Elisabet berättar att Roger ofta hör av sig till henne via telefon eller Facetime när han inte får hjälp.
I december 2019 fick Roger Pettersson en stroke och blev halvsidesförlamad. Han har även svårt att prata och göra sig förstådd. Då han har behov av sondmatning, hjälp med att klä sig, hygien och skötsel av bland annat kateter så bor han nu växelvis hemma i två veckor och två veckor på korttidsboende.
Men vistelserna har inte blivit den avlastning Elisabet önskat. Istället oroar hon sig mycket för hur maken har det. Det handlar bland annat om han får den medicin han ska ha.
– Han tar medicin i påsform fyra gånger per dag. Jag skickade med rätt antal för de veckor han skulle vara där. En gång kom han hem med 15 påsar. Jag undrar såklart ifall han får övriga mediciner som han ska ha, säger hon.
Roger har även kommit hem upprepade gånger med sår på knäet, som han nöter mot sänggrinden och även skavd hud på andra delar av kroppen.
– Jag vill att de ska lägga en kudde eller ett täcke mellan knäet och grinden som buntning. Det har jag sagt till boendechef och personal, men inget händer, säger hon och visar en bild som togs nyligen av knäet.
Hon har även skickat med kalsonger för att byta varje dag eftersom katetern såsar.
– En gång skickade jag 13 stycken och fyra hade använts. Han behöver tvätt och ombyte dagligen.
En annan gång kom han hem nyduschad – men med fasttorkad avföring.
Dessutom fungerar sondmatningen dåligt.
– Ibland har de inte hittat hans sondmat, som varit inlåst hos sjuksköterskan, och de har matat honom med näringsdryck istället.
Roger berättar också att han har behövt visa personal hur apparaten som används för sondmatningen fungerar, bland annat för att få stopp på larmet som ljuder när maten är slut. Enligt dem båda har han heller inte alltid fått hjälp med att ta på snarkmaskinen som han ska ha nattetid.
– När han testades en natt hade han 29 andningsuppehåll, säger Elisabet.
Hon räknar upp fler saker som inte fungerar i omvårdnaden och berättar även att Roger fallit två gånger då förflyttning har genomförts felaktigt.
Roger säger att han ibland känner sig otrygg. Förutom sondmatningsproblemen tycker han även att det är kallt och dragigt på boendet och att han inte får tillräckligt tjocka täcken. Samtidigt påpekar han att det finns flera i personalen som han tycker gör ett mycket bra jobb och nämner flera namn.
Elisabet känner sig slutkörd av situationen och av att behöva bråka för att förbättra situationen för maken.
Elisabet är uppgiven. Förutom att det tar på krafterna att ha en familjemedlem som behöver extra omvårdnad så måste hon även bråka om vården han ska ha.
Hon säger att hon har berättat om problemen för ansvariga chefer, skickat brev till socialkontoret, till Inspektionen för vård och omsorg och pratat direkt med personal.
– Det som gör mest ont i mig är att de gånger jag ringer och påtalar missförhållanden så får jag höra att de uppskattar att jag ringer. De ska verkligen ta till sig av kritiken och bli bättre. Men det händer inte. Jag har totalt förlorat förtroendet för dem.
Vad tror du det beror på?
– Jag tror att personalen är dåligt utbildad. De verkar även ha för lite folk och det har förekommit språkförbistring.
Hon tillägger:
– Det blir ingen vård och omsorg utan förvaring. Jag tycker inte vi ska förvara våra gamla 2021. De ska bli omhändertagna. Mest upprörd är jag över chefer i olika led. Varför sätter de inte ned foten när det inte går längre?
Norrans granskning visar att det sammanlagt har noterats 528 avvikelser på korttidscentrats fyra avdelningar under de senaste två åren. I 400 fall kan vi se vilken typ av avvikelser det handlar om. I resten av fallen användes ett annat avvikelsesystem där det inte framgår vilken typ av avvikelse det handlar om.
Bland avvikelserna noteras 233 fallolyckor, varav 165 skett när ingen bevittnat dem. I 138 fall har det blivit något fel med medicineringen. Det kan handla om att läkemedel getts vid fel tidpunkt, i fel dos eller inte alls. Norran noterar 89 fall då man missat att ge medicinen.
Övriga 29 fall av avvikelser handlar om att insats, ordination och behandling inte utförts eller utförts felaktigt, att det funnits brister i sammanhållen vård och omsorg samt händelser med teknisk utrustning.
”Det påbörjades ett arbete för två år sedan där chef och medarbetare gemensamt jobbat för att förbättra arbetssätten och det har gjorts stora framsteg”, säger Petra Liuski.
Norran får kontakt med Petra Liuski, som är vikarierande verksamhetschef och förklarar ärendet.
Hur ser du på kritiken?
– Generellt jobbar vi utifrån ett avvikelsesystem, där vi systematiskt utreder och följer upp, samt har dialog med anhöriga, vårdtagare och personal.
Är det rimligt att det är så många brister?
– Vi har aldrig inställningen att det är rimligt med brister och avvikelser. Varje gång det sker en avvikelse tar vi med oss det och jobbar för att det inte ska hända igen.
Hur kan man förklara att det brister på så många sätt och utan att det sker en förbättring?
– Vi jobbar med ett förbättringsarbete utifrån de avvikelser som kommer in. Med det sagt är det alltid olyckligt där vi hamnar i ett läge där en anhörig eller invånare inte är nöjd eller inte känner sig trygg med det stöd, den vård och omsorg vi ger.
Det har kommit in 528 avvikelser, det låter mycket. Hur ser du på det?
– Det är bra att de kommer till vår kännedom så vi kan göra förbättringar.
Du har ingen åsikt om antalet?
– Det är bra att de kommer in för att vi ska kunna förbättra oss.
Norran påpekar att det är 233 fallolyckor, varav 165 inte har bevittnats.
– Vi jobbar strukturerat för att förebygga fall. Alla fall registreras som avvikelser men behöver inte ha inneburit en fallskada. Fallprevention är ett prioriterat område.
Det är inte så att de är för få i personalen?
– Jag kan inte uttala mig om det utan att ha mer information.
Det är även 89 fall då läkemedel inte har givits. Hur ser du på det?
– Vi har avvikelsesystemet för att upptäcka brister och vi jobbar för att förbättra detta.
Men problemet har funnits i två år. Det sker fortfarande.
– Avvikelsesystemet är Skelleftebornas trygghet. Vi gör också noggranna utredningar efter avvikelserna. Och det har skett en stegvis förbättring.
Har du någon uppfattning om varför dessa brister finns?
– Jag kan inte detaljerna. Det handlar om enskilda händelser.
Vad vill du säga till de som vistas på boendena och deras anhöriga med tanke på avvikelserna?
– Vi lyssnar och tar till oss och har en dialog med de inblandade. Vi vidtar åtgärder och följer upp. Personal och chefer gör sitt yttersta.
Kan du garantera trygghet och god vård?
– Jag har tillit till att medarbetare och chefer ger en trygg och säker vård och omsorg.