Utrikesdepartementet fick in ett 70-tal exempel på hållbarhetsarbete i Sverige och utifrån dessa valdes 20 representanter ut som fick åka till New York.
– Det var väldigt intressant att få vara en del av den arenan. Jag befinner mig ju i min kommunala och regionala bubbla till vardags, men under konferensen blev hela världen kontexten. Bilden breddades eftersom att alla representanter kunde begära ordet, oavsett om man var från Kina eller ett mindre land. Vanligtvis är det kanske bara de största rösterna som får höras, säger Karin Degerfeldt.
Bland Sveriges representanter fanns exempelvis Göteborgs stad, som numer alltid monterar solceller på kommunalt byggda hus, och Skellefteå, vars samhällsomvandling utmärker sig som just hållbar.
– Jag tycker att Sverige stack ut med en delegation som visade på genomförda exempel. Många andra länder lade mest fram hur dåligt läget är, med hopp om att andra ska lösa problemet. Det pratades också mycket om att saker måste ske, men jag hörde få konkreta lösningar. Det gjorde mig oroad, men också stolt över att vi har momentum i Sverige.
Hur har arbetet med Agenda 2030 gått?
– Det gick framåt tills pandemin bröt ut och kriget i Ukraina började. Tillsammans med den eskalerande klimatkrisen har vi de senaste åren backat decennier tillbaka i vissa frågor.
Vad är då nästa steg?
– Ett stort problem för utvecklingen är att forskning ofta ligger långt bort från praktiserandet. Sedan 80-talet har vi varit medvetna om klimatförändringarna och ändå har inte tillräckligt mycket gjorts. Under konferensen lyftes därför bland annat behovet av att skapa ett bättre samarbete kring kunskapsläget. I dag dumpas ofta en fråga i forskarnas knä och sedan väntar man på ett svar. Det kan innebära att kunskapsutvecklingen inte blir relevant utan mest blir ord som inte görs så mycket av.
Vidare beskriver Karin att uppdelningen fattigare och rikare länder blev synligt i det globala sammanhanget.
– Om jag drar de över en kam: utvecklingsländerna ropar efter finansiering och de rikare länderna tycker att de gör tillräckligt på hemmaplan. Vi behöver åstadkomma en solidarisk fördelning för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling, inkluderat både fred och rättviseaspekten.
Sverige är ett av de rikare länderna som ligger i framkant när det gäller genomförandet av de globala målen. Visserligen släpps mer koldioxid ut än genomsnittslandet, men här finns bra energi, kunskap och engagemang. Det menar Karin både skapar möjligheter och ansvar att minska utsläppen samt inkludera andra länder i arbetet. Under konferensen fick hon presentera Skellefteås lokala tolkning av målen och hur Agenda 2030 införlivats i kommunens arbete.
– Konkret handlar Skellefteås hållbarhetsarbete om stadens tillväxt och de ringar på vattnet som skapas. En bred arbetsmarknad ligger till grund för en samhällsutveckling, eftersom en ökad folkmängd ger fler skattebetalare. Skatten kan sedan investeras i samhället vilket möjliggör bättre skola, vård och social hållbarhet. Den gröna energin som finns här är en stor framgångsfaktor, förklarar Karin.
Utmärkande för Skellefteås samhällsomvandling är att den involverar alla nivåer av hela samhället.
– Vi tänker på hela platsen och alla som ingår i den från näringsliv, den offentliga sektorn, civilsamhället och privatpersoner. Många tror att det bara är den offentliga och nationella delen som har ansvar att lösa alla problem, men en omställning kräver att alla deltar. Det arbetssättet är något unikt vi har här i Skellefteå.
Vad innebär omställningen för privatpersoner?
– Jag tror att nästan alla är medvetna om klimatpåverkan från vår livsstil, så det vi måste arbeta med är att skapa förutsättningar för människor att göra hållbara val. Det gäller exempelvis transporter, men också livsmedel och annan konsumtion.
Vad tar du med dig från konferensen till Skellefteå?
– Jag blir oroad över världsläget, men på hemmaplan är jag glad över att vi har ett pågående arbete där vi tar ansvarsfulla beslut. Konferensen har också gjort att jag ytterligare värdesätter det som kan kännas självklart i Sverige såsom demokrati och mänskliga rättigheter. De är centrala bitar för ett hållbart samhälle och att värna om de kan ge oss kraft att ta hand om de utmaningar vi har.