Kenny Refhagen pendlar från hemmet i Umeå till jobbet på Northvolt i Skellefteå varje dag.
Tiden på bussen försöker han använda till att svara på e-post, sitta i distansmöten eller ringa telefonsamtal, sånt han inte hinner med på fabriken, där det krävs att han är närvarande hela tiden, skriver VK.
Och även om han inte har något jobbrelaterat att bita i tycker han inte att det känns långtråkigt på bussen.
– Jag har inga problem att umgås med mig själv, säger han och skrattar.
Det han slipper är att ha fokus på bilkörning, vilket ibland kan vara tungt, speciellt under de mörka tiderna på året. Då känns bussen mera avkopplande. Han har dessutom en betryggande marginal på morgonen tills lokalbussen från Skellefteå ut till Northvolt går.
– Det har nästan inte varit några förseningar alls. Det är positivt, eftersom jag förväntat mig mer strul. En enda gång bussen var försenad fastnade vi på grund av trafikolycka. Det får man räkna med, säger Kenny.
Det finns också möjlighet att övernatta i Northvolt Village om det skulle knipa. Det har han gjort några gånger. Det går bussar mellan övernattningsbyn och fabriken.
Kenny Refhagen fick jobbet som produktionschef för katod-elektroddelen på Northvolt i januari i fjol. Det var ett jobb som han bytte till efter sex år som produktionschef på Volvo Umeverken i Umeå.
–Jag valde själv att söka det här jobbet och kände att 6 år i rollen på Volvo och 15 år inom företaget var tillräckligt, även om det varit intressant och kul. Man blir ju ganska bekväm när man har det jättebra, men det är alltid spännande med nya utmaningar även om de ligger 13 mil bort, säger Kenny.
Han har valt att dagpendla i stället för att veckopendla, som många med distansboende gör. Alternativet att flytta till Skellefteå har funnits med i funderingarna, men efter att ha vägt olika alternativ mot varandra har han valt att dagpendla. Främsta orsaken till att pendla i stället för att flytta till Skellefteå är att inte behöva riva upp sönerna från deras skolgång. Kenny Refhagen, 39 år, har två söner som är tio och tolv år gamla.
–Jag har flyttat runt en del själv som barn och varit tvungen att byta grundskola tre gånger. Jag vet hur det känns att alltid vara den nya killen i klassen. Det har ju gått bra till slut, men kostat en del. Min sambo Nina har också starka åtaganden vid Umeå universitetet som hon inte kan lämna, så det fick bli jag som pendlar, säger Kenny.
Han tycker att han fått stort stöd hemifrån. Det negativa är ju att han är frånvarande en stor del av dygnet. Det blir Nina som får ta ansvar för mycket av vardagen.
– Jag hinner ju träffa grabbarna väldigt litet i veckorna. De sover när jag åker och står med tandborsten i mun när jag kommer hem, säger Kenny Refhagen.
Hur länge familjen klarar den vardagssituationen vet han inte. Siktet är inställt på några år åt gången. Att vara borta på arbete 14 timmar varje dag är tärande.
Kenny Refhagen trivs med sitt nya jobb i Skellefteå och att få vara med och bygga upp verksamheten från start.
– Det är roligt att få nyttja den ackumulerade kunskap som jag har och som företaget behöver, säger Kenny.
Han säger själv att han är mera ute på golvet än vid skrivbordet. Mycket av skrivbordsarbetet kan han klara av på bussen.
– Det är väldigt viktigt att kunna vara närvarande ute i verksamheten och delta i jobbet. Jag är med nästan hela förmiddagen på de flesta avdelningar där aktiviteter sker. Ibland är det helt avgörande att man kan vara närvarande och förstå verksamhetens behov, säger han.
Han trivs också med den internationella anda som präglar arbetsplatsen. Just nu är det anställda från över 70 olika länder på fabriken.
Alternativet att flytta till Skellefteå, i stället för att pendla, finns alltid där.
– Främst för att få mera tid med Nina och barnen, och kunna följa pojkarnas aktiviteter bättre, säger Kenny Refhagen.
Han ser mera fram emot att Norrbotniabanan kommer i gång. Då minskar pendlingstiden avsevärt, vilket han tror kommer att bidra till att fler Umeåbor kommer att se pendling till Skellefteå som en möjlighet.