Northvolt behöver flera olika metaller i sin batteritillverkning. Det är nickel, mangan och kobolt till katoder i batterierna, koppar till anoderna och litiumjoner som färdas mellan elektroderna. Dessutom behövs mycket aluminium till batteripackens skal. Norran har i en serie artiklar berättat att efterfrågan på metaller väntas öka enormt framöver, liksom konkurrensen när allt ska elektrifieras. Samtidigt är intresset för ny gruvdrift ljummet i Sverige. Frågan är hur batteritillverkaren ska få tag i metaller som är hållbart producerade.
– Vissa metaller finns det tillgång till, andra kommer att påverkas väldigt mycket när behovet ökar. Aluminium finns exempelvis bra tillgång till eftersom det återvinns, medan det är lite sämre med katodmaterialen, säger Emma Nehrenheim.
Hon tror framför allt att det på mediumlång sikt kan det bli problem med metallbrist.
– Nya bilar kräver jungfruligt material, men när marknaden mognat skulle man kunna se ett scenario där lika många bilar kommer ut på marknaden som återvinns varje år. Det gäller även batterierna vilket kan lösa materialfrågan på lång sikt, säger hon.
Northvolt jobbar efter tre huvudspår för att säkra tillgången på hållbara metaller. Ett innebär att de kortat försörjningskedjan för de kritiska metallerna så mycket som möjligt. Hon förklarar att batteriindustrin i dag köper färdigblandade material till katoderna och råvaran till blandningarna kommer då från olika leverantörer.
– Vi köper metallerna direkt från källorna, som har egna gruvor och raffinaderier och blandar materialen själva. Det handlar om aktörer som vi vill ha ett långsiktigt samarbete med, som uppfyller våra krav och ambitioner och som redan från början sagt att de ska erbjuda en hållbar produkt.
Ett annat spår är leverantörer som upptäckt den nya gryende marknaden för metaller, som vet att kunderna kommer att ställa vissa krav och valt att anta dem.
Kan ni garantera att dessa metaller produceras under schyssta och hållbara förhållanden?
– Ja, vi har den insynen att vi kan garantera det, säger hon.
Det tredje spåret handlar om återvinning. Norran har tidigare berättat om projektet Hydro Volt i Norge – ett samarbete med aluminiumtillverkaren Norsk Hydro där 16 000 elbilsbatterier från den norska marknaden planeras återvinnas årligen. Northvolt planerar även att bygga en återvinningsanläggning i Skellefteå, som ska vara i drift under 2022. Målet är 50 procent återvunnet material i battericeller 2030.
– Metallerna har den stora fördelen att de är grundämnen och det finns fantastiska möjligheter att göra en återvinning som nästan är ett till ett, och de kan återvinnas gång på gång.
Gruvbolagen har berättat att nya processer för att ta ut metaller ur mineral är kostsamma och kräver stora investeringar. Enligt Emma Nehrenheim är det ungefär lika svårt att producera återvunna katodmaterial som att ursprungligen ta fram dem i den renhet som krävs.
– Den stora utmaningen är att göra det lönsamt. Det kommer alla att komma till. På kort sikt kommer man att behöva göra investeringar innan man kommer upp i ordentlig skala. På lång sikt kommer det här att vara framtiden och det enda sättet att verkligen trycka ner priset på elbilen.
Hon påpekar att stödet på 159 miljoner kronor som de fick från Naturvårdsverket bidragit till att kunna genomföra investeringen. Stödet heter Klimatklivet och stöttar industriutvecklingsprojekt som leder till ett minskat koldioxidavtryck.
– Vi kunde visa att det här skulle ge så stor miljönytta för hela utvecklingen genom att ta tillbaka batterierna och återvinna dem i norra Sverige i en process som använder vattenkraft som är koldioxidfri. Då får vi så stora klimatvinster, utöver själva batterierna, säger Emma Nehrenheim.
Enligt Emma Nehrenheim har de lagt 2,5 år på att ta fram en process, som de i dag är nöjda med. De håller på att provköra processen i pilotanläggningen i Västerås. En del av den nyemission de nyligen gick ut med ska användas för att skala upp processen i Skellefteå på giganivå för nickel, kobolt, mangan och litium, som tas ur batterier och efter processen åker raka vägen in i batterifabriken.
– Sedan finns koppar och aluminium och där är vi beroende av partnerskap med aktörer med lång tradition av återvinning.
Men åter till metallerna och den kris som kanske väntar om några år när allt fler maskiner och fordon ska elektrifieras. Nya metaller kommer trots allt att behövas på marknaden.
Hur ser du på att exempelvis kobolt och litium finns här i området vid den nya fabriken?
– Det är klart jag funderar på det. Vi ska inte bryta något utomlands för att andra länder har en mindre ambitiös miljölagstiftning. Men man måste också titta på varje område, om det går att bryta metallen på ett hållbart sätt just där. Och om den lokala miljön faktiskt tål det eller om det finns andra intressen man behöver väga in.
Hon tillägger:
– Om jag skulle få drömma så är det klart att kunde vi köpa metaller lokalt, där den lokala miljömyndigheten och lokala intressen sammantaget säger att det här är ett hållbart material. Det är klart att det vore väldigt fördelaktigt.
Har ni själva funderingar på att driva projekt för att få till lokal gruvdrift? I egen eller andras regi?
– Det finns redan duktiga aktörer inom gruvnäringen. Om det finns resurser som kan tillgängliggöras för oss i norra Sverige så har jag stort förtroende för att de lokala aktörerna kan göra det på ett bra och hållbart sätt som skulle vara attraktivt för oss.
Hon säger sig förstå gruvbolagens reservationer men hon önskar ändå att de vågade ta matchen med den tålamodsprövande miljötillståndsprocessen.
– Jag skulle verkligen önska att man hittade ett hållbart sätt att bedriva gruvdrift på för att få myndigheternas förtroende och därmed korta ner tillståndstiden. Mycket handlar om att hitta innovativa och smarta sätt att bedriva hela gruvdriften på så att man minskar fotavtrycket så mycket som det bara är möjligt.
Vem ska se till att det händer något, när gruvbolagen tvekar, konsumenterna inte har något att välja på, ni har satsningen men kanske inte kan påverka gruvbolagen och politikerna kan fixa lagar och stöd?
– Det är svårt att svara på. Kanske måste det till andra aktörer eller så ökar intresset framöver när marknaden förändras.