Chiara
Chiara Àr frÄn Italien. Jag vet inte om det bara Àr jag, men jag har inte trÀffat nÄgra italienare i SkellefteÄ, inga alls!
Förutom att vara italienare Àr hon ocksÄ en varm sprudlande karaktÀr som bubblar av entusiasm och livsglÀdje. Norrans engelskareporter Paul Connoly möter henne pÄ Alhems TrÀdgÄrd, en av Chiaras favoritrestauranger i SkellefteÄ.
SÄ, hur i hela friden hamnade den hÀr italienaren i SkellefteÄ?
â Jag flyttade hit tack vare min portugisiska pojkvĂ€n Joao. Vi bodde i Portugal innan vi flyttade hit. Han ville egentligen flytta till Italien men jag ville inte flytta tillbaka dit. Till slut sa jag âvi kan flytta till vilket annat land i Europa som helst, bara inte till Italienâ.
Det som hÀnde sen förvÄnade Chiara.
â Han sa att han skulle skicka sitt CV till lite olika stĂ€llen och sĂ„ fĂ„r vi se, sen ringde han mig en dag och sa âvi ska flytta till Sverigeâ.
Chiara tÀnkte att det skulle bli bra, att bo i Stockholm skulle bli kul.
â Sen sa Joao till mig att vi inte skulle flytta till Stockholm, vi skulle lĂ€ngre norrut. Ett stĂ€lle som hette SkellefteĂ„. Jag sökte pĂ„ internet och sĂ„g att det var nĂ€ra norra polcirkeln, och att temperaturen kunde bli minus 30 grader pĂ„ vintern, och dĂ„ sa jag âjag Ă€r inte redo att flytta Ă€n!â
Chiara Pugliarelli
Men, i november gick flyttlasset ÀndÄ. Paret kom till SkellefteÄ precis i tid för det vÀrsta snöfallet i november mÄnad pÄ lÀnge. Chiara grimaserar nÀr hon tÀnker tillbaka pÄ det.
â Jag behövde skotta bort snön frĂ„n framsidan tio gĂ„nger pĂ„ bara nĂ„gra timmar, och dĂ„ tĂ€nkte jag âvarför i helvetet flyttade vi hit?â.
â Sen i december var det â35 grader. Det var som en mardröm. Jag sa till mig sjĂ€lv att om jag överlever detta, dĂ„ kommer jag Ă€lska det hĂ€r landet sen. Och det Ă€r sant, jag Ă€lskar det nu. Jag Ă€lskar det jĂ€ttemycket. Jag vill verkligen inte bo nĂ„gon annanstans.
Vad var det som lyckades vÀnda frusna och insnöade Chiaras instÀllning till norra Sverige?
â Jag Ă€lskar naturen hĂ€r, allt Ă€r sĂ„ grönt. Ăven under vintern, nĂ€r det Ă€r en massa snö, sĂ„ Ă€r naturen sĂ„ annorlunda mot för vad du ser i Italien eller Portugal, hon fortsĂ€tter:
â Jag Ă€lskar ocksĂ„ mĂ€nniskorna hĂ€r. I Italien sĂ€ger alla att svenskarna Ă€r sĂ„ kalla och reserverade. Men min erfarenhet har varit det motsatta. Jag har för det mesta mött fantastiska mĂ€nniskor sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt. VĂ„r hyresvĂ€rd var sĂ„ trevlig nĂ€r vi först flyttade hit, han bjöd in oss att fira bĂ„de jul och pĂ„sk med honom.
Chiara Pugliarelli
Chiara föll ocksÄ för svenskarnas balans mellan arbete och fritid.
â Jag Ă€lskar jobbkulturen hĂ€r. Det Ă€r som en dröm, Ă„tminstone jĂ€mfört med dĂ€r jag bodde förr. Jag brukade jobba tio timmar om dagen. HĂ€r Ă€r det inte sĂ„, de vĂ€rderar privatliv och familjetid högt. Det Ă€r nĂ„got pengar inte kan köpa.
Att bo i SkellefteÄ har ocksÄ fÄtt 26-Äriga Chiara att börja tÀnka pÄ resten av livet.
â För första gĂ„ngen kĂ€nns det som att jag kan planera min framtid. Jag kan övervĂ€ga att gifta mig, köpa hus och skaffa barn. Den hĂ€r staden kĂ€nns som ett perfekt stĂ€lle för mig. Det Ă€r en liten stad, men det Ă€r precis det jag Ă€lskar. Det Ă€r inte sĂ„ mycket trafik, det Ă€r enkelt att ta sig runt, och man kan vĂ€lja om man vill köra bil, cykla eller gĂ„.
Vad tÀnker du om svenska pizzor? Visst mÄste det vara en skam för vilken italienare som helst med Skelleftebornas kÀrlek för kebab, ananas och banan pÄ pizza?
â Jag har inte smakat kebabpizza, men jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att om jag Ă„t pizza med ananas eller banan pĂ„ skulle jag nog inte lĂ€ngre fĂ„ rĂ€knas som Italienare, jag skulle förlora min nationalitet, sĂ€ger hon och skrattar.
Chiara har dÀremot hittat bra mat i staden.
â Precis som Alhems lagar La Cena ocksĂ„ bra italiensk mat. Man vet att Ă€garen Ă€r italienare om menyn Ă€r skriven pĂ„ korrekt italienska, och La Cenas Ă€r det.
Joao sa att det var uppe i norr, ett stÀlle som hette SkellefteÄ. Jag lÀste pÄ internet och sÄg att det var nÀra norra polcirkeln och att tempraturen var -30 pÄ vintrarna. DÄ sa jag direkt "jag Àr inte redo att flytta Àn!"
FörvÄnansvÀrt nog har Chiara dessutom hittat gott om italienska ingredienser att laga mat med hemma.
â Att bo i Portugal var lite utav en chock, att hitta italienska ingredienser i mataffĂ€rerna var svĂ„rt. HĂ€r Ă€r det mycket enklare. Man kan hitta i princip vad som helst, Ă€ven sĂ„nt som Ă€r sĂ„ specifikt som ett ovanligt napolitanskt mjöl (Caputo) som till och med min mamma har svĂ„rt att hitta hemma i Italien. Det Ă€r fantastiskt!
Med det sagt verkar det inte finnas sÄ mÄnga italienare som kan dra nytta av det breda sortimentet, jag frÄgar Chiara vad det beror pÄ.
â Det Ă€r konstigt, vart jag Ă€n Ă„ker brukar jag hitta italienare, men inte hĂ€r. Det Ă€r mĂ„nga frĂ„n Sydamerika, det finns mĂ„nga brasilianare, men det Ă€r en tydlig avsaknad av italienare.
"Jag Àlskar jobbkulturen hÀr"
Hon tÀnker efter och erbjuder till slut en teori för vad det kan bero pÄ.
â De lĂ„nga, kalla vintrarna kanske hĂ„ller folk borta. Vem skulle vilja flytta till ett stĂ€lle med sĂ„na hĂ€r vintrar? Det krĂ€ver en viss typ av motstĂ„ndskraft, antar jag. Men varför sĂ„ fĂ„ italienare? Det kanske beror pĂ„ en kulturskillnad. Italienare kan vara vĂ€ldigt bundna till sina mammor och till sina familjer. DĂ„ verkar nog en lĂ„ng flytt som den upp hit skrĂ€mmande. Det krĂ€vs att man Ă€r öppensinnad och anpassbar för att komma in i den nya kulturen.
â Jag saknar min mamma ocksĂ„, sĂ„klart. Men hon kommer inte bygga min framtid, det Ă€r jag som mĂ„ste göra det.