Strax efter öppning börjar kunderna trilla in. Vissa är bekanta ansikten som passar på att berätta om sin senaste utställning. Andra är i stan på genomresa. Anna Ådell lotsar var och en av dem med van hand till rätt hylla och småpratar. Butikshunden Ilse följer henne hack i häl.
– Jag har inte riktigt förstått att jag fattat det här beslutet. Den dag jag lämnar över nyckeln, så kommer jag nog att känna: ”Hjälp, vad har jag gjort?!”
På hyllorna inne i butiken trängs påsar med pärlor, penslar, pappersark i olika material och tjocklek, kritor i olika nyanser, tuber med olje- och akrylfärger och paletter med akvarellfärg.
Stans första och enda butik med fokus på konstnärs- och hobbymaterial öppnade redan 1988. Den startades av Gudrun Klaveness, en busschaufför och städerska med en förkärlek till konst och skapande. Butiken gick då under namnet Forma Center.
Anna Ådell tog över butiken år 2003, men det var inte ett självklart val. Hon är i grunden utbildad bildlärare. I fyrtioårsåldern tog karriären en ny vändning, då hon lämnade Sundsvall efter en separation. När hon återvände hem till Skellefteå fanns det få tjänster som bildlärare i stan.
– Jag gick utbildningar i design, reklam och PR hos Urkraft under ett arbetslöst år.
Då fick hon veta att Skellefteås enda hobby- och konstnärsbutik var till salu. Hon traskade dit med en vän för att titta på lokalen, men hon var fylld av tvivel.
– Jag var livrädd. Jag tog över den själv, men det var med ångest och vånda. Pengar och bokföring, allt sådant där avskyr jag, säger hon med ett skratt.
Hennes familj och nya man pushade henne. Hon renoverade de slitna lokalerna och i augusti år 2003 slog butiken upp dörrarna på nytt.
– Min bonusson hjälpte mig i kassan på öppningsdagen. Jag vägrade. Men sedan landade jag i det. Jag har lärt mig jobbet på golvet, listat ut det mesta själv och det har gått jättebra.
Men det har inte varit en dans på röda rosor. Butiken påverkades i flera år av byggandet av Sara kulturhus. År 2017 revs busstorget och kravallstaket sattes upp strax utanför butiken. Strax innan julhandeln stängdes gågatan ovanför av. Kunderna försvann.
– Det var väldigt jobbigt. Jag var tvungen att säga upp personal och jag tänkte: "Det här går inte".
I flera år fylldes butikshyllorna av byggdamm.
– Då fick man städa varje dag, varenda flaska och papper.
Men hon gav inte upp. Hon sökte bidrag från kommunen för att betala loaklhyran och klarade sig under de värsta åren. Men sedan slog pandemin till. Även konkurrensen med det ökande näthandeln har gjort det tuffare.
– Jag har kunnat leva på det här. Men jag har också lärt mig att beställa hem rätt antal grejer.
Trots motgångarna så är Anna Ådell hoppfull om att butiken har en framtiden.
Behöver Skellefteå en sådan här butik?
– Självklart! Kunderna säger det. Ibland letar de efter en väldigt specifik sak, till exempel ett litet gångjärn eller ett speciellt papper. Jag hittar det oftast på lagret, trots att det är svårt att hitta någon annanstans.
Nu letar hon efter en efterträdare, för att butiken inte ska stängas för gott. Några har redan visat intresse.
– Jag vill hitta rätt person, någon med karisma och ambition. Man måste tänka: ”Nu handlar det att kavla upp armarna och jobba”.
Anna säger att personen behöver ha både bred och god materialkunskap och en god överblick över vad som finns och behöver köpas in till butiken. Ett brinnande konstintresse är viktigt.
– Gärna någon som vill hålla kurser, kunderna efterfrågar det. Någon som vill jobba här i affären hela dagen, käka lite middag i pentryt och sedan orka hålla en workshop på kvällen. Det finns plats för att hålla kurser i källaren.
När de hektiska dagarna som butiksägare går mot sitt slut ser hon tillbaka på resan med glädje.
– Det är så många glada minnen. Så många gulliga, glada och tacksamma kunder.
De trogna stamkunderna har uttryckt förståelse, även om de tycker att det är tråkig. En dag låg en bukett med 20 tulpaner utanför butiksdörren, tillsammans med en liten lapp med orden: ”Tack för allt!”
Nu ser Anna fram emot att få slå ner på takten och mer frihet.
– Jag ser fram emot att kunna ta dagen som den kommer. Jag sa någon gång att jag kommer att sova i ett år. Men när jag tänker lite till så tror jag inte det, för jag kan aldrig sitta still!