”Det här är ett nödrop! Personal flyr och patienter mår dåligt. Denna negativa utveckling måste vända, medan det fortfarande finns något att vända.” Så skrev de psykosociala teamen i primärvården till närsjukvårdschef Camilla Andersson i november.
Sedan dess har inget förändrats, anser psykologer som Norran har pratat med. Under det senaste 1,5 åren har fem av åtta psykologer valt att lämna sina tjänster inom kluster Nord.
Enligt alla vi pratat med är orsaken till avhoppen försämrad arbetsmiljö. Samtliga som Norran kontaktar beskriver hur regionen och Skellefteå tidigare låg i framkant när det gäller arbetet med psykisk ohälsa i primärvården.
– Sedan vände det för ett par år sedan och har sedan gått helt fel väg, säger Martin Lindgren, specialistpsykolog på Morö Backe hälsocentral.
Han är den senaste i raden som sagt upp sig och fått ett annat jobb.
– Vi får inte mindre att göra, bara mindre resurser. Ledningen har inte lyssnat på våra signaler. Och vi har signalerat väldigt tydligt på alla nivåer. När personal har slutat, har de inte ersatts. Med de små team vi har gör det stor skillnad om en person försvinner.
Brevet till Camilla Andersson skrevs mer eller mindre i desperation.
– På Morö Backe har vi två tredjedelar av bemanningen jämfört med för drygt ett år sedan. Vi försöker anpassa oss efter resurserna, men vi hinner inte med arbetet. Det blir kortare besök men framför allt färre och vi kan inte erbjuda psykologbehandling. Istället kan det bli enbart medicinsk behandling. Det är oroväckande. De psykosociala teamen har aldrig haft resurser att göra det vi vill, men nu har allt rasat så snabbt på kort tid.
Martin Lindgren tycker det känns tråkigt att han till slut gav upp.
– Jag hoppas på en vändning. Tyvärr är det samtidigt väldigt skönt att få ett nytt jobb.
Psykologer, som Norran pratat med, anser att chefsbyten och en omorganisation bidragit till problemen.
– Det har successivt blivit sämre och det är väldigt påtagligt på vissa hälsocentraler. Hela område Nord har länge signalerat att arbetsmiljön varit dålig, säger Linda Sundqvist, som även jobbar som psykolog på Anderstorps hälsocentral.
Resursbrist och ett alltför stort uppdrag är de viktigaste orsakerna till arbetsmiljöproblemen.
– Att vi är för få och har många patienter på väntelistan gör att personalen känner en etisk stress.
En annan orsak är att personalen upplever att de inte blir lyssnade till och inte känner delaktighet. Ord som "bristande mandat" och "enbart fokus på ekonomin" återkommer i intervjuerna.
– Man har förmedlat beslut snarare än att hålla samråd.
Hon tillägger:
– Det har påbörjats ett strukturerat utvecklingsarbete, men det kommer att ta tid. Det behöver göras något åt situationen här och nu.
När personal försvinner från en hälsocentral så listar en del patienter om sig, vilket ökar trycket på andra hälsocentraler. Det ökar även på de som är kvar.
Enligt Linnea Bildström, lokalt förtroendevald för Psykologförbundet i klustret, är det fler som funderar på att söka andra arbeten.
– Vi vill jobba inom primärvården. Men om hopplösheten blir tillräckligt stark är det inte säkert vi orkar vara kvar.
Alla trycker på att de som drabbas är patienterna. Och trycket när det gäller psykisk ohälsa ökar.
– Det har funnits en oro för patientsäkerheten och vi har också drivit frågan, säger Linda Sundqvist.
Hon tillägger att det borde kommuniceras till allmänheten att de inte kan erbjuda rätt vård.
Skolpsykologen Anders Wahlberg märker också av problemen.
– När barn mår dåligt gör vi allt vi kan i skolan, men det kan finnas problem där barnen behöver mer hjälp. Väntetiderna kan vara veckor eller månader på grund bristande tillgång till psykologisk behandling. Det är bekymmersamt att så många barn får vänta på hjälp och deras föräldrar är förtvivlade.
Han påpekar att väntetiderna både till primärvården och till BUP är långa. Om de skickar remisser kan det ta fyra till sex veckor att få svar.
– Generellt är det ett stort problem, men varierar mellan hälsocentralerna. Det är oroande eftersom den psykiska ohälsan bland unga ökar.
Följderna kan bli att barnen tappar i undervisningen.
– Och ju längre man går med problemen desto mer ökar risken att man hamnar i en kronisk situation.