Över en fika bereder vi plats för Pims livshistoria.
– Många undrar om jag är en tjej eller kille, och det är det bästa kvitto jag kan få, säger Pim Lindgren.
Samhället är uppbyggt efter könen kvinna respektive man. Ickebinära är osynliga i statistiken. Det ger Pim en känsla av att inte finnas. Under gymnasietiden hade hen väldigt nära till ilska. Pims familj hade svårt att förstå varför hen var så upprörd. Pim beskriver sig som arg och marginaliserad.
Pims politiska intresse tog överhand och allt blev politik. Även privata frågor. När familjen inte visade förväntat intresse blev Pim sårad. Med tiden blev kommunikationen med familjen bättre och är idag väldigt fin. Däremot var en tidig kärleksrelation dålig.
– Det var en destruktiv relation där mitt behov av att utforska vem jag var inte uppskattades.
Men det fanns vänner som gav Pim stöd. De hjälpte hen med att både hitta kläder och ett nytt namn.
Åren som ung vuxen har tagit på krafterna och Pim beskriver sin kontakt med psykiatrin i Skellefteå som en livlina. Den gav kontinuitet och stöd när hen som mest behövde det. Trots mångårig utredning i Skellefteå blev det fler samtal för Pim för att komma ifråga för könskorrigerande behandling vid Könsidentitetsmottagningen, KIM.
– Jag mådde jättedåligt och det är svårt att lita på någon som är cis-person som ska bedöma om jag är trans nog, berättar Pim.
Den första insatsen, via KIM, blev att träffa en logoped för röstträning. Den innehöll exempelvis avslappningsövningar. Det gav Pim möjlighet att prata på ett sätt som hen trivdes mer med. En testosteronbehandling sattes också in vilket gav Pim en mörkare röst. Testosteronets betydelse vill Pim hålla fram.
– Jag var en person innan och en person efter.
Testosteron skyndar på hårväxt vilket Pim uppskattar. Hen har alltid längtat efter skägg.
Många funderar på vilket kön Pim har. En del kommer fram till hen på busstationen, badhuset, krogen eller matbutiken, för att få veta. Pim har blivit något av en människokännare som snabbt bedömer hur hen ska hantera situationen.
– Är det en som vill veta mer, är det någon transfobisk person som vill diskutera, är personen nykter och så vidare.
När Pim är på badhuset märker hen att personer tittar. De är nyfikna på vilket omklädningsrum hen väljer. Pim berättar att omklädningsrum känns som en otrygg plats där hen kan bli utsatt och skyndar sig därför alltid.
– Ibland torkar jag mig inte ens utan bara drar på mig kläderna.
Det som är mest angeläget för Pim för att bli mer tillfreds med sin könsidentitet är att ta bort livmodern. Det beskriver Pim som ett moment 22. Lagen säger att den som vill ta bort livmodern behöver byta juridiskt kön från kvinna till man. Det är Socialstyrelsen som fattar beslut om juridiskt könsbyte.
– Det betyder att jag måste ljuga om att jag är man.
Ett problem med vården är den långa väntan som uppstår mellan olika steg i den könsförändrande behandlingen. Pim berättar att hen ibland känner sig bortglömd.
Pim är aktiv inom föreningslivet och berättar att den gemenskapen har hjälpt mycket. Det är inte omöjligt att Pim startar en spelförening framöver.
– Det är kul att göra något som fungerar över gränser.