Per Lindbäck vill gärna ha ett träslott redan 1993. Det ser man om man bläddrar i en Norran från april 1993.
Nu står det mer eller mindre på plats. Det stora träslottet på gamla busstationen. Eller Kulturhuset Sara som det heter. Men hade Per Lindbäck fått bestämma hade det redan stått där för en herrans massa år sedan.
Vi backar bandet till den 28 april 1993. Inför arbetarkommunens möte lägger Lindbäck, som då är Metalls ombudsman, fram ett nytt förslag om ett "träslott" på busstorget. Med skisser och allt. Metalls socialdemokratiska fackklubb har tagit förslaget som sin egen motion. En motion som Lindbäck skrev redan i januari samma år.
Eftersom Skellefteå redan då utvecklas allt mer mot ett träcentrum tycker Lindbäck att huset ska byggas i trä och allt material ska köpas från företag i kommunen. Från trästomme, dörrar, fönster till möbler och textilier.
– Det var ju arbetslöshetskris då och jag tyckte att det skulle vara en bra idé för att skapa arbetsmöjligheter. Dessutom hade jag sedan länge jobbat för kulturen i Skellefteå. Redan på 70-talet slogs jag för att lokala band skulle ha något bra ställe att repa på. Nu finns de bättre möjligheter med Mullberget och andra ställen, säger Lindbäck som dock inte fick gehör för idén då.
– Under repskapet då frågan hanterades var jag tyvärr inte på plats – jag var utomlands på jobb vid det tillfället. Men min kollega Tommy Lundmark skulle försvara idén i min frånvaro och han förlorade den diskussionen. Det var dock inte någon överraskning eftersom att förslaget som redan var klart sa att det skulle bli nej.
Nu står det ett "träslott" på den gamla busstationen och det glädjer naturligtvis mannen med idén.
– Det är väldigt kul. Och inte alls bara för att kunna säga :"Vad var det jag sa?" utan för att det faktiskt blivit av, säger han och fortsätter:
– Nu kommer det att bli som jag hoppades på att det skulle bli.
Tanken var att "träslottet" skulle fungera som en ingång till centrum.
– Tanken var att man skulle kunna gå från norra delen rakt in i stan. Som en väg in till den kommersiella delen av staden.
Motionen om ett träslott på gamla busstation finns kvar. Och Per Lindbäck är glad att idén nu äntligen finns på plats.
I skrivelsen, som han fortfarande har kvar, kan man läsa att "En bra livsmiljö stödjer kommunens utveckling och dess företag. Jag menar att god kulturell miljö ofta är undervärderat som faktor vid företags beslut om lokalisering eller tillväxt på en ort." Det är något som Lindbäck fortfarande håller fast vid.
– Redan då var vi bra på att satsa på fritid och idrott. Det är glädjande att vi nu satsar stort på kulturen.
Han har redan besökt "sitt" träslott" och han är imponerad över hur det ser ut. Däremot finns det ingen biograf – egentligen den enda punkten som saknas från förslaget från 1993.
– Tanken var att band skulle kunna spela i mindre lokaler och man kunde gå på en pub och nu finns det ju flera lokaler som man också skulle kunna visa film i. Jag tänkte på det när jag var där. Till exempel skulle det vara roligt med en riktig stor filmfestival i Skellefteå. Det har vi ju aldrig haft.
Han har ett stort musikintresse – men drömspelningarna stannar vid en dröm.
– Jag har ju alltid gillat Frank Zappa – han är ju tyvärr död. Det var en stor allkonstnär. Men det skulle ju vara roligt om han och John Lennon återuppstod och kom och körde tillsammans...
Så här var tanken att träslottet skulle se ut. Pers ritningar gjordes om av Norrans Tecknar–Olle.
Du får väl räkna dig lite som en "Saida" som kan förutspå framtiden. Vad händer om ytterligare 28 år?
– Saida vet jag inte. Men jag hoppas någonstans att vi i Skellefteå ska kunna bli en palts där vi är banbrytande inom kulturaktiviteter. Vi har ett stort problem med integration i hela Sverige och jag är inte en av dem som tycker att lösningen är att skicka hem invandrarna. Det är ganska lustigt hur vi kunnat ta del av kultur utifrån genom alla tider då vi lyssnat på musik från USA och England, eller ätit pizza, kinamat, thaimat, hamburgare och annat från andra länder och det passar oss. Jag menar, vi vill gärna ta för oss av mat i det libanesiska köket – men vi vill inte ha att göra med en person från Libanon.
Han tror att Kulturhuset kommer att ha en stor roll där.
– Det var precis samma sak som jag sa redan 1993. Att det ska vara en plats för mänskliga möten. Att man ska kunna ta ett glas vin före och efter en föreställning och på så sätt möta nya människor. Kulturhuset kommer att bli en stor och viktig mötesplats. Det var också på grunden i idén redan för 28 år sedan.