Systematiska brott under nästan två års tid. Det misstänks den 23-årige mannen för. Han anklagas bland annat för att ha tagit strypgrepp på dåvarande sambon, och att det togs bilder på skadorna som uppstod. ”Om det är en misshandel, varför skulle jag då ta en bild”, kontrar 23-åringen.
Klockan är runt tre natten mot söndag den 1 september: en polispatrull kallas till en fastighet i Skelleftebygden sedan en ung kvinna haft kontakt med en annan polis och lämnat ett viktigt budskap.
Hon är beredd att polisanmäla den 23-årige man hon levt tillsammans med under några år.
Sedan följer en nästan två månader lång förundersökning där hon får berätta vad att hon varit med om.
Hon beskriver en relation som, efter en inledande lycklig tid, förvandlades till något destruktivt och som präglats av mannens våld: sparkar, slag, strypgrepp, kuddar mot ansiktet, hur hon knuffats i en vägg, hur hon låsts in i ett sovrum.
– Strypgreppet var så hårt och varade så länge att det flimrade för mina ögon samt sprängde i huvudet, har hon berättat för polisen.
I tre förhör växer detaljer fram alltmer: våldet, kränkningarna, rädslan. Om strypvåldet återkom hon och påpekade:
– Jag trodde att jag skulle dö, jag fick ingen luft och kunde inte ropa på hjälp. Istället höll jag andan för att hålla ut längre.
23-åringen greps och häktades i början av september. Redan i det första, korta förhöret var hans inställning tydligt: han förnekar grov kvinnofridskränkning.
I efterföljande förhör utvecklar han sitt resonemang. När han konfronteras med uppgifter att han ska ha slängt henne mot en vägg så att hon gjorde illa axeln och fick en bula i bakhuvudet, blir svaret:
– Det har jag inget minne av att det ska ha hänt, jag förnekar brott. Vi har säkert tjafsat men jag förnekar handlingen.
Han ger också förklaringar till varför dåvarande sambon fått en del skador, och att inget brottsligt ligger bakom.
– Vi ett tillfälle tjafsade vi och hon slog mig i ansiktet och jag gjorde samma tillbaka. Hon har också nypt mig, men bara på skämt. Vår relation har haft både bra och dåliga stunder.
Vissa händelser som han konfronteras med beskriver han som att han på olika sätt snarast försökt hjälpa den dåvarande sambon.
Åklagare Åsa Jonsson som bevisning, förutom förhör med mannen och kvinnan, till fotografier och anteckningar som sägs bevisa skador på offret, förhör med en av kvinnans vänner och dennes oro över relationen med 23-åringen, mobiltelefonanalyser och bilder från bostaden.
Chefsåklagare Åsa Jonsson och kollegan Angelica Ahlström har arbetat med förundersökningen/åtalet.
– Det handlar om sju fall av misshandel samt ett olaga frihetsberövade, som jag menar ska bedömas som en grov kvinnofridskränkning eftersom han har varit sambo med målsäganden. Varje gärning har varit ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet, och brotten har skadat hennes självkänsla, menar Åsa Jonsson.
Vad handlar det olaga frihetsberövandet om?
– Han har berövat henne friheten genom att inte låta henne lämna sovrummet. Han har låst dörren inifrån och själv stannat kvar i sovrummet. Detta pågick under några timmar.
23-åringens advokat Ann Gerklev säger:
– I nuläget vill jag inte lämna några andra kommentarer än att min klient förnekar brottsmisstanken om grov kvinnofridskränkning.
Advokat Ann Gerklev är den 23-årige Skelleftebons offentlige försvarare. ”Han förnekar samtliga påstådda brott”, säger hon. Rättegången inleds i Skellefteå på torsdag och pågår i tre dagar och avslutas preliminärt den 13 november.
David Nyström vid Skelleftepolisen säger:
– Förutom förhör med målsäganden och den misstänkte har det skett en dokumentation av kvinnans skador, likaså har mobiltelefoner tagits i beslag där det hittats bildmaterial som ingår i förundersökningen. Personer med kännedom om händelserna de senaste två åren har också hörts som vittnen.
David Nyström berättar att den unga kvinnan till sist fick kraft och mod att göra en polisanmälan och fullfölja den, så att det kunde leda fram till åtal och rättegång:
– Det har bland annat skett genom att hon haft kontakt med en polis här i Skellefteå, som hon haft förtroende för. Detta har bidragit till att en anmälan gjordes.
Polisens jakt på stark bevisning handlar om att hitta enskilda brottstillfällen som kan kopplas till en tid och en plats. Och där bli den så kallade stödbevisning extra viktig.
– Ja, det är annars lätt att den här typen av händelser ”flyter ihop” i en längre relation. Men jag menar att det finns bland annat skadedokumentation som styrker det här åtalet, säger David Nyström.
Det senaste rättsfallet i Skellefteå, som gäller misstänkt grov kvinnofridskränkning, har polisen utrett sedan i början av september. Brottsmisstankarna är ett tydligt exempel på de djupaste av kontraster när brottsoffret och den misstänkte ska beskriva vad som hänt: de har helt skilda uppfattningar.
Vad är då stödbevisning? Ja, till exempel:
BILDER: Skadorna har dokumenterats av läkare och/eller egna bilder.
TEXT: Minnesanteckningar, dagbok, sms – ja, all slags skriftlig dokumentation, gärna kopplat till datum som hjälper polisen när varje enskilt fall ska utredas.
SAMTAL: Familjemedlemmar, släkt, vänner, socialtjänsten, polisen – det finns många som kan lyssna.
ANMÄLAN: I vissa fall tas polisanmälan tillbaka av brottsoffret, den så kallade normaliseringsprocessen bidrar ofta till detta. Men anmälan sparas hos polisen och kan aktualiseras på nytt om brottsligheten fortsätter.