande och mindre brådskande ärenden.
– Vid de enstaka fall där ambulans varit ute på prio 2-larm och inte dirigerats om har ambulansen redan varit framme hos sin patient. Exakt hur dessa enstaka fall hanterats håller vi på att utreda.
Han understryker att de ser allvarligt på signaler om problem och utreder för att säkerställa att misstag inte upprepas.
Hur påverkas SOS Alarm av att ni måste dirigera mer aktivt?
– Det tar mer tid i anspråk, vilket vi har förmåga att hantera. På SOS Alarm i Östersund är vi cirka 70 medarbetare, erfarna operatörer och sjuksköterskor. Och vid behov stöttar våra ambulansdirigenter varandra, säger Markus Alfredsson.
Han vill inte uttala sig om han upplever en brist på ambulanser på vissa orter i länet: ”Det är regionen som fattar beslut om hur många resurser vi ska förfoga över.”