800 kakelplattor i badrummet tog en stund att få på plats …
Den vitrappade gamla släktgården ligger uppe på en höjd. Utsikten över sjön är makalöst vacker och gården ligger endast ett par stenkast från Skråmträsk kvarn. Det är här Nina Larsson Åström och Simon Jonsson bor. I familjen finns också sonen Hugo.
– Jag är sjätte generationen som bor här, säger Nina.
Hallen är rymlig, stor och här har de tagit fram timmerväggen. Det är sparsamt möblerat och mycket yta. I ett hörn står en brandsläckare – det finns en i varje rum, berättar de båda och Simon tillägger att det handlar om säkerhetstänk. Mot en av väggarna står ett stort skåp. Det är ett överskåp som de hittade i ett uthus på gården.
Köket är gigantiskt och innehåller både nytt och gammalt. Skåpluckor och lådhurtsar går i en mjuk, grön nyans. En vedspis samsas med en modern spishäll, i ett hörn har de byggt ett walk-in-skafferi i vinkel och de toppmoderna vitvarorna är silverfärgade. De är placerade på varsin sida om dörren in till sovrummet.
Rymden i köket har delvis skapats genom att de tagit bort ett pannrum, som tidigare låg i anslutning till köket.
En snitsig detalj är stången med runda brödkakor som hänger över spisen.
Här trivs familjen Åström/Jonsson oerhört bra. Men det var inte självklart att de skulle ta över släktgården.
– Min pappa, som bodde här i hela sitt liv gick bort våren 2020, förklarar Nina.
Då handlade det om två lägen: Sälja eller ta över. Nina var intresserad, Simon inte helt övertygad. Då.
– Simon sa: ”om jag får göra det till mitt livsprojekt så kan jag tänka mig att bo där”, säger Nina.
Husets fasad håller på att göras om.
Så blev det och affären blev klar årsskiftet 2020 - 2021. Men det var mycket de ville förändra och förbättra och nu är de på god väg.
– När vi började riva flyttade vi ut till sommarstugan på gården, där vi även bott sommaren innan, säger Nina.
De började med att gjuta en ny platta då husets trossbotten var murken. Sedan riktades väggarna och köket byggdes om en del för att få mer utrymme, i vardagsrummet satte de in en helt ny kakelugn, fixade ytskikt och golv och jaa, renoveringen går från golv till tak.
– Vi började riva den tionde maj 2021 och gjöt veckan före midsommar, berättar Simon.
Nina säger att Simon planerat för alla byggnationer och att han även gör mycket av jobbet själv.
Bara en av deras snitsiga lösningar – kyl och frys vid sidan om dörren till sovrummet.
– Jag är självlärd och har en femårsplan för vad som ska göras och vi kan nog säga att vi kommit halvvägs nu, säger han.
Han har gått kurs i småskalig sågning och till och med skaffat ett sågverk.
– Vi har egen skog och brukar följas på utflykter när vi ska välja virket till våra projekt, det är ett nöje att kunna såga och sedan bygga av bra kvalitet, säger han.
Boytan är på 250 kvadratmeter och de valde att börja på nedervåningen. Köket kändes viktigt att få klart rätt snabbt, menar de båda.
– Vi ville ha köket i en lantlig stil, förklarar Nina.
Överskåpet i hallen. Lägg märke till brandsläckaren …
Mot en vägg i köket står ett högt skåp målat i allmogestil. Bara det ger en känsla av lantliv. Det kommer från Simons hemgård. På en annan vägg hänger en stor älgkrona. Den bryter av och passar in, på samma gång.
Det står klart att de inte lämnar något åt slumpen. De bollar ideér och oftast kommer fram till en bra lösning. De är synkade i hur de vill att hemmet ska se ut.
– Det är Simon som kommer med förslag och idéer och jag måste processa dem ett tag, säger Nina.
Den 20 oktober 2021 kunde de flytta in. Då var de stora, övergripande renoveringarna klara.
Antik taklampa i hallen.
Vardagsrummet, husets sal, är också stort. Där har de lagt ner oerhört mycket tid på timmerväggarna – de var dekormålade i mönster av blommor och kolonner under 1800-talets första hälft.
– Vi har gjort vardagsrummet i etapper och reparation av timmerväggarna tog ungefär tre månader. Skadat timmer byttes och drygt 200 meter träkilar täljdes in för hand för att ersätta den lerklining som fyllt såtarna mellan stockarna. Efter det anlitade vi Kulturmåleri Västerbotten för att restaurera väggmåleriet.
Lerklining är en sorts teknik där väggarna i timmerhus kläs in med lera.
De har också köpt in en ny kakelugn, som har sin givna plats i salen.
Så ser målningarna på väggarna ut i närbild.
– Vi har också försökt att återskapa husets gamla detaljer, som storhyllan i köket och de välvda innertaken, säger Nina.
Även husets badrum är nytt och fräscht. Kakel och vitt, är ledorden. En smart detalj är att de placerat badkaret under trappan.
– Jag har alltid drömt om att ha ett kaklat badrum, säger Nina och Simon upplyser att det gick åt 800 kakelplattor.
Huset byggdes 1745 och har varit i släktens ägo sedan 1830-talet. Nina visar gamla fotografier på släktingar och på huset.
– Det är jättekul att se hur det såg ut tidigare för man glömmer, säger hon.
De säger också att senaste stora renoveringen skedde någon gång på 1950-talet, så huset mår bra av en hel del förbättringar. Övervåningen har de valt att lägga längre fram i tid. De har också tankar på en takterass på utbyggnaden och att byta fönster uppe. Fasaden är påbörjad och ska bli faluröd, men det är inte bara att måla. Virket ska också beredas.
Älgkronan känns inte malplacerad i köket – tvärtom.
– Vi har ingen midja på huset och därför behöver vi såga virke som är drygt sex meter långt, förklarar Simon.
De visar baksidan där reglar satts upp på ungefär halva huset. De har kommit en bra bit på väg och känner att allt landat som det var tänkt – hittills.
– I stort är vi jättenöjda, bekräftar Simon.
De har funnit sig väl i Skråmträsk och för Ninas del har flytten tillbaka till barndomshemmet även inneburit åtaganden. Hon är nämligen ordförande i byaföreningen.
– Jag tycker om att engagera mig, säger hon. Kort och koncist.
Faktum är att hon brinner för byns överlevnad och känner att det ger mycket att vara involverad i det som händer och sker. Skråmträsk är en levande bygd. Här finns bland annat skola årskurs 1-6, badstrand, skidbacke och bagarstuga, som sköts av byborna. För att inte nämna populära Skråmträsk Kvarn. Nina säger att det börjat flytta in barnfamiljer och att det är väldigt få tomma hus i byn.
Det var också Nina som höll vårtal i Skråmträsk, senast det begav sig.
Vad talade du om?
– Om att flytta hem och att jag haft turen att träffa Simon som ville flytta hit. Och att jag ska försöka ta tillvara på byns intressen så att fler vill flytta in och bo kvar här, säger hon och fortsätter:
– En av orsakerna till att jag tackade ja till ordförandeskapet är att jag vill bidra till bygden. Vi som är unga måste ta över, annars stannar ju allting av.