Annamaria Hedlund valdes till ny ordförande i kommunfullmäktige den här mandatperioden. Hon är därmed ledare för Skelleftebornas högsta beslutande församling. Och det är hennes arbete att styra upp mötena så att de följer reglerna och är demokratiska.
För många är hon kanske en politisk doldis även om hon varit politiskt engagerad i Skellefteå under hela sitt vuxna liv, ja mer därtill. Det började egentligen i gymnasiet när hon jobbade inom omsorgen och lärde sig om fackligt arbete och lagstiftning. Redan i tonåren blev hon engagerad i Kommunal och engagemanget fortsatte när hon arbetade som undersköterska under 14 år. Därifrån var steget inte långt till att bli medlem i Socialdemokraterna.
– Jag hade en förebild, Mona Bergkvist, som var fackligt aktiv i Kommunal och även förtroendevald. Hon jobbade för att ge plats åt yngre i politiken, särskilt tjejer, säger Annamaria Hedlund.
Vad fick dig att engagera dig?
– Jag har alltid drivits av rättvisa, att alla behövs och att alla är viktiga. Vi har alla olika förutsättningar i livet och vi måste ges olika möjligheter. Det kan inte handla om det finns pengar i plånboken.
Hon berättar att mormor flydde från Finland och var ensamstående mamma och att farmor födde 18 barn.
– Kanske har medvetenheten om deras tuffa villkor bidragit.
Hon och hennes man har tidigare också varit stödfamilj åt barn. Redan som 20-åring blev hon kontaktperson till en tjej. Utöver det har hon varit god man åt några ensamkommande flyktingbarn.
– Jag tänker att jag och min man har utrymme i tid, i ekonomi och det gör gott i en själv när man bidrar, säger hon.
Efter att ha varit engagerad i fackligt arbete under många år fick hon ett vikariat som lärare i facklig och politisk utbildning på Medlefors folkhögskola. Och när Monica Widmark Lundmark lämnade sitt arbete som rektor 2014 sökte Annamaria Hedlund jobbet och fick det. De politiska engagemangen har hon sysslat med parallellt.
Vilka frågor går du igång på politiskt?
– Finansiering av välfärden. Den ska vi äga tillsammans. Vi ska inte tillåta privata vinstuttag. Vi ska erbjuda medborgarna en värdig grundtrygghet och den måste vi äga tillsammans, säger Annamaria Hedlund utan att tveka.
Men hon tillägger samtidigt att utmaningarna i Skellefteå är stora.
– Skellefteå växer och vi behöver bli fler men det är lika viktigt att de som bott här länge känner sig delaktiga. Det måste vi ha i åtanke hela tiden, säger hon.
Hon oroar sig över att demokratin utmanas och sätts på prov i dag, i den politiska debatten, i den mediala debatten och när det gäller relationen till folkbildning.
– Vilka är folket? Det verkar inte vara så självklart i dag. Men frågar du mig är det alla, säger hon och utvecklar svaret.
– Det förs en diskussion om demokrativillkor för att få bidrag. Det är bra men man ska nog inte snäva in det för mycket. Det är också viktigt att människor träffas och möts, även om man tycker olika.
– Stödet till folkbildningen är också ifrågasatt. Och folkbildning är jätteviktig för många, särskilt till de som inte fått andra chanser utbildning eller en värdefull fritid. Jag tycker att diskussionen hamnar snett ibland. Man fokuserar på en liten procent som gjort felsteg istället för att lyfta verksamhet som fyller behov och hjälper människor. Det är klart att folkbildning ska nyttja resurser till rätt saker och det gör vi också, tillägger hon.
Det som också oroar henne är att drivkraften hos människor att göra saker tillsammans verkar minska.
– Jag vet inte var den tar vägen. Det är ofta ett fåtal föräldrar eller samma människor som engagerar sig i föreningar, som håller ihop oss. Vi har så fullt upp, men jag vet ärligt inte vad vi har så fullt upp med.
Hon tycker också att det är en utmaning att veta vilka frågor som är viktiga i befolkningen.
– Visst går vi ut och knackar dörr och håller möten, men vilka åsikter är det som kommer fram? Ibland kommer ingen till mötena, ibland kommer några, ibland kommer de som vi vet redan är engagerade. Det är inte lika lätt att knyta kontakt som tidigare. Det är svårt att nå varandra i ögonhöjd.
Känslan är att folkrörelsen är på tillbakagång.
– Samtidig finns det även föreningar som verkligen blomstrar. Det måste sägas också. Men det är ett fotarbete som måste göras, säger hon.
Det blir mycket jobb och engagemang. Andningshålet är den lantliga miljön där hon bor med husdjuren.
– Jag brukar gå ut och surra med hönorna en stund, plocka ägg och rensa ut lite bajs. Det är som terapi. Man får villkorslös kärlek. Hönorna blir glada när man kommer. Visst är det kanske så att de mest är intresserade av maten, men det är trevligt att pyssla med dem och att ha någon att bry sig om, säger hon.
Fakta
Född: Gällivare
Uppvuxen: Skellefteå, på Anderstorp när det var nybyggt. Hon har även hunnit med att bo i Gärdsmark, Kusmark och Kåge bland annat.
Familj: Man, hund, katt och sex tanter i hönshuset.
Yrke: Arbetar som verksamhetschef och rektor vid Medlefors folkhögskola.
Tidigare uppdrag: Ordförande i Arbetarekommunen i två år, ledamot i socialnämnden, facklig förtroendevald på arbetsplatsen, projektanställd för LO-facken, ombud och kursledare för Handelsanställdas förbund.
Antingen eller?
Löprunda eller fredagsmys?
"Jag väljer löprunda. Jag har anmält mig till att springa ett maraton i Bourgogne."
Tidiga morgnar eller sovmorgnar?
"Tidiga morgnar."
Skellefteå AIK eller Socialdemokraterna?
"Socialdemokraterna."
Country eller pop?
"Pop (med viss tvekan). Egenligen gillar jag The Ark och Queen. Den typen av musik."
Bensinbil eller elbil?
"Jag har hybrid. Nästa blir elbil."