Adam Klines i sina ärtiga ärtgröna leggings.
Förra lördagens disco Solar Power Souls var beläget på toppen av Vitberget, en plats så otillgänglig att min fotograf behövde en snöskoter för att ta sig upp. Dansgolvet var, kanske därför, knappast myllrande. Men det faktum att någon överhuvudtaget tog sig dit (mitt i en snöstorm samtidigt som AIK mötte Växjö) är ett bevis på Adam Klines envishet – och nästintill oanständiga entusiasm.
Adams livlighet är otroligt smittsam, även om hans planer ofta låter galna. Han är också en kreativ och vänlig själ och ett nöje att umgås med.
Så, Adam, jag har en fråga – vad sjutton håller du på med?
– Jag försöker skapa lite kreativ gemenskap och förhoppningsvis hjälpa till att driva kulturen i riktning mot något kul. Eventet ”Alla Hjärtans Drag” var en ordvitsig lek på Alla Hjärtans som gick ut på att bjuda in förbipasserande på torget för att spela strandspel, paddelboll och delta i en disco-fest på Hubben Klubben. Det var faktiskt det mest partyaktiga evenemanget hittills, då 30 personer dansade på torget en tisdagskväll! Första aprildansen vid museet var bara en liten dansfest för att uppmuntra folk att våga agera och vara lite knasiga.
Lördagens disco förbereddes på mindre än en vecka. Till skillnad från de två första eventen var det egentligen inte en konceptuell fest, även om den ursprungliga tanken var att välkomna solen tillbaka i våra liv. Därav namnet Solar Power Souls. Och vi gjorde ett ordentligt vårskrik a la Astrid Lindgren's Ronja.
Idén började faktiskt med en kille som heter Enar Nordvik, engagerad i Skellefteå rodelsällskap. Han hade en idé om ett disco i snön på Vitberget. Jag tänkte förstås att ju mindre tillgängligt och svårare det var att hitta – desto bättre, och att det skulle vara en bra idé att ha det samtidigt som AIK :s finalmatch. Du vet, annars riskerar det ju att dra mer än 10 personer och saker kan gå överstyr. (Skrattar)
Fullkomligt (o)logiskt. Låt oss ta det från början. Var kommer du ifrån?
– Jag växte upp i Fort Lauderdale, Florida och Huntington Beach, Kalifornien. Jag är andligt kalifornisk, gillar jag att säga, men med mycket ”grandpa chic” inspirerat mode från södra Florida. Äldre har alltid den bästa stilen, eftersom de inte bryr sig så mycket. Jag kände mig verkligen hemma när jag flyttade till nordöstra USA för college. Jag läste vid Harvard, där jag studerade samhällskunskap. Jag upptäckte årstiderna och att skapa konst. Sedan hamnade jag i New York City, där jag började jobba med reklam. Jag älskade staden och trodde verkligen att jag en dag skulle bli begravd där. Men du vet, planer kan ändras!
Adam Kline.
Från New York City till Skellefteå, då? Jag antar att det var kärlek.
– Som du kanske anat, började det hela med balett. När jag fyllde 30 började jag med balett, och på en av de allra första lektionerna träffade jag en magisk ung kvinna, från Skellefteå. Jag övertygade henne på något sätt att vara tillsammans med mig, trots hennes första intryck vilket var att jag såg ut som en seriefigur. Vi gifte oss och lovade att vi så småningom skulle ge Sverige en chans. 10 år senare, under Covid, kom vi att fly från vår lilla lägenhet i Brooklyn över sommaren. Flyget hem blev inställt och vi tog det som ett tecken. Nu är vi här.
Vad var dina första tankar om Skellefteå?
– Jag hade varit i Skellefteå många gånger innan jag flyttade hit. Under den första resan träffade föräldrarna till flickan jag var kär i, så den präglades mest av ett rosafärgat skimmer. Men jag minns att jag gick nerför flygplanstrappan, bärandes min stora midsommarkrans och tänkte: ”Wow, det här är en liten flygplats.”
Vilka var de största kulturchockerna?
– Smörgåstårta. Jag är fortfarande inte redo för den, och jag är inte kräsen. Surströmming äter jag gärna, speciellt om den serveras med iskall akvavit. Icke-matrelaterade chocker? Min frus föräldrar bor på Morö Backe och jag slås fortfarande av hur husen ligger alldeles intill varandra, utan staket emellan. Det skulle ALDRIG hända i USA.
DJ, Bill Magnusson, skruvar upp Vitbergs-stämningen.
Vilka är fördelarna med Skellefteå?
– Jag antar att alla läst Times artikel om Skellefteås placering på deras 50 i topp-lista, så jag ska bespara dig den infon. För mig personligen är de största plussen här att bo nära min frus fantastiska familj och att få träffa så många roliga och kreativa Skellefteåbor, med känsla för professionell flexibilitet. Levnadskostnaderna i NYC är så höga att du i stort sett fastnar i den bransch du råkat välja. Här blir jag så inspirerad när jag hör om 40- eller 50-åringar som sätter sig i skolbänken igen, eller helt byter karriär. Det är massivt.
Och det negativa med livet här?
– (Skrattar). Tja, det är relaterat till flexibilitetsgrejen. Det har visat sig svårare att hitta min karriärväg här, än jag trott. Men jag börjar sommarjobba som parkarbetare i maj och känner att det förr eller senare kommer att leda till något permanent.
Vad försöker du uppnå med ditt ”program of tomfoolery?
– (Skrattar). Jag älskar "program of tomfoolery." Det är precis vad det är, eller hur? Tänk om vi kunde bygga upp ett rykte som Sveriges roligaste, mest välkomnande stad? Varför inte? Jag har träffat så många roliga, vilt tänkande människor i Skellefteå och jag tror att humorn här är universell. Folk är roliga på ett fantastiskt, lite ironiskt sätt. Jag tror att den här platsen kan vara ett resmål för många som vill ha en viss typ av skoj. Som i Austin, Texas, där mottot är "Keep Austin Weird." Det skulle vara min dröm.
Adam Kline's humor är i ”oförskämt” bra skick.
Åh, och jag vill att penisstatyn nära Swedbank flyttas till mitten av Möjligheternas torg, och jag vill att den ska vara en riktig fontän på sommaren. Som en italiensk piazza. Den där penisstatyn är ett genuint monument över allt som är knasigt, och den är perfekt. Om kulturellt tänkande kan jämföras med arkitektur skulle jag säga att penisstatyn är hörnstenen i allt jag vill åstadkomma här i Skellefteå. (Skulpturen heter egentligen Lyftet: en ankdamm i utveckling, av Bo Holmlund).
Lyftet
Hur går det då? Nappar lokalbefolkningen? Varför bär du gröna leggings?
– Jag tror att dessa saker tar tid. Det är inte så att du sätter på lite musik och "voila"! Jag har turen att ha några utmärkta vänner som inte har något emot att vara på ett dansgolv med bara enstaka andra personer. Men jag känner att jag börjar få ihop lite människor, och träffar många som är intresserade av att göra knasiga grejer. När det gäller de gröna leggingsen... Jag är inte säker på hur ”unik” jag egentligen vill se ut, men jag kan säga så mycket, att jag fick en sällsynt fin komplimang från min 6-åriga dotter, Ruth, om dem: ”De där byxorna är coola, pappa.” Så kanske funkar de?
Har du några tips till nya Skelleftebor om hur de ska finna sig tillrätta här? Förutom att ha gröna leggings och dansa knasigt, då.
– Skelleftebor är inte kända för att vara utåtriktade, men i min erfarenhet, om du bara tar första steget och bjuder lite på dig själv, så öppnar folk verkligen upp. Kanske inget avslöjande tips, men jag skulle säga – bryt isen, var positiv och låt sedan samtalen gå med strömmen. Folk här vill att du ska lyckas.
Till sist, vad är ditt hemliga Skellefteå-tips?
– Ooooh, ja! Det finns ett riktigt vackert litet dansgolv på toppen av Vitberget. Men jag har hört att det bara är öppet en gång per år. Min vän Marina anordnar också Flying Reindeer Comedy Club en del fredagar på Taps på Storgatan. Det har en bra stämning, och du kan spela shuffleboard efteråt på ett bord av branschstandardstorlek.