Det hela drog i gång i februari och nu har seniorgruppen hunnit ta sommarledigt, därför möter vi Maggan och Stig ute i den skira sommargrönskan i stället. Träningen i Campushallen börjar om först den 23 augusti.
– Då ökar vi från en till två gånger i veckan, säger Maggan och ler.
Det var Maggans bror Anders Davidsson som tillsammans med Lena Vahlberg fick idén att starta en karategrupp för seniorer. Under vintern hade Maggan kämpat med värk i axlar och knän efter ett yrkesliv i vården. Trots simning och promenader kändes kroppen styv och det började bli riktigt illa.
– När min bror peppade mig att gå med i karategruppen nappade jag direkt. Det var akutläge och jag kände att nu gör jag vad som helst.
Med viss tvekan följde även Maggans sambo Stig med till Campushallen. Nu är de båda övertygade karatefantaster och det går inte att ta miste på att träningen betytt mycket för dem.
– Jag tänkte först, hur ska det gå? Jag trodde det skulle vara stenhårt. Men det går så bra, och jag blir så mjuk i kroppen, säger Maggan.
Det är en blandad grupp som tränar tillsammans där några är nybörjare med vitt bälte och några har graderat hela vägen till svart bälte. De mer erfarna hjälper nybörjarna och var och en gör sitt bästa efter egen förmåga. Den äldsta är 75 år, någon har en ny höft, en annan har ett nytt knä.
– Du behöver bara göra det du klarar av, säger Stig.
– Som nybörjare orkar du bara en kvart, sedan grötar det ihop sig i hjärnan. Det är så mycket teknik och koordination och du blir jättetrött, säger Maggan.
– I knopp och kropp, fyller Stig i.
Maggan och Stig lyser ikapp med solen i sina dräkter. De tar av sig till barfota och letar upp en lämplig äng för att visa vad de lärt sig under våren. Maggan börjar med ett rörelsemönster, en kata, i 20 steg. I övrigt består träningen främst av fajtingteknik där en anfaller och en försvarar.
– Som nybörjare måste man inte sparka så högt, säger Stig.
– Men det är ganska roligt att sparka, säger Maggan och skrattar.
Hon poängterar att det inte handlar om slagsmål som många tror och får medhåll av sin bror, tränaren Anders Davidsson.
– Du får aldrig slå någon så att du träffar, säger han.
Anders har varit tränare i 25 år och tycker fortfarande att det är lika roligt att se förändringen hos sina elever.
– Karate är en skola. Efter åtta månader ses ett större självförtroende hos eleven som blir mer stabil och får ett bättre fokus. Karate är en fantastisk sport, säger han.
För barn med koncentrationssvårigheter och vuxna med stressade hjärnor kan träningen ge ett lugn inombords. Ewa Andersson är en av eldsjälarna i seniorgruppen, och hon hoppas att karateglädjen ska sprida sig så att fler vågar prova.
– Det är också en social grej och efter träningen fikar vi, säger hon.
Maggan och Stig ser fram emot att få börja träna igen efter sommaren. Planen är att försöka ta rött bälte, som är det första steget i graderingen, innan nyår.
– Man blir faktiskt lite taggad, säger Maggan och Stig håller med.
Vad är det bästa med träningen?
– Det bästa är att du lämnar alla bekymmer utanför, det går inte att tänka på annat. Man mår jättebra av karate, säger Maggan.