Intensivvård innebär en mycket avancerad sjukvård där kroppen behöver få hjälp utifrån för att fungera ordentligt.
Häromdagen räknade jag ut att jag har tillbringat ungefär tre månader på fem IVA-avdelningar runt om i landet, inte som patient men som anhörig till en person som hade problem just med lungorna.
Nu när covid-19 sprids kommer mängder av IVA-bilder från sjukhus och jag påminns om hur det var att vistas i intensivvårdsmiljön med en svårt sjuk person, som ibland svävade mellan liv och död. Ljudet av larm, knarrande dropp-pumpar, pysande nebulisatorer och respiratorer.
Förutom att det sätter spår i form av en posttraumatisk stress som triggas varje gång någon blir sjuk, är det framför allt väntan som är det bestående minnet från de månaderna. För allvarliga lunginflammationer är ingen quick fix, det kan ta flera veckor och läkningen går inte alltid rakt uppåt utan upp och ner. Man kan bli orolig, ledsen men också arg på saker som sker.
Skellefteå lasarett har fått sitt första intensivvårdsfall – totalt tretton personer i behov av IVA-vård i Norr- och VästerbottenKanske hade det varit bra att veta då, att det inte genast betyder att allt blir bra bara man får ordentlig vård och mediciner. Det är trots allt en kropp som ska läka och det tar tid. Och hur det går hänger på hur stark den är.
Öppnar nya respiratorplatser vid lasarettetEtt annat starkt minne är den syn som möter en när man går in till en person som vårdas i respirator. På vissa platser liknade det en kommandocentral på ett rymdskepp. Många maskiner med knappar, blinkande lampor, skärmar som registrerar olika värden och ett virrvarr av slangar och sladdar. Det kan ta ett tag att orientera sig.
Men allt är såklart där av en anledning.
Hjälp med allt
När man ligger på IVA, med en respiratortub nere i halsen, är det mycket i kroppen man måste få hjälp med. Andningen förstås, och det går att ställa in respiratorn på olika sätt för att anpassa efter person och behandling. Syrgas kan också vara nödvändig och även det flödet kan man reglera efter behov. En mildare behandling än respirator är cpap, ungefär en snarkmaskin som hjälper till att öppna upp lungorna. Om det används på IVA i Skellefteå har jag dock inte fått svar på.
Genom tuben och via cpap:en kan man få allehanda inhalationer av slemlösande, luftrörsvidgande och inflammationshämmande läkemedel. Och har man mycket slem i luftvägarna så går det att suga ut via tuben. Det var också nära att min anhörige hamnade i en så kallad Ecmo-lunga – en maskin som helt tar över syresättningen så att lungorna får vila. Sådana finns vid NUS.
Norran har tidigare berättat hur det fungerar. Du kan läsa om det här:
Lungor utanför kroppen – behandlingen blir allt bättre i VästerbottenSkulle bara gå en promenad – hamnade i ecmo-maskinInte panik
När man intensivvårdas är man kopplad till en monitor via elektroder där man hela tiden kan följa om syresättningen av blodet är tillräcklig, vad pulsen är och hur andningen fungerar. Blodtrycket mäts också regelbundet med blodtrycksmätare. Det är bra för monitorn larmar om något är fel, men ofta larmar den också på grund av att exempelvis en elektrod ramlat av eller på grund av att den inte får kontakt av andra orsaker. Så man behöver inte få panik.
Prislapp: Så mycket kostar ett dygn med intensivvård i SkellefteåSedan får man näringsdropp av olika slag, kanske antibiotika för infektion och diverse smärtstillande och lugnande medel intravenöst. Det är inte kul med en tub i halsen. Min anhörige blev alltid lätt sövd. Men detta betyder många pumpar och slangar som kopplas till kroppen.
Många kranar
Ligger man länge kan man behöva operera in en central venkateter, CVK, vid halsen eller i ljumsken. En vanlig infart i armen eller benet kan ha svårt att klara så mycket vätskor som ofta ska gå in. Det blir helt enkelt stopp och kärlen kan till slut spricka. Ofarligt, men det betyder att droppet inte far ut i blodet utan bara lokalt.
På en CVK kan man ha många kranar med dropp. Ur dem tas även regelbundet blodprover för att kontrollera exempelvis salter, blodgaser och sänka, så personalen kan följa hur man frisknar till.
Noga med kisset
Man har kateter för att kissa och man mäter urinmängden för att ha koll på vätskebalansen. Just vätskebalansen är något man kan behöva reglera med att tillföra vätska och med vätskedrivande medel. Just kisset är personalen vanligtvis väldigt noggranna med.
Allt som görs och alla värden dokumenteras kontinuerligt. Någon gång per dag går läkare ronden, annars är det sjuksköterskor och undersköterskor som tar hand om vården. Och det är betydligt mer personal än på en vanlig vårdavdelning.
Bra till slut
Vården har sett ut ungefär på samma sätt på alla avdelningar som jag suttit och väntat på, oavsett om det gäller barn-IVA eller vuxen-IVA. Det brukar vara möjligt att besöka den som ligger på IVA. Men sedan förra torsdagen råder det besöksförbud på Skellefteå lasarett. Anhöriga till de som hamnar i respirator nu tycks alltså behöva sitta hemma och vänta.
Det var allt det jobbiga. Men jag kanske också borde nämna det positiva – att min anhörige blev bra trots upprepade lunginflammationer, kollapsade lungor, slemproppar och flera blodförgiftningar. Det är också något att ta med sig.
Ulrika Nohlgren, sjukvårdsreporter på Norran.