Pär Wiksten följer Skellefteå AIK:s matcher från Stockholm, där han försöker se dem ”i glada vänners lag på Skelleftepuben”.
– Ja, gud ja. Absolut! Jag ser alla matcher, men det är jobbigt. Man är helt slut efter varje match. Det är kul och hemskt på samma gång, säger han.
The Wannadies-sångaren har dock inte lyckats pricka in nån supporterresa i år eftersom bandet spelat väldigt mycket den senare tiden.
– Nu känner jag att jag måste flyga upp och hugga en match. Nu när vi har vunnit en så borde det bli fyra matcher till. Det är nämligen så jämnt så Rögle borde ta en match, och då blir det en femte i Skellefteå, säger han.
Till måndagens match kan han däremot inte åka upp.
– Jag hoppas på fyra raka så klart men det gör inget om det blir en femte i Skellefteå. Det är spännande, spännande. Det kan gå precis hur som helst. Det här är jobbigt för nerverna.
Har The Wannadies fått frågan om att köra en låt på isen i någon finalmatch?
– Bandet har inte fått frågan, men jag fick däremot en vag förfrågan från en som jobbar där om jag inte hade tänkt komma upp och sjunga. Jag svarade: "Vad fan ska jag då sjunga?" och fick svaret "My hometown eller hymnen?"
– Det är någon där som har slängt iväg en trevare, men jag hoppas att jag inte får fler frågor för då måste jag ta ställning. Jag vill så klart stötta mitt kära AIK men det skulle vara jobbigt att göra.
Han berättar att han tidigare har fått förfrågan att sjunga nationalsången, vilket han kallar för ett "hatuppdrag".
– Att stå där och sjunga a cappella och dessutom en sådan oerhört högtravande låt, det är inte lätt att göra den. Det är högtravande på gränsen till det löjliga. Att sjunga då utan att garva är inte lätt, säger han.
– Nej, bara vi vinner SM-guld så skiter jag i att göra sången. Att sjunga på isen – jag sitter hellre i baren och tar en bärs för att lugna nerverna i stället för att både vara nervös för matchen och sedan också att sjunga någon jävla låt. Nej, jag hoppas att de aldrig frågar, det är skönare att slippa säga nej.
"My hometown" brukar spelas när Skellefteå AIK gör första målet i en match.
– Det känns fantastiskt kul och hedrande så klart att de har spelat den låten och att den förknippas med glädje och mål. Det har också gjort att den fortsatt leva i Skellefteå i årtionden, så det är bara att tacka och bocka och buga. Det finns så många som gjort bra låtar och det är hedrande att ens favoritlag valt vår låt.
Men om de frågar om du ska sjunga ”My hometown” – kan du verkligen tacka nej?
– Jag vet inte om jag kan säga nej. Om jag får frågan får jag sätta mig i ett hörn och bryta ihop och fundera över vad jag ska göra. Man vill ju inte göra folk besvikna.
Kommer du åtminstone på firandet och sjunger om AIK tar guldet?
– Inte jinxa!
– Om vi leder och kan avgöra så kommer jag att sticka ner till Ängelholm på lördag. Men man får ta det match för match och se hur det går. Men jag kan inte prata om att vinna fyra matcher i rad, för då blir det inte så.
När Skellefteå vann SM-guld i två år i rad 2013 och 2014 stod han och dottern Elsa på torget och sjöng efter att lagkaptenen Jimmie Eriksson ställt frågan.
– Vi stod och drack bärs mitt i natten och då kom Jimmie fram å berättade att han älskar låten "Hela Sveriges AIK” och frågade om vi inte kunde sjunga den på torget dagen efter. Så då kunde jag inte säga nej. Och så blev det repris året efter eftersom vi ju vann igen.
Vad har du för AIK-favoritdängor?
– Jag gillar Dan & Dom och Skumdums låtar. Men jag älskar också den gamla singeln ”Hela Guldstans favoriter". Det är en dansbandslåt från 70-talet och jag tycker att den är supergullig. Jag gillar alla låtar och ramsor och allt som besjunger de svart-gula, som "Vi på västra stå har aldrig tvivlat".
– Vi får se om jag faller för trycket. Jag har inte fått frågan officiellt än och jag hoppas att jag inte får den, men vi får se. Det är jättejobbigt att göra sånt som är så långt utanför ens trygghetszon.