Pandemin anlände inte med dunder och brak – utan som avlägsna skriverier om ett virus på en annan kontinent. Det tog tid innan Folkhälsomyndigheten förstod hur vi skulle påverkas. Det tog tid innan alla gjorde det. Det var när det plötsligt dök upp i Finland, som Olle tänkte:
– Kommer det till Finland så kommer det hit.
Det gjorde det.
Norran träffar honom vid ambulansstationen i Skellefteå. Olle och hans kollegor har haft ett tufft halvår, inte endast på grund av coronapandemin. Det har varit flera förändringar i verksamheten som rör fördelning av resurser och scheman. Vad gäller pandemin har situationen ändå känts hanterbar. De har lyckats jobba säkert, tycker han.
– Det faktum att jag är den enda vid ambulansen i Skellefteå som smittats av covid-19 är väl ett bevis på det, och jag smittades troligtvis inte på jobbet, säger han.
Det var i början av mars, efter att sportlovsresenärerna återvände, som det brakade lös.
– Då kom alla riktlinjer som vi arbetat efter sedan dess. Och pandemin pågår ju fortfarande. I början gick det snabbt, fort var vi inne på version fyra av hur vi skulle jobba. Det handlar om säkerhetsrutiner i jobbet, men också om hur vi skulle agera om vi själva blev sjuka, säger han.
Pandemin medförde flera nya arbetsmoment. Skyddsutrustning som skulle på, och som skulle av. Och som skulle på och av på ett säkert sätt. Händer som skulle spritas och ambulanser som måste saneras, mellan varje körning. Det i en verksamhet där varje minut är livsviktig.
– Extramomenten var det besvärligaste. Det blev bättre när vi införde en coronataxi. Den fick uteslutande köra de coronapatienter som inte hade ett vårdbehov i ambulans, då kom vi undan en del av det ständiga saneringsarbetet.
Olle tänker att de trots allt haft det bra, i jämförelse.
– Visst är det jobbigt att arbeta i plastförkläde och skyddsmask, men vi träffar ofta patienter utomhus och under en begränsad tid, sedan tar vi av oss utrustningen. Men vi körde ju patienter till Covid-IVA, vars personal arbetade så hela dagar, säger han.
En dag, när Olle precis avslutat ett nattpass vid ambulansen, var han småhostig när han vaknade. Han gick ut i ambulansgaraget och tog tempen på sig själv. Han hade feber.
– Jag stannade i garaget, ringde in till min chef och berättade hur det var. Hon kom ut och så sopade vi undan spåren efter mig innan jag åkte hem.
Det var en fredag. Han provtogs efter helgen och fick beskedet att det var covid-19. Men han smittades inte på arbetet, utan troligtvis via familjen. I slutet av mars drabbades Kågeskolan i Skellefteå av ett större utbrott av covid-19. Det blev inte bara en riksnyhet – då en fjärdedel av personalen konstaterades ha blivit smittade, det gav även rubriker utomlands. På skolan arbetar Olles fru, som också blev sjuk. Hon fick endast milda symtom, och deras barn inga alls.
I början mådde Olle rätt bra, men efter någon vecka kom febern tillbaka. Sedan fick han en andningspåverkan.
– Jag vaknade av det mitt i natten, och kände att jag hade en lägre syresättning. Jag fick inte tillräckligt med luft, jag fick försöka andas om och om igen, förklarar han.
När det hände blev han rädd, och det hände två nätter. Men i dag känner han sig frisk.
Även privatlivet har påverkats av coronapandemin. Allt som ställdes in, hockeyn och nöjesevenemang, fysisk distansering till äldre. Men det finns även positiva aspekter.
– Både jag och frugan är ganska hemmakära, den här sommaren kunde man strunta i hetsen om allt man borde hinna göra. Vi har hemestrat som alla andra, gjort saker vi kanske annars inte hade gjort.
Barnen, och kanske samhället i stort, har utvecklats digitalt. Vid Kågeskolan, som stängde under två veckor, fick eleverna jobba via Microsoft Teams. Som engagerade fotbollsföräldrar fann de också nya råd.
– Vi började spela in barnens matcher så föräldrar kunde se och heja hemma. Det finns ju kvar också för framtiden.
Han tror också att pandemin är ett stresstest för oss alla.
– Visst kan det komma nya pandemier och det här är ju inte den första. Men vi har förhoppningsvis lärt oss mycket, inte minst att vi har en skör äldrevård. Jag hoppas också att vi lärt oss tvätta händerna och hålla distans, för precis så ska vi ju agera även vid en vanlig säsongsinfluensa.