Mohamad Omayrat säger att han var nära på att bränna ut sig i kiosken han jobbade på innan O'Learys.
I år firade Mohamad Omayrat och Nadia Omeirat att det var 20 år sen som Mohamad köpte sportsbaren O'Learys, ofta kallad Olles i folkmun. Det firades med pompa och ståt och paret lämnade personligen ut inbjudan till barens alla stammisar.
– Vi tänkte vad vi skulle göra. Så det var mat, dryck och fiskedamm, säger Mohamad Omayrat.
Ni har ganska bra koll på era stammisar.
– Stan är liten. Det är inte svårt att känna igen alla stamkunder, säger Mohamad skämtsamt.
När Mohamad valde att köpa O'Learys jobbade han på en liten kiosk i Skellefteå. Men det var långt ifrån säkert att affären skulle vara lyckad.
Utöver att baren hade gått i konkurs och att Mohamad egentligen inte har något intresse för sport, kände han heller inte samma lust att jobba kvar i restaurangbranschen.
– Jag började på kiosken bara för att sysselsätta mig eftersom det var en kiosk och det inte kräver personal. Men det visade sig att den tog ifrån en allt liv man hade, all tid också. Öppettiderna var från sju på morgonen till tio på kvällen, säger han och fortsätter:
– Jag var nästan utbränd från kiosken så jag gav ett skambud på O'Learys. Jag var egentligen inte intresserad.
Paret firade 20-årsjubileum med mat, dryck och en fiskdam för alla gammla stammisar på O'Learys.
Har du fått tillbaka lusten nu?
– Jag fick tillbaka den direkt. Eftersom jag har haft en trevlig miljö här och bra personal, säger han.
Det tog inte lång tid innan Nadia kom in i bilden. Både Mohamad och Nadia kommer från början från Libanon och är uppvuxna i Beirut. Mohamad kom till Sverige 1984 men han träffade Nadia genom en familjemedlem när Mohamad var på besök i Libanon 1998.
Från början hade Mohamad Omayrat inget intresse för sport.
När Nadia kom över till Sverige nästa år så började hon sakta men säkert bli mer och mer involverad i restaurangen.
– Två år efter jag kom tog vi över O'Learys och efter ett tag började jag hjälpa till lite, säger Nadia Omeirat och fortsätter:
– Jag började med att städa, diska och fixa. Mycket bakom kulisserna och jag hade ingen aning om någonting. Jag har alltid haft ett intresse för mat och hemma i Libanon lagar man mycket mat och god mat. Sen var sporten också något som lockade.
Nadia Omeirat började först med att städa och laga mat i restaurangen.
Har du någon favoritsport?
– Det är fotboll faktiskt, säger Nadia med ett leende.
När du är i hockeystaden?
– Ja men hemma i Libanon är fotbollen större, säger hon.
– Hon hejar på Brasilien, flikar Mohamad in.
Även om det var mycket nytt säger Nadia Omeirat att hon förälskade sig i Skellefteå från första början.
Du hejar inte på Libanon?
– Nä, de är ju aldrig med i några stora turneringar, säger hon och skrattar.
Även om det var mycket nytt säger Nadia att hon förälskade sig i Skellefteå från första början.
– Jag tyckte mycket om Skellefteå från första dagen. Det var väldigt konstigt att komma från Beirut som är en stor stad med mycket människor, så kommer man hit. Många frågar hur jag kunde vara här själv men jag tyckte om Skellefteå faktiskt. Jag gillade naturen och lugnet, säger Nadia Omeirat.
Paret är båda från Beirut från början.
Paret berättar att de första åren inte var den lättaste tiden och att det tog ett tag innan det lugnade ner sig för sportpuben.
– Första åren var till och från. Det var tufft. Det var ett nytt koncept för oss. Särskilt för mig som inte var sportintresserad men jag gillade branschen, pubar och sånt, säger Mohamad.
Har branschen förändrats något sen ni började?
– Ja, kvaliteten är mycket högre nu på allting, säger Mohamad.
Paret är nöjd över den personal som nu jobbar på O'Learys.
Nu är paret kända hos många Skelleftebor och baren är välbesökt, speciellt på sommaren. Paret öppnade också dansgolv i år.
– Det var mycket skriverier i tidningarna om att ingen nattklubb finns i Skellefteå och då tänkte vi att vi kunde fylla det hålet, säger Mohamad.
I år öppnade paret också dansgolv på O'Learys.
Förhoppningen inför framtiden är att deras barn, varav flera jobbar på restaurangen, ska kunna ta över verksamheten. Mohamad och Nadia tror att vändningen för restaurangen främst har berott på svett och hårt arbete.
– Vi har lagt mycket tid själva på baren. Vi har jobbat med mycket besparingar. Vi har inte bara gått på 170 timmar per månad. Vi har gått "all in" nästan dygnet runt. Jag kommer hem nästan fyra på morgonen för att kunna spara på personal, säger Mohamad.
– Vi försöker alltid sitta själva och kolla kvaliteten, kolla maten, se vad som funkar och inte funkar. Så vi sitter alltid och funderar på vad vi kan göra bättre, flikar Nadia in.
Blir ni inte stressade?
– Nej, vi kan hantera det. Har man koll och är effektiv då är det ingen stress. Stressen kommer från när man förlorar kontrollen. Vi löser det, säger Mohamad.
Mohamad och Nadia tror att vändningen för restaurangen främst har berott på svett och hårt arbete.